Förvirrad!

Vaknade vid lunchtid, vilket i sig inte är ovanligt när jag är ledig och inte behöver stiga upp tidigare. Jag klädde på mig och gick direkt till köket för att fixa lunch som även fick bli min frukost. Maten intog jag sedan framför datorn och en film från Netflix. Black Mirror Bandersnatch. Det var en märklig film till en början med olika val som jag trodde karaktären i filmen gjorde, men det var istället jag som tittare som styrde filmen interaktivt, vilket jag fattade först efter halva filmen. Filmen hade dessutom fem olika slut som man kunde komma till genom de olika val man gör genom filmen. Det var lite som ett parallellt universum där historierna spelades bredvid varandra och med olika handlingar utifrån de val jag gjorde åt karaktären som tog berättelsen vidare.

Jag gillar inte sådan psykologiska filmer som får mig att grubbla något så in i norden. Jag kunde inte släppa tanken på alla val och dess betydelse. Är det så att jag kan gå tillbaka och göra om i en annan parallell del av mitt liv? Vad hade hänt om jag istället hade gjort annorlunda i många av mina val? Hur ser de olika vägarna ut och vart leder dom? Är det så att vägen redan är förutbestämd och att valen egentligen inte påverkar slutet eller finns det ett antal slutversioner som valen leder till? Det är frågor som vi förmodligen inte kan få svar på men de etsar sig fast i mitt huvud och jag kan inte låta bli att tänka tanken. Jag vet att jag nu inte kan sluta grubbla på detta och att dagen kommer att bli en grubbeldag. Samtidigt är det spännande men också farligt att fastna i då hela ens existens kan ifrågasättas till slut.

Filmen var frustrerande på det sättet att oavsett vad jag valde så slutade det illa och jag kände mig maktlös även om filmskaparna ville få mig att tro att jag bestämde vilken väg filmen skulle gå. De hade givetvis begränsat de antal val jag kunde göra utan att ta ifrån mig känslan av att jag styrde riktning vilket jag inte kände att jag gjorde då jag blev frustrerad över att inte kunna styra handlingen den väg jag ville att den skulle gå. Och så är det kanske i livet också att vi har några ödesvägar som är bestämda och hur vi än väljer så hamnar vi vid samma vägs ende? Jag vill inte tro det. Jag tror att vi har makt att bestämma över vilka val vi gör och att det faktiskt har betydelse för vår väg i livet. Filmen fick mig att ifrågasätta mina tankar kring ödet. Och visst är det nyttigt att göra det ibland? Samtidigt är det viktigt att inte låsa sina tankar eller hugga dom i sten. Våra tankar är helt klart levande och i ständig förändring. Det gäller att vara öppen för att ifrågasätta sig själv och sina tankar.

Nu ska jag nog spela lite Star Stable och låta tankarna vila en stund medans jag skuttar runt på en häst i en spelvärld byggd på vänskap.

Snart har jag ett helt nytt år framför mig med olika val jag kan göra. :P

Dagen D

Kl.07.00 ringde väckarklockan och jag steg motvilligt upp då jag var riktigt trött då jag bara sovit några timmar, men ack så sköna timmar. Jag fixade till håret och klädde på mig och gick ner till restaurangen för att käka frukost. Jag kom några minuter för tidigt så de hade inte öppnat än och fick snällt stå och vänta utanför. När de väl öppnade möttes jag av en sprudlande glad kvinna klädd i tomteluva och glitter som önskade god jul och skuttade runt nynnandes på diverse julsånger. Hon fick mig att le och morgonen kändes inte lika tung längre. 

När jag kom på rummet igen åkte kläderna av igen och jag kröp ner i sängen och ställde klockan igen då jag skulle på bio vid kl.11. Klockan ringde och jag var halvt yrvaken och ville bara dra täcket över huvudet. Men steg upp och försökte para ihop min mobil med bluetoohthögtalaren som finns på rummet. Jag misslyckades igen trots att jag fått en ny högtalare då jag inte fick den att funka igår heller. Jag ringde ner till receptionen och de kom upp med ytterligare en högtalare som funkade några minuter. Jag gav upp och gick ner för att ta bussen till bion. Tänkte att jag tar det när jag kommer tillbaka. 

The Bookshop var en Engelsk feelgoodfilm i ett litet samhälle på 60-talet och passade perfekt en dag som denna. 

Väl tillbaka på hotellet pratade jag med receptionen igen som kom upp med "nya" batterier till högtalaren och jag kunde lyssna lite på musik innan jag skulle bege mig till mina goda vänner för att fira jul. Jag ska erkänna att jag var tveksam inför hur det skulle gå. Men jag fick uppleva en fullständigt underbar julaftonskväll. Visst påmindes jag om sonen många gånger men julstämningen som inföll sig i detta sällskap översköljde alla jobbiga känslor vilket var så härligt. De tårar som föll i bilen på vägen hem var bara glädjetårar. Tack för att jag fick uppleva en fantastisk julafton tillsammans med er och er familj. Detta kommer jag att leva på länge.  

Väl på hotellet igen efter att ha lämnat bilen hemma och tagit bussen in till stan ringde jag ner till receptionen igen då högtalaren åter hade gett upp. Fick ett par "nya" batterier som gav upp efter 20 minuter. Men tänkte att jag tar det imorgon. 

Efter frukosten gick jag och lade mig igen, precis som igår. Jag vaknade vid lunch och tappade upp ett bad och ringde åter ner till receptionen och bad om helt nya batterier till högtalaren då de jag fått tidigare var begagnade. Det dröjde 40 minuter innan de kom och vattnet hade blivit kallt, och då hade de inte med sig några batterier utan en ny högtalare med batterier som fungerade, jag tog emot högtalaren och då gav hon mig en discount voucher på 125 kronor som kompensation för problemet med högtalaren. Jag tackade och tog emot. Nu ljuder Lugna rum på Spotify och jag har fyllt på med nytt varmvatten och njuter av en lugn stund. Mindfulness. 

Mor kommer också hit till hotellet vid kl.14 och sen ska vi ut och äta på Pinchos. 

Over and out

Nu är det jul igen!

Lika mycket som jag längtat efter lite ledighet har jag också fruktat julhelgen. Jag hade svårt för att gå hem från jobbet i fredags. Paniken fullkomligt tog överhand och jag ville stanna kvar. Jag hade lätt tagit stängningen för att slippa gå hem eller startat ett storhelgsfritids. Efter lite velande gick jag till slut hem då kollegorna frågat ett par gånger varför jag inte gick hem efter att de släppt mig tidigare. Jag kunde inte säga som det var, jag önskar så att jag hade gjort det för jag ville verkligen inte gå hem, kanske hade kvällen varit mindre jobbig, kanske inte. Men säkert bättre.

Jag kan förhålla mig till att situationen ser som den gör, men julhelgen är den jobbigaste högtiden, det kan jag nog inte komma ifrån. Allt påminner mig om det jag inte har, och visst ska jag fokusera på det jag faktiskt har. Men det blir jobbigt när det jag har inte finns hos mig. Detta är femte julen jag genomlider utan min son. Jag hade hellre jobbat mig igenom julen om jag hade orkat. Jag måste dock vara ledig då studierna kommer att ta all min fritid de kommande tre åren och då har jag nog inga problem att fylla de tomma storhelgerna under studietiden. 

Jag hade dock bokat mig som volontär på ett julfirande för hemlösa och ensamma i staden nu på julafton. Men avbokade då jag blev hembjuden till goda vänner på julafton för att fira med dem. Nu när den dagen närmar sig blir jag lite orolig för hur jag ska klara det, men tänker att jag ger det en chans och jag kör bil dit så jag är inte låst till kollektivtrafiken och det känns lite tryggare om paniken skulle ta över. 

Beslutet att inte åka till Norrköping detta året grundade sig helt i att jag sparar till en resa till New York när jag fyller 40 samt att jag ska till Gotland (svindyrt, men ack så trevlig ö) till sommaren och då hade jag inte råd med min årliga resa till Norrköping som blivit lite av en tradition. Får bli nästa år istället. 

I år bor jag tre nätter på hotell i Malmö över julhelgen för att fly och vila upp mig ett par dagar. Bara ta hand om mig själv. Jag får sällskap av min mor en av nätterna då hon också bokat ett rum på samma hotell. Det ser jag verkligen fram emot. 

På onsdag blir det biomaraton (då många filmer har premiär) i vanlig ordning och i år får jag sällskap som jag också ser jättemycket fram emot. Jag tjuvstartar på julafton och ser The Bookshop innan jag drar till mina goda vänner. 

Må denna julhelgen gå fort förbi som när man drar av ett plåster snabbt och lätt och hoppas att det inte blir långsamt och smärtsamt.  

Jag önskar alla mina nära och kära en riktigt god jul och ett gott nytt år. Själv ska jag bara precis överleva helgen eller helst bara glömma den, det är en helt vanlig vecka som kommer måndag till fredag då jag är ledig. Fake it til you make it. Det bör funka.