Polen, dag 2

Vaknar upp till ett soligt och pollenfyllt Krakow som resulterar i att det rinner konstant från kranen ovanför munnen. Var kommer all vätska ifrån? Urinblåsan? På 15 minuter har jag gjort slut på ett paket näsdukar. Ska på en 6 timmars utflykt till Auschwitz, och då skulle jag behöva ha 24 paket med mig i den här takten. 

Hotellet serverar inte frukost utan man får gå till en närliggande restaurang ca 300 meter bort. Första tanken var att det var en jävla nit, men när jag kom till restaurangen som ligger vid ett torg och som har uteservering. Att sitta ute och äta frukostbufefé vid ett torg var verkligen rogivande och till det fantastiska priset på 50 kr gjorde Rudolf (Sunes pappa) innom mig glad.
Hade det inte varit för det något störande niagarafallet från näsan hade det varit magiskt. Det gick några paket näsdukar under frukosten.

9.30 skulle jag bli upphämtad för en tur till Auschwitz med 24 andra svenskar och en polsk guide som pratade svenska med dalmål, fick mig att le en smula. Hon hade studerat två år i Sverige och skulle åka tillbaka till Sverige i höst, fast denna gången skulle hon läsa i Lund. Skulle kanske bett om hennes numrer? :P
När jag klev in i bussen så trodde jag faktiskt att jag skulle sänka medelåldern radikalt, men där sitter några familjer som har sina tonåringar med sig, så roligt att föräldrar vill göra detta tillsammans med barnen som en famij, och uppleva, fasas och reflektera efteråt.

Det var ca 30 grader i skuggan denna dag. Solen stod mitt o skyn när vi kom fram och inte ett moln så lång ögat kunde nå.
Har som sagt varit där några gånger tidigare, men man får höra  många olika händelser av de olika guider jag haft de senaste gångerna vilket är trevligt. Varje guide har plockat ihop sitt eget material beroende på intresse och olika fakta man läst.

Efter första delen i Auschwitz I, var det tid för en 15 minuters lunch då guiden (som följer med från muséet) hade begränsad tid och vi var tvugna att skynda oss till Auschwitz II, Birkenau. Och redan nu rann det mer än bara genom näsan, syndafloden fullkomligt sköljde över mig. Blöt från insidan och ut. Jag vet ju sedan tidigare att skugga inte finns i överflöd i det större lägre, så det lär inte bli bättre direkt. Efter att ha tryckt i mig lunchpaketet jag bokade till utflykten av arangören så fick vi raskt sätta oss i bussen igen. AC:n han inte jobba upp svalkande luft, utan fuktiga och om än varmare klev vi ur bussen vid ankomst till Birkenau.
Det var olidligt att promenera i värmen, men kunde inte klaga, de som klev av boskapsvagnarna en varm sommardag under kriget med många lager tjocka kläder, hade det än värre, och de stackarna som dött under färden och alla andra som dött på dena tragiska plats. Så jag bet ihop. Pga värmen kortades besöket ner på Birkenau och Canada uteslöts, och det var nog bra, för värmen tog verkligen kål på oss.

På bussen hem var det mycket reflekterande av det vi sett och hört under den 1,5 h som resan tog.

Väl tillbaka gick jag in på apoteket som låg granne med hotellet och bad om deras  mest verksamma nässpray mot allergi. Hon plocka fram en som nog skulle hjälpa mig. Och när jag kommit upp på rummet öppnar jag förpackningen och läser instruktionen på engelska och tar det antal sprayningar i var näsborre som rekommenderades. Sekunden efter bränner det till i näsan och nysningarna avlöste varandra några minuter, när de efter ett tag avtog och slutade, satt jag på golvet helt utmattad och kravlade mig upp i sängen la mig raklång på rygg och somnade.

45 minuter senare vaknade jag pch kände mig något piggare för att kunna gå ut och äta middag. Gick runt hörnet på hotellet och springer på en Napoli certifierad pizzeria, med vedeldad ugn på en bakgård. Perfekt tänkte jag. 60 kr senare var jag proppmätt. Fantastiskt gott.

Jag hadebokat jacuzzin på kvällen och gled ner där en timme innan jag uppdaterar bloggen och sedan går och lägger mig. För imorgon väntar ett besök i saltgruva, och där ska det bli spännande, jag får se om jag vågar utmana mig själv att titta denna gång och inte blunda.

Over and out... 

Polen, dag 1

Vaknade vid halv elva idag på förmiddagen (somnade väl kl.3 på natten.) och började packa väskan. Kompromissandet gick så där igår, så får se när jag lagt i allt, om locket går igen på väskan. Efter en snabb inventering krävs ett besök på köpcentrum för att komplettera lite kläder, växla pengar till utflykterna som ska betalas kontant mm.

Klär på mig för att rusa till bussen, öppnar dörren och jag får en smärre chock, det regnar som satan. Stänger dörren och plockar fram mobilen för att kolla väderprognosen i Krakow (ser ut att bli bra väder någon droppe skulle väl falla någon dag.) och bytar till regntåliga kläder och skor och beger mig mot bussen igen.

När jag sitter på bussen på väg hem igen ser jag hur vindrutetorkarna stannar på bussen. Chauffören tycks köra lite på känsla några hållplatser då rutan immar igen fullständigt. Och ett par hållplatser innan mitt stopp stannar han och säger till oss att han inte kan köra vidare. Hållplatsen saknar givetvis tak över huvudet, så det blev en lite längre promenad hem. Plaskvåt anländer jag till mitt hem. In med kläderna i tumlaren så de är torra till avresa, sagt och gjort.

Fixar en lätt lunch då jag ska sitta i SAS loungen och kränga det som ingår där, samt det som erbjuds på flyget, då får magen inte vara full innan. Bara lite lätt så Pappa Rudolf (Sunes pappa) som bor i mig inte blir besviken.

Kan meddela att som vanligt är det problem med tågtrafiken när jag ska åka. Jag förutsåg detta och åker en timme tidigare än jag tänkt, men kommer fram den tid jag skulle gjort ändå.

Incheckning gick strålande, fick gå igenom en snabbare säkerhetskontroll via SAS fast track. Ingen kö. Sånt gillar jag. Tog av mig livrem och lade alla tillhörigheter i de grå lådorna och gick mot bågen. Säkerhetsvakten frågade om jag hade vätskor i handbagaget?

Fick en återglimt från Bromma där jag fått samma fråga och liksom här svarade jag nej, fast i Bromma fick jag frågan tre gånger, andra och tredje frågan skedde med en sammanbiten min och smått rykande öron hos vakten. Då hällde hon sonika ut allt mitt innehåll i handbagaget och med en kluns åkte en vattenflaska ner som jag köpt på Stockholm C. Ops, sa jag. Jasså den! Ja den glömde jag att jag hade där. Ansiktsuttrycket hos vakten var av typen, "eller hur?" Då jag stoppat upp hela säkerhetskontrollen med min vattenflaska sa jag, behåll den du, med det bredaste leendet, eller ja, superstelt leende. Sänkte blicken och samlade ihop mina pinaler och gick.

På Kastrup sa vakten, ok gå igenom bågen. Den ljöd. Jag letade frenetiskt, nästan lite skamset igenom fickorna i byxorna, nästan så de gled ner (då livremmen låg i en grå låda genom röntgenlådan) precis som om jag gjort något olagligt. Tittar frågande på vakten som ber mig gå igenom igen. Ja det ljöd fortfarande. Tittar bakåt och det är inga bakom mig, behöver inte skämmas i varje fall.
Fick gå igenom en tredje gång, sen åkte handskannern fram. Han började vid fötterna och förde skannern långsamt uppåt. När han närmade sig bröstet ljöd skannern och frågan om vad jag hade unde tröjan kom. Ja vad tror han, hår och två bröst, en navel lite längre ner. Innan jag han svara drog han ner kragen en liten bit och vips syntes mitt halsband. Hehe, oj då, fick jag fram.
Får jag känna på halsbandet? Frågade vakten, så jag tog av det och fick sedan gå igenom bågen en fjärde gång. Nu höll fanskapet tyst. Fick tillbaka kedjan och kunde samla ihop mina pinaler och bege mig till Loungen.

Väl där hägrade fri mat och dryck som ingick i biljetten. Och efter några vändor mat och ett par öl för att lugna nerverna inför flygningen fick jag ett sms om att flyget var försenat. Suck!

Men väl på flyget, proppmätt, serverades en god varmrökt lax med potatissallad och till efterrätt fick jag rabarberpaj. Tryckte ner det i min redan fulla mage och sköljde ner det med ett glas öl för nerverna. Det var riktigt blåsigt meddelade kaptenen och planet skakade som en bil som kör över kullersten större delen av resan, fick verkligen hålla i allt på brickan så det inte åkte av.

Efter att vi gjort en perfekt landning i Krakow stod min chaufför tålmodigt och väntade på mig med en skylt med mitt namn, felstavat, men det är väl tanken som räknas? Han körde mig till hotellet och bar in min väska innan för entrédörren. Receptionen låg tre trappor upp utan hiss. Jag tog min megaväska och släpade upp den tre våningar till receptionen. Väl där var jag så svettig att det fullkomligt rann av kroppen. Skönheten bakom disken välkomnade mig och följde mig till mitt rum. Hon informerade om allt och berättade även att rummet hade en portabel AC, något man glömt att skriva om på hemsidan tydligen. Hon sa att det inte var så varmt idag så jag skulle nog inte behöva den. Ha, tänkte jag, låt mig avgöra det. Det var 24 grader på rummet enligt termometern på väggen, skulle jag sova i ett 24 grader varmt rum. Icke. Meddelade att jag nog kommer att använda den, Då pinade tjejen iväg och hämtade allt som behövdes till maskinen och sparkade igång den.

Fläkten jag släpade med mig kan hjälpa AC.n att blåsa den kalla luften mot sängen tänkte jag så har jag inte tagit med den helt i onödan. Med en snabb blick mot ett av hörnen ser jag till min förvåning en stor golvfläkt. Hakan faller rakt ner i golvet, men lika snabbt som den föll åkte den upp igen, och sammanbiten slänger jag in min lilla bordsfläkt i garderoben.

Nu gör jag mig i ordning för lite sömn innan morgondagens äventyr.

Fortsättning följer...

Polen, 2 dagar kvar

Resan närmar sig med stormsteg och som vanligt får all packning inte plats i resväskan trots att det är den största resväskan jag har. Operation kompromiss startar. Men bordsfläkten ska med, och där är jag bestämd. Då får något annat stanna hemma, men vad? Nu skulle jag haft Ture Sventons kylskåp som förminskar det som stoppades in. Då får jag ju plats med mer. Men om jag ska vara realistisk blir det att ge några ting husarrest och som får stanna hemma.

Fick ett E-postmeddelande från SAS som hade uppgraderat min biljett till SAS-plus, undrar vad som föranlett detta? Men tackar och bugar givetvis. Men kan inte hjälpa att tänka, vad kommer då näst istället, vad kommer att skita sig denna resan? Det blir jag nog snart varse om.
Fortsättning följer...