Kampen

Alla dörrar och fönster stängdes och det blev alldeles svart och en känsla av tomhet och ensamhet växte fram i det mörka rummet och benen slutade helt sonika bära mig och jag sjönk ner på det kala golvet med en hård duns. Jag kände ingen smärta eller om det var varmt eller kallt utan en känsla av likgiltighet tog över tillsammans med att motivationen sakta tynade bort. Kvar var bara ett skal av mitt forna jag. Jag mindes att jag varit här en gång förut och det förstärkte övertygelsen om att det bara fanns en väg ut. Men hur? Jag var inte rädd för att dö, snarare rädd för att ha ont. Så planeringen och sökningar på bästa sättet att dö på påbörjades och det kändes helt rätt och var den enda utvägen. Men jag ville inte att det skulle göra ont, utan så smidigt och smärtfritt som möjligt. Det handlade om att väga riskerna med att misslyckas noga. Att hänga sig kan orsaka 20 minuters lidande om det går fel och att ställa sig framför ett tåg kan du överleva om tåget inte träffar dig på rätt ställe och kan göra riktigt ont och du riskerar att bli ett vårdpaket. Att få tag på riktigt insomningstabletter är svårt idag då de ofta innehåller andra ämnen som gör att man antingen kastar upp eller så innehåller de för lite av det verksamma preparatet och riskerar att istället förstöra organ i kroppen som orsakar smärta och lidande.

Det fanns sidor som sålde dödliga doser av både tabletter och sprutor som man kunde beställa hem och jag började räkna på hur mycket jag behövde spara för att kunna beställa. Men hur vet jag att de funkar? Går man in sidor på the dark web som kräver en speciell webläsare och VPN-tunnel gäller det att sålla där också bland vilka som är fejk. Jag har aldrig surfat i den delen på nätet och vågade inte göra det nu heller utan sökte vidare och hamnade allt som oftast på sidor som fokuserade mer på att fånga upp mig och lotsa mig till olika hjälpsidor än att hitta ett bra sätt att dö på och efter tag hamnade jag i ett samtal till själmordslinjen som öppnade ett litet, litet fönster så där lagom på glänt att en strimma ljus letade sig in tvärs genom rummet. En strimma av hopp, någon som lyssnade, jag var inte ensam i mitt rum. Det var en befrielse att få känna mig hörd där och då en mörk helg för ett par veckor sedan.

Då ingen av vägarna stämde överens eller var en lösning för att komma vidare, fick jag trampa min egen stig för att hitta min väg och det är ingen enkel resa, tvärt om. Då jag inte får hjälp av Försäkringskassan får jag ju hitta en egen lösning på problemet. Jag bestämde mig där och då för att öka min arbetstid under sjukskrivningen för att få en inkomst som räcker till hyra och mat. Det kanske inte är en långsiktig lösning, men ger mig tid att fundera och hitta en annan väg. Det har gjort att mitt liv mer påminner om en sengångares liv, jag sover från det jag kommer hem från jobbet till mitt i natten vid kl.03 då jag stiger upp och det är dags att göra sig i ordning för jobbet och sedan åter hamna i dvala. Så har det sett ut sedan jag gick upp i tid, och det talar ju om för mig att det inte är sunt. Jag slutade att streama i samma veva och det har också tagit hårt på mig. Och jag tror att jag måste upp på hästen igen för att få tillbaka livsglädjen. Det handlar inte om att bara överleva, det handlar om att leva också. Försäkringskassan ska inte vinna och ta i från mig det som skänker mig glädje och hopp. Jag tänker inte låta dem vinna. Jag må vara stark, men är ingen Superman utan är bara människa. Men genom att vara öppen med mitt mående så vet omgivningen när jag är på väg ner i golvet igen och de kan kanske fånga upp mig om jag skulle hamna där igen.

Det handlar om att bryta tystnaden och ta bort skamstämpeln kring psykisk ohälsa en gång för alla. Vi pratar på tok för lite om det, det är dags att mota bort alla fördomar kring detta ämne. Att prata om självmord kommer att minska antalet som väljer att ta sitt liv. Det finns forskning som påvisar detta och tänker man efter så är det inte så konstigt. Ökar man medvetenheten om psykisk ohälsa och vad det finns för kännetecken och hur du som medmänniska kan göra skillnad kan vi rädda liv. För den som tar sitt liv vill egentligen inte dö, de ser bara inte någon annan utväg ur lidandet. DU kan vara den som får hen att se det lilla fönstret som öppnas på glänt.

Marken rasar och jag faller

I slutet av september 2019 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och har kämpat sedan dess med att komma tillbaka. Det är en lång väg har jag senare förstått och ingen jag kan fixa i en handvändning. Samhället vill ju tvärtemot att jag ska tillbaka så fort som möjligt utan att se till konsekvenserna av att komma tillbaka för tidigt. De ser bara de nuvarande kostnaderna men inte det långsiktiga sparande de gör på sikt att låta mig få återhämta mig i min takt.

Jag jobbar som hem och konsumentkunskapslärare och har haft många projekt igång samtidigt som har lett till att kroppen till slut sa ifrån på riktigt att nu är det nog. Det var inte lätt för mig att förstå eller se de tecken som fanns längs vägen då jag dundrade fram som ett lokomotiv och inget tycktes stoppa mig kändes det som. Det var fritt blås. Under sjukskrivningens första fas när jag påbörjade min KBT lång-behandling kom det fram att jag var slut som pedagog och att jag nog skulle fundera lite mer långsiktigt på att byta bana. För jag kände helt sonika att jag inte klarade av det pedagogiska längre. Jag kände där och då att jag hellre hade stått vid ett band och kontrollerat biskvier eller fixat döda ting som vaktmästare, att jag kunde komma hem och känna att jag faktiskt har åstadkommit något idag. Vilket inte är fallet som lärare där jag inte har fått fokusera så mycket på undervisning, utan snarare göra orosanmälningar, jobba med uppgifter som en socialsekreterare, sjuksköterska, vaktmästare, samtalsterapeut och ständigt släcka bränder och aldrig kunna fokusera på långsiktiga lösningar och undervisning. Att varje dag komma hem och känna att ja nu hamnade den eleven igen mellan stolarna och jag kan ingenting göra för hen eller att jag inte känner att jag åstadkommit något alls, eller rättare sagt att jag har fixat något. Det är bara en känsla av otillräcklighet och ångest över att inte kunna hjälpa eller göra det jag är utbildad för.

Allt detta ledde så småningom till utmattningssyndrom som jag nu är sjukskriven för. Jag skulle helt sonika plocka bort alla stressmoment som fanns och börja på noll igen och återhämta mig och fylla på brunnen. Att tro att det är så lätt som att blir sjukskriven och faktiskt få tid till återhämtning är att tro fel. Försäkringskassan hade en lång handläggningstid på över tre månader, som jag då stod utan inkomst och räkningar och fodringar som stod på rad och jag var på gränsen till att förlora bostaden. Ett av problemen var en läkare som hade skrivit ett ofullständigt sjukintyg på bristfällig svenska som var otydbart och saknade allt väsentligt som försäkringskassan behövde för sitt beslut. Läkaren undvek alla brev från försäkringskassan där de uppmanade henne att komplettera, men det gjorde hon aldrig och jag ringde vårdcentralen varje dag de två sista veckorna utan resultat.

Min arbetsgivare hade i samma veva lämnat in till företagshälsovården och en utredning om förstadagsintyg, trots att jag var sjukskriven en längre tid. Företagshälsovården tyckte det hela var väldigt konstigt och övertalade min arbetsgivare att lägga ner den utredningen och att istället låta företagsläkaren göra en fullständig bedömning av mig och skicka in som komplement till det undermåliga sjukintyg min läkare hade skrivit. Detta ledde till att jag till slut fick min sjukpenning och jag kunde rädda min aningen ansträngda situation med risk för vräkning och onödiga skulder.

Under min sjukskrivning har jag fått lära mig att jag ska göra saker som gör mig glad och ger energi, alltså utöva en hobby, det hade jag redan en så den fortsatte jag med. Nämligen att spela datorspel och streama det. Jag spelar då Farming Simulator 19 som är ett avkopplande spel som inte är stressande eller skapar kaos i mitt huvud, det ger en viss tillfredsställelse och lugn. Jag lärde mig snabbt att sålla bort personer i röstchatten som tog energi och samlade de som gav lugn och ro och inte dränerade mig på all den lilla energi jag hade.

I december lämnade någon in en anonym anmälan till försäkringskassan om att jag streamade och tjänade pengar på det, vilket jag faktiskt inte gör, och man tog ett snabbt beslut om att utförsäkra mig. Ska man tjäna pengar som streamer idag ska du vara stor, det vill säga har minst 1000 tittare på dina streams om du ens ska kunna leva på det. Jag får in några hundralappar som räcker till att ge tillbaka till mina tittare genom giveaways. jag fick nog mer i våras då jag snittade på ett par tusen i inkomst från streamen, men det har rasat kraftigt efter sommaren. Jag har ju inte som mål att bli stor streamer i heller, jag vill bara ha det som en hobby, det har nog märkts också under hösten då jag mer och mer ändrat mitt koncept till att ge en mysstream, då Farming Simulator 19 inte är ett spel som lockar tittare direkt. Jag har givetvis överklagat då jag varken är en stor streamer eller tjänar pengar på det jag gör. Jag spelar ett spel som inte lockar en massa tittare direkt. Hur kul är det att titta på när jag åker fram och tillbaka på ett fält och sår, skördar, harvar eller gödslar liksom. Men Försäkringskassan ser det som ett jobb och att jag har följare som skriver till mig i chatten och att det strider mot vad jag ska klara av som utmattad. Faktum är ju att en textchatt är ju så mycket bättre för mig en att träffas i verkligheten då det tar jättemycket på min energi. I röstchatten har jag sållat bort de som tar energi och låter bara de som ger energi sitta där.  För mig är det en hobby som vilken annan som helst. Samla frimärken, fotoklubb, modelljärnväg, sticka, virka eller annat. Det är ingen skillnad. Men hos FK ser man det som ett jobb. Det klipps en del korta filmer från streamen av mina tittare och moderatorer som samlas till roliga ögonblick som läggs ut på youtube, en kanal som inte drar in ett öre då jag inte är partner med Youtube och är inte intresserad av det heller, men där tror de att jag tjänar pengar på det med 300 tittare på mina klipp. Alltså kunskapen av datorspelande och streaming som hobby är lika med noll och det är skrämmande.

Klockan är nu snart tre på natten och jag fick brevet från Försäkringskassan igår, men såg det först vid midnatt då jag tömde brevlådan. Hela natten är nu förstörd och jag grubblar järnet, och tankar på både självmord och hur det skulle gå till har nötts fram och tillbaka. Jag är till råttorna och ser inte direkt något ljus just nu. Men det verkar hopplöst. Jag står åter utan inkomst och tvingas tillbaka på heltid igen på en arbetsplats och uppgift jag inte kan eller vill göra. Jag har fått gå med vaktmästaren nu under arbetsträningen och det har varit så tillfredsställande att få känna att jag faktiskt kan fixa och laga saker och gå hem och känna mig nöjd. Men nu kommer jag att kastas in i den pedagogiska verksamheten och de kunde lika gärna ha kastat mig till lejonen direkt.

Tack till Försäkringskassan och den person som gjorde en anonym anmälan som saknar kunskap om datorspel och streaming som hobby, precis som försäkringskassan som har lett till att jag nu åter ligger ner, tack så jäkla mycket. Tack för att jag nu är tillbaka på ruta ett och är utlämnad till mig själv. TACK!

Ska låta helgen gå och sedan behöver jag en plan...