Jag borde ha sett det komma då alla tecken har funnits där ett tag nu. Jag blir plötsligt trött och tappar lusten att göra sådant jag normalt tycker är roligt. Det är lite frustrerande att inte kunna göra det jag tycker är roligt att göra. Men orken och lusten finns där inte alltid. Det kan fungera jättebra en del av dagen men sen blir det som om det tar stopp och orken försvinner helt.
Det kan ju så klart också ha andra orsaker så klart, förstadiet till diabetes eller depression eller båda två helt enkelt. Jag måste ju så klart kontakta vårdcentralen på måndag så att en läkare får göra en bedömning. Jag är verkligen ingen läkare, men känner min kropp ganska väl vid det här laget.
Att vara arbetslös suger verkligen musten ur en. Speciellt när man som jag har en A.kassa som har en handläggningstid på 10 veckor och det kan dröja ännu längre innan första utbetalning kommer mig tillhanda. Det skapar en oro och stress över att kunna klara av att leva. Det blir en lång period av att trampa vatten, försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. Det har jag gjort i snart två månader nu. Jag har levt på att sälja av saker hemma för att få mat på bordet. Varje måltid äts med känslan av att det kan vara den sista på ett tag.
Livsgnistan har väl avtagit en smula det ska jag erkänna och sover jättedåligt om inte alls. Jag är så trött på att oroa mig för om nästa mål mat uteblir eller om det ska lösa sig oväntat. Är samtidigt orolig för att hamna tillbaka i mitt utmattnings syndrom jag precis har börjat kämpa mig ur och accepterat att leva med sviterna av det. Men nu kommer många av de tecken jag tidigare bara dundrat förbi och jag tvingas att stanna upp och denna gången ska jag banne mig be om hjälp i tid. Innan jag dundrar in i den där jäkla väggen igen.
Jag utsätts för den ena prövningen efter den andra och tänker; är det inte nog nu?
Samtidigt är jag så tacksam för mina vänner som trots deras egna situationer alltid finns där och bidrar med kärlek och mat. Jag har så svårt att ta emot det, men jag måste någonstans svälja min stolthet och omfamna det som kommer till mig även om det smärtar.
Min gamla arbetsgivare har inte framkommit med ett korrekt ifyllt arbetsgivarintyg på över en månad nu, vilket så klart förlänger mitt ekonomiska lidande än mer då jag får vänta ytterligare en månad kanske innan jag får någon A-kassa. Skyddsnätet vi har i Sverige är bara en illusion. Jag hamna lite mellan stolarna på socialförvaltningen då jag är mellan två jobb och är berättigad A-kassa, som jag inte fått beslut eller pengar från än och därför kan de inte hjälpa mig förens jag blir bostadslös och helst då missbrukare med.
Denna ekonomiska otrygghet tar fan knäcken på mig. Men jag får nog helt enkelt fortsätta sälja av mina ägodelar för mat på bordet. Men även den strömmen kommer att sina om inte vinden vänder snart.
Men först ett besök på vårdcentralen på måndag för att dämpa min stundande depression på något sätt samt att göra lite andra tester.
Mer kärlek till oss alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar