Norrköping, den med "får"!

Onsdagsmorgonen började med tidig frukost på hotellet i Bergen inför resan mot Norrköping via Stockholm. När jag hade hämtat min packade väska på rummet gick jag ner för att checka ut. jag hade satt notan från middagarna i restaurangen på rummet för att få medlemspoäng för det med. Men när jag fick notan utskriven i receptionen fick jag lite hicka då den låg på 1300 kr. Julbuffén på julafton gick på hela 795 Norska kronor och två dagar senare, likadan buffé, gick på 495 Norska kronor. Det var verkligen inte värt pengarna då maten smakade just precis ingenting, precis som på färjan till Tallin jag åkte med för två år sedan. Jag klagade på att jag inte fått någon information om att Kitchen & Table bara serverade julbord vid bokningen jag gjort för drygt en månad sedan och att det var ett hutlöst pris, och att det även inte fanns någon information om vad det kostade. Hade jag vetat vad det kostade hade jag lämnat restaurangen direkt utan att äta. Receptionisten bara ryckte på axlarna och sa att det var julafton därför var det lite dyrare. Jag meddelade att jag minsann sket i att det var julafton för det är ingen högtid jag firar och kände mig påtvingad. Men ingen förståelse för min åsikt fick jag så jag lämnade hotellet och gick till flygbussen i ösregnet i staden som aldrig har uppehåll.

Flygbussen anlände och vi som väntade skulle stiga ombord, och då säger chauffören att luckorna till  bagageförvaringen inte gick att öppna så vi fick ta väskorna ombord på bussen som mer eller mindre var smockfull av människor och bagage. Efter några minuter meddelar chauffören att vi kommer att byta buss och vi kommer att få kliva av på nästa hållplats och vänta på en ny buss. SÅ det var bara att kliva av och gilla läget. Nästa buss kom inom tio minuter så det blev inte så lång väntan och resan fortsatte mot flygplatsen.

Vi anlände ca 20 minuter sent till flygplatsen och jag gick med bestämda steg mot incheckningsautomaterna för att hämta ut mitt boardingcard. Men automaten ville inte acceptera min bokningsreferens så jag fick gå till SAS´s bemannade disk för att hämta ut mitt boardingcard, då såg jag att jag glömt kolla min aktuella flygtid som hade ändrats sedan jag åkte hemifrån. Nu gick flyget 10.40 och klockan var 08.30 så det blir en lång väntan i terminalen. Jag kan säga att det fanns inte ett enda vägguttag i hela terminalen som man kunde ladda sin telefon i. Så jag fick sparsamt använda telefonen då jag hade biljetten till flygbussen från Arlanda i mobilen och datorn ville jag använda till flyget för att se en film jag laddat ner i Viaplay. Så jag fick nöja mig med att titta på alla människor som rörde sig i terminalen och det funkade det med.

Då vi pratat på jobbet om barn som blivit sämre på att ta och läsa sig till instruktioner kan jag säga att vuxna är fasen inte mycket bättre. Innan vi fick borda planet meddelade flygvärdinnan tydligt i högtalaren att flyget var fullsatt och det är mycket handbagage i form av rullväskor och därför är det enbart rullväskor som får läggas i hyllorna ovanför och ryggsäckar, handväskor och jackor läggs under stolen framför sig. Detta för att alla väskor ska få plats och att vi ska komma iväg i tid. Jag kan säga att det var inte många som hade lyssnat på instruktionerna, utan många lade upp sina jackor, halsdukar, schalar och småväskor i hyllan varpå personalen på flyget fick plocka ut det igen och fråga efter ägaren så att rullväskorna kunde läggas där istället. Två gånger till meddelade personalen i högtalarna i flygplanet att ni som har lagt era jackor och småväskor, det vill säga allt som inte är en rullväska genast skulle plocka ner det och lägga det under stolen framför sig. Ingen reaktion båda gångerna. Eftersom folk inte kunde komma på plats då de inte fick plats med sina väskor i hyllorna sprang de tre besättningsmännen skytteltrafik för att tömma hatthyllorna och muttrade om att vi kommer att missa vår starttid om vi inte hjälps åt, men ingen reaktion. En kvinna sa högt att det är bara en jacka, den tar ingen plats, den kan väl ligga kvar? Sekunden senare hade flygvärdinnan lagt jackan i hennes knä med ett påklistrat leende och uppmanade henne att lägga jackan under stolen framför. Sanslöst hur människor bara ignorerar och bara tänker på sig själv, inte konstigt att vi inte kan få barnen att klara läsa och förstå instruktioner när deras föräldrar uppenbarligen inte kan det själv.

När vi anlände till Arlanda efter ca 1 h och 20 min gick jag med raska steg mot utgången för att hinna med flygbussen. Jag fick springa sista biten för att hinna med bussen och det var samma chaufför som lämnade mig på Arlanda den 23 december och han kom ihåg mig och log och hälsade mig välkommen tillbaka och att han fick den äran att ta mig tillbaka till Stockholm igen.

Väl på Stockholm C gick jag direkt till SJ´s lounge för att vänta på tåget till Norrköping. Jag åt lite lunch i buffén de hade där och "lite" efterrätt slank ner också. Jag kände redan nu att jag var helt slut och ville bara sova. Men jag fick vänta tills jag kommit på tåget, och då ställde jag klockan och slocknade direkt och vaknade strax innan jag skulle kliva av i Norrköping. Efter en kort promenad till hotellet checkade jag in i receptionen och tjejen bakom disken var supertrevlig och spralligt glad. Jag fick mitt nyckelkort och jag frågade efter en fläkt och hon skulle trippa ner i källaren för att se om de hade någon och återkomma till mig senare. Men hon återkom aldrig och någon fläkt fanns inte att frambringa. Jag öppnade fönstret på hotellrummet på vid gavel men det hjälpte föga och jag sov jättedåligt under natten.

När jag ätit frukost bestämde jag mig för att knalla till Clas Ohlson för att köpa en fläkt och andra småärenden. Jag han köpa en fläkt samt handla på apoteket sedan ringde min gode vän och undrade vad jag hade för mig, vi bestämde att han skulle hämta upp mig för att åka till Media Markt  då hans dator hade gett upp efter senaste uppdateringen av Windows 10. Väl i butiken kämpade teknikern länge och väl och kunde sedan konstatera att hårddisken gett upp och att han rekommenderade att en ny dator införskaffades istället för att försöka fixa en ny hårddisk och montera in då den kostnaden skulle bli högre än vad det är värt. Vi tittade på några bärbara men min gode vän ville fundera igenom detta viktiga beslut, vilket var klokt. Han köpte en Chromecast istället som vi installerade hemma hos honom och den funkade kanon. Nu kan han se på TV i lite större format än i paddan eller i mobilen. Vi åkte sedan in till stan för att käka lunch tillsammans med alla andra i Norrköping innan jag fick lift tillbaka till hotellet igen.

Väl på hotellet tog jag en liten lur innan jag tog en promenad runt centrum och sedan var det var dags att krypa till sängs igen och jag tittade på Den ofrivillige golfaren. Att jag var trött var ett understatement, och efter att Bruno Anderhage hade skickat iväg ett plastfår med klubban från en bunker och kompisen skrek Fore (Får) bröt jag fullkomligt ut i ett gapskratt och hade svårt för att sedan sluta skratta.

Efter en inte alltför intensiv dag är det dags att planera morgondagen. Imorgon ska jag till barberaren för att få en rakning och sedan ska jag försöka hitta handskar och mössa i centrum så jag inte fryser på nyårspromenaden. Om jag hinner ska jag även ta mig till Visualiseringscenter och se en Domfilm där. Imorgon ska jag även träffa en god vän som även är en före detta kollega på Pinchos för att äta tillsammans. Det ser jag med spänning fram emot. Var ju typ ett år sedan vi sågs sist. ;)

Nä nu ska jag minsann sova så jag är utvilad inför morgondagens bestyr.

Natti, natti!

Bergen; Den med "Suger bäst som suger sist"

I måndags gick jag en lång promenad genom Bergen med Google Maps i högsta hugg för att inte gå vilse. Men vad den där jäkla appen inte talade om var alla höjdskillnader. Jag tror inte jag har gått i så många trappor som jag har gjort här. Jag skulle bara gena från en parallellgata till en annan och fick bestiga ett berg och sedan klättra ner för det igen på andra sidan och så fortsatte det. Jag har sjukt dålig kondis och flåsade som om jag precis gått i mål på ett maratonlopp och varje gång jag mötte någon slutade jag att andas och nickade leendes och när vederbörande kommit på behörigt avstånd och jag började kippa efter andan igen. Jag måste verkligen börja träna igen.


Jag åt en av chokladrullarna som låg i minibaren på rummet och när jag kikade på prislistan ville de har 40 norska kronor för rullen. Så ett av mina uppdrag denna dag var att hitta en affär som sålde de billigare så jag kunde ersätta den. Jag hittade långt om länge en butik som hade öppet som inte var en seven eleven-butik med skyhöga priser. Den var dock dyr men billigare än föregående butikskedja. En rulle kostade 23 norska kronor i denna butik så det fick bli en sådan. Det var samma tillverkare som den i minibaren så det var bra och till nästan halva priset.


Efter ett biobesök på lokala biografen där jag såg Ferdinand som var sevärd gick hemåt för att äta min pasta Carbonara jag köpte i butiken där man bara tillsätter kokande vatten och vips har man en liten måltid för 24 kronor istället för hutlösa 495 kr i restaurangen på hotellet. Allt annat var i princip stängt under julhelgen med undantag av några pubar som höll öppet men hade inget gott att erbjuda.


Att det är dyrt i Norge det visste jag och det var ingen överraskning och jag kommer definitivt att komma tillbaka igen när allt har lite mer öppet här.


Tisdagen blev mest en slappedag då jag gick upp och åt frukost och kröp ner i sängen igen för att somna om fram till lunch. Sen tittade jag på lite serier på play kanalerna innan jag påbörjade att packa handbagaget inför resan imorgon. Då jag reser med enbart handbagage så fick jag införskaffa en vakuumpåse för att få plats med allt jag behövde för 10 dagar plus en kudde. Jag tänkte att om en dammsugare fixar att tömma påsen på luft kan jag det också då jag inte har tillgång till en dammsugare på hotellrummet. Det visade sig vara svårt och efter att ha sugit ut luft ur påsen ett tag fick jag inse att jag inte kunde mäta mig med en dammsugare då jag blev yr och lätt illamående av allt sugande så jag gav upp.


Jag vilade en stund innan jag gick ner och åt min sista middag på hotellet och gick sedan upp på rummet och ringde ner till receptionen för att be om en dammsugare och han säger att han kommer med den med en gång. Det tog bara några minuter så stod han utanför dörren.


När jag hade packat färdigt och ställt ut dammsugaren och ringt en signal ner till receptionen som jag skulle göra när jag ställt ut den kröp jag ner under täcket för att titta på några serier innan skönhetssömnen.


Imorgon reser jag tillbaka till Sverige och mellanlandar först i Stockholm innan jag reser vidare med tåg till Norrköping där jag stannar i fem dagar innan jag reser hem till mig.


Over and out!

Bergen "Den med klockan"

Att resa bort över julen har blivit en tradition de sista tre åren som jag tror jag kommer att fortsätta med många år framöver. Det handlar främst om att jag vill avdramatisera hela julhelgen som allt för länge har varit negativt laddad i familjen. I år valde jag att åka till Bergen i Norge i fyra dagar med start på julafton. Det blev en extra natt på Arlanda då flyget gick på förmiddagen och jag fick åka upp dagen innan.

Tåget till Stockholm gick som på räls efter en snopen försening från Malmö då vi bara han rulla några meter när nödbromsen av okänd anledning hade aktiverats och tåget stannade tvärt. Väl på Stockholm C hittade jag ut vid rätt utgång på första försöket, det har aldrig hänt förut, chockad av händelsen tog jag mig direkt till flygbussen som stod och väntade på mig för resan mot Arlanda och Clarion hotel som låg mellan terminal 4 och 5. So far har allt flutit på något sådär.

Efter en god frukost på julaftons morgon begav jag mig till terminal 5 och gate 15A där mitt flyg väntade. Jag hade fått plats 13A på flyget. Av erfarenhet vet jag att många flygbolag inte har rad 13 i sina flygmaskiner då de är skrockfulla, men inte Norwegian. De hade rad 13 och jag funderade hela flygresan på alla scenario jag kunde komma på som kunde gå fel och blev inte lugnare av det direkt. När vi kommit upp till 12 000 meters höjd föll en cirkelformad klar plastbit, ca 3-4 cm i diameter, ner på mitt lår efter att jag hört ett"ploppljud". Jag tittade noga runt omkring men kunde inte lokalisera var den kom ifrån så jag borstade ner den på golvet i hopp om att det inte var något viktigt. Vi kom fram till Bergen trots den flygande plastbiten och flygbussen stod i princip och bara väntade på mig utanför flygplatsen för att ta mig till Bergen Sentrum (norska) och mitt hotel Clarion Hotel Admiral.

När jag hade checkat in och packat upp allt och sätter mig i fotöljen och tittar på armbandsuret som visade fel tid, jag ställer den rätt och knackar sedan på klockglaset som jag typ alltid gör av okänd anledning, men när jag knackar till med pekfingret känner jag tydligt visarna och siffrornas upphöjningar och stelnar till. I huvudet spolar bandet tillbaka till när jag sitter flyget, ploppljudet och plastbiten, det var klockglaset till min klocka som ploppat iväg upp i taket och ner på mitt lår som jag sedan borstat ner på golvet. Då klockan är ett minne från pappa gjorde det mig lite ledsen till en början, men jag får fixa det när jag kommer hem eller möjligtvis i Norköping när jag kommer dit.

Rad 13 för definitivt otur med sig.

Efter att ha fixat ett VPN-konto och kopplat upp mig till en server i Sverige kan jag nu titta på mina playkanaler på hotellrummet, kanske rent av se Kalle Ankas jul, har inte sett det på många, många år. 😉 Därefter ska jag äta middag på Kitchen & Table ikväll, de serverar julbord idag.

Jag önskar en god Jul.

En vit jul...

Att julafton är en laddad dag har ingenting med min son att göra. Vi firade aldrig på julafton då han alltid var hos sin mamma då. Och det rörde mig inte alls att det var så, tvärt om. Då kunde jag köpa lite billigare presenter på mellandagsrean som jag kunde ge honom när vi firade trettondag jul. Enligt en gammal bok kom ju de vise männen tretton dagar efter the big J föddes, och gav den nyfödde presenter. SÅ den dagen passade oss perfekt.

Julaftonsångesten började redan innan min son föddes. Jag upplevde den som falsk. Det skulle skrattas och skålas och alla skulle låtsas som om alla var vänner och det var höga förväntningar och stress. Trots att det var jobbigt med alla förberedelser så skulle de göras varje år och varje år bestämdes det att något skulle bort från julbordet nästa år, men så blev aldrig fallet. Varje år samma sak. Min syster tog julklapparna på största allvar och var aldrig tacksam för det hon fick. Var hon inte nöjd frågade hon om man hade sparat kvittot. En gång ringde hon mig på jobbet och sa; Har jag missat något eller? Vad hon menade var att jag inte hade gett hennes barn någon julklapp, för hon hade gett min son en, och att hennes barn minsann kommer att komma ihåg det. Förväntas det att jag ska ge en present, då tappar jag liksom lite sugen. Jag tror mer på själva överraskningsmomentet. Mottagaren ska blir överraskad, då känner jag att det är roligt att ge. Men att köpa en present och ge på julafton när man förväntar sig en julklapp, tappar man lite magin i att ge. Att köpa en gåva och ge lite när som under året är mer min melodi, för då blir det en överraskning. Vad du sen gör med min gåva skiter jag i, och kräver inte att det plockas fram bara för att jag kommer. Du kan sälja eller ge bort det till någon annan om du inte tyckte att det passade. Jag ger för att jag tycker det är kul, men fråga aldrig efter kvittot eller jämför gåvans värde med vad du själv gett, då är du ute på hal is.

Jag gjorde vad jag kunde för att slippa komma på julafton de sista åren, ibland lyckades jag och ibland förhalade jag det genom att ställa upp på välgörenhetsjulafton för de som inte har någonstans att fira och kunde således komma lite senare på julafton eller tog extra pass. De senaste åren har jag varit på resande fot över jul och nyår och har blivit en tradition för mig. Och det är något jag trivs bra med och kommer att fortsätta med.

Julen är en fantastisk period och jag tycker det är mysigt att kunna tända levande ljus hemma och få den där lite mysiga känslan efter en lång arbetsdag då det är mörkt både när man åker till jobb och när man kommer hem. Alla stakar och stjärnor som lyser i alla fönster samt alla glada och trevliga människor kring jultid, förutom sista veckan innan jul då alla plötsligt blir stressiga och lättretliga igen. Då känner jag ett lugn i att jag slipper vara med om det själv. Jag reser helt enkelt bara bort. Man skulle kunna säga att jag flyr julen, men riktigt så enkelt är det inte.

Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn i världen som firar jul att de får en vit jul, en jul som är fri från alkohol. Det är alldeles för många barn som får uppleva fulla vuxna under julen, tro mig, jag vet. Jag har varit en av de barnen och då är det inte bara julen det handlar om utan alla andra högtider också där det envisas med att alkoholen ska fram och det är okej att supa inför sina barn, för de tar ju ingen skada. Fel igen, de får men för livet. En vit jul som sagt är min allra högsta önskan för att våra barn ska få en riktigt trevlig och god jul. Kan vi ge dem det?

Jag var på en helt fantastisk julkabaré idag med en god vän. Det var en picknickföreställning där man satt till bords och kunde ta med sin egen mat och kunde äta under föreställningen. Det var lite som att fira jul. Vi hade med oss glögg med tillbehör, pepparkakor och ädelost, lussekatter och egna matiga mackor som vi kalasade på. Det var en bra och genomtänkt föreställning med mycket igenkänningsfaktorer kring julen samt bra musik allt från Povel Ramel till nyare slagdängor samt en allsång vi alla kunde klämma in i. Det var precis vad jag behövde denna tredje advent och nu närmar sig resan mot Bergen med stormsteg. Bara 6 dagar kvar nu. Jag behöver denna break inför nästa termin om jag ska orka.

En dag i taget!

Utmattad...

Har varit så taggad inför Luciatåget på jobbet som årskurs fem har ansvaret för, bland annat den klass jag jobbar i. De har övat jätteflitigt och sjunger bra tillsammans. Jag är fullkomligt övertygad om att det kommer bli ett Luciatåg att minnas. Jag brukar "ratta" mixerbordet, vilket känns tryggt sedan jag själv inte står på scen så mycket mer då scenskräcken tagit över helt. Men axlar mer än gärna rollen som "ljudtekniker" på skolans olika tillställningar.

Många nätters sömnlöshet och grubbel har fått mig att ta några steg bakåt igen. Kroppen är helt slut, det fanns ingen ork när klockan ringde tisdag morgon. Det gick helt sonika inte få mig själv ur sängen. En förkylning har hållt sig kvar några veckor och vägrar släppa taget, och jag förstår varför kroppen inte kan göra sig av med den då den inte är på topp. Så det är bara en sak att göra och det är att lyssna på kroppen och vila, vila så mycket kroppen bara behöver. Kroppen behöver vila och jag sova, men förkylningen gör det till en nästintill omöjlig uppgift när näsa och hals fullkomligt korkar igen. Så jag blir helt enkelt bara liggandes och får stirra in i dumburken och plöja igenom så många filmer och serier jag orkar med.

Till igår hade jag sedan länge bokat biobiljett till premiären av den nya Star Wars-filmen och för att göra ett återköp måste man ta sig till biografen. Jag tänkte att om jag måste lägga energi på att ta mig till biografen kunde jag lika gärna vila i biostolen innan resan hem igen, istället för att göra ett återköp och åka hem igen. Jag är för snål för att låta biljetten brinna inne så det blev att jag åkte in till biografen och såg filmen. Visst var jag helt slut efter filmen och resan hem, men det var verkligen värt det. Filmen var riktigt bra som förväntat, full med härliga humoristiska repliker.

Det som var en stor sorg var att jag missade Luciatåget på jobb, jag fick aldrig se slutresultatet av all träning som eleverna hade genomfört. Men jag fanns med dem i tankarna. Jag hoppas de kännde det. ;)
Jag längtar så till att höstterminen tar slut och min ledighet börjar. Om nio dagar reser jag mot Bergen för att fira en helt vanlig weekend där, en helt vanlig helg som alla andra under året.

Jag ska försöka sova lite halvsittandes i sängen då ögonen nu propsar på att jag minsann måste sova.

"Jag kommer när mörkast det är..."

Jag lyssnade på Luciatåget som tränade på sina sånger, solon och textläsningar i veckan. Jag fann mig själv ganska skör och det krävdes inte mycket för att tårarna skulle börja rulla ner längs kinden. Textläsningar varvat med sjönsjungande sång kan väl få vem som helst att reagera, men jag tyckte att det var så vackert. Det var sannerligen detta som julen egentligen handlar om. Att stå upp för varandra när det är mörkt och lysa upp vägen för de som famlar i blindo. Jag tillhörde dem som inget såg, utan jag har fallit en tid nu. Men där och då såg jag plötsligt och förstod. De sömnlösa nätterna, grubblandet och tröttheten har kommit tillbaka långsamt, så jag inget skulle märka förns det var försent, men detta Luciatåg som tränade inför den 13 december fick mig att öppna ögonen och jag kan nu handla innan det går för långt. Julen är och har alltid varit en jobbig period, men värst efter att mitt ex tog min son ifrån mig för 3,5 år sedan. Sedan dess har jag varit på resande fot under jul och nyrårshelgen, det är en överlevnadsstrategi då det är alldeles för tungt då tomrummet är så stort efter min son. Men att behandla julhelgen som en helt vanlig helg gör det hela lite lättare, samt att åka iväg och upptäcka nya platser för att spä på övertygelsen om att det är just en helt vanlig helg som alla andra under året.

I år kommer jag bokstavligen att åka rätt in i ett julkort då jag beger mig till Bergen i Norge under julhelgen. Med tanke på alla bilder därifrån under tidigare jular så kommer det att bli en härlig resa men också tuff då julen än mer står och knackar på dörren. Jag hoppas i och för sig att det kommer att bli en underbar vistelse då jag förmodligen kommer uppleva en hel del där i dess fantastiska miljö. Det kommer nog även bli mycket vila då det är det som är prio ett just nu. Jag har verkligen inga extra krafter kvar alls, utan nu är det bara på ren viljestyrka jag kommer upp på morgonen överhuvudtaget, även om det är svårare vissa dagar att ta sig upp. Jag vet att det är kroppens varningssignal om att kroppen behöver vila. Nu är det bara två veckor kvar och så länge jag kan ta mig upp på morgonen kommer jag att ta mig till jobbet de få dagar som nu är kvar. Räcker inte julledigheten till för vila kommer jag att handla därefter.

Hela lördagen har gått och jag har orkat ett projekt idag, att handla lite mat. Men annars har jag bara legat ner då jag är helt slut. Återigen kommer helgen inte att räcka till med att kunna vila ordentligt inför en kommande lång arbetsvecka. Men det är bara att ta en dag i taget. Snart får jag lite långledigt och jag har lite smått bokat in saker under våren för att ha ett och annat "pit stop" längs våren för att få en paus. En spontanbokning en vecka till Rom i mars med en god vän ser jag verkligen fram emot, plus en och annan weekend i Sverige eller Europa ska också hinnas med.

Men först måste jag verkligen vila, och bara vila så mycket det bara går. Krävs det att jag måste stanna hemma någon dag, så får det vara så då.


"Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket.
Det är när i fönstret vi har hyacinter, en julstjärna uppe, och ute är vinter.

Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket. Det är när man stökar och pyntar i husen. Och julkvällen, när vi har tänt alla ljusen.

Det bästa med julen varje år, det är inte godis och det som vi får. Det är att på julen man verkligen känner: man vill va´ tillsammans och trivas som vänner."