Helsingborg, dag 2

Väckarklockan ringde kl.07.00 och det var dags att göra sig i ordning för frukostbuffé. Blir till att ta det lite lugnt med frukostintaget då dansk brunchbuffé var bokad på Scandlines Aurora kl 12.15.

Efter frukost skulle jag snabbt över till Helsingör för att handla lite på apoteket där. När jag köpt biljett i automaten på knutpunkten och tagit biljetten som spottades ut gick jag mot färjan. Personalen påpekade att mitt kvitto inte var en biljett utan att biljetten kommer efter kvittot. Så jag rusar tillbaka till automaten, men inser att jag sponsrat en annan resenär med en tur och returbiljett, för den låg inte kvar i facket. Lite bitter köper jag en ny biljett och ser till att jag får biljetten denna gången och går ombord. Det var knappt några andra resenärer vid kl.09 när jag åkte så det var en lugn överfart och apoteket låg i närheten av terminalen så det gick snabbt att handla och sedan ta vändande båt tillbaka till Helsingborg.

Väl på hotellrummet slängde ja upp mina lurviga, tryckte igång TV:n och slappade tills vi skulle bege oss rill terminalen och tura med bokad dansk brunchbuffé.
Nu var det sjukt mycket folk, trodde knappt vi skulle komma med vår färja. Men det var på det berömda håret.

Efter två timmars turande och ätande var vi närmre matkoma än någonsin, kvällens bokning på Pinchos i Helsingborg lockade knappast just då. Vi hoppade av i Helsingborg och vaggade upp till rummet och sov middag. Och där blev vi tills det var dags igen att äta vid halv åtta.

Vi promenerade mot Pinchos som låg i närheten av hotellet och blev snabbt visade till vårt bord när vi anlände. Vi beställde och vi åt återigen. Denna dagen har vi fan bara ätit, men så gott det har varit, men det blev nog lite för bra, även för mig.

Mätta och belåtna tog vi oss till Green golf, vid kallbadhuset för lite äventyrsgolf innan de stängde. Jag slutade på 10 slag över par, och mor på 16 slag över par.

23.30 kom vi tillbaka till hotellet och slängde oss i sängarna för lite vila innan frukostbuffén imorgon.

Over and out.

Helsingborg, dag 1

Slog upp mina bruna ögon imorse och öppnade appen klart.se och spanade in prognosen i Helsingborg för kvällens utomhusföreställning. Det såg ut att bli en fin kväll, lite moln som gömmer solen då och då, men inget regn, än så länge.

Efter jobb bar det iväg mot Helsingborg, jag kom iväg en timme före mor, så då hinner jag checka in på hotellet innan mor kommer samt att jag möblerar om på rummet, då jag inte gärna delar säng med mor. Hon vet bara att vi ska övernatta i Helsingborg hela helgen, får se vad hon tror att vi ska sova när hon kommer.
Övernattningen sker på Elite Hotel Marina Plaza bredvid Knutpunkten i ett Deluxe rum med utsikt mot vattnet.
Hoppas att allt bara flyter på denna gång med incheckningen.

Behöver jag skriva att det inte fungerade smärtfritt?

Jag checkade in, fick mitt rum. När jag kommer upp flyttar jag fåtölj, soffbord och särar på sängarna, ner dimper en 180 cm bred bäddmadrass på golvet mellan sängarna. De två 90 sängar jag blev lovad bled jag snuvad på. Tar hissen ner igen och stegar mot receptionen. Förklarar att jag via mail fått bekräftat att ett rum har förbokats med delbara sängar till mig och att det inte var vad jag fick. Tjejen påtalar att det inte står någonstans. Jag visar mailet med bekräftelsen på den informationen. Ah, jaha säger tjejen. Ja du fick nog ett annat rum för det rum som var förbokat var inte färdigstädat. Öh, säger jag. Logik? Nej! Har jag bokat ett rum och fått bekräftat att det är med delbara sängar ska jag väl ha ett rum med delbara sängar, och är det inte färdigt för incheckning, säg då det. Jag kan vänta!

Fick så mitt rum och då frågade receptionisten om jag rört något i det första rummet, inte nämnvärt sa jag. Flyttat lite på en fåtölj, soffbord och det ligger en bäddmadrass mellan två sängar, annars inte rört något sa jag med ett leende.
Receptionisten fick problem med ticks i ena munngipan ett par gånger innan leendet besvarades, något falskt.

Jag tog de nya korten till nya rummet och gjorde om möbleringen igen där. Fast nu var det två sängar med två bäddmadrasser.

Mor anlände till Helsingborg timmen efter mig och jag överraskade henne med hotellet och rummet som ska bli vårt övernattningsrum i helgen.

Efter att ha kommit i ordning på rummet blev det middag på Pressbyrån, fransk hotdog, och en promenad till subway för efterätten.

Mätta och belåtna tar vi oss till Fredriksdalsteatern och njuter av en fantastiskt rolig och bra föreställning, värt varenda krona.

Nöjda beger vi oss tillbaka till hotellet. Startar telefonen och ser att någon ringt mig. Lyssnar av svararen och hör att ett annat hotell efterlyser mig i Helsingborg. Nervös kollar jag mina två bokningsappar för att se om jag glömt avboka hotellet, men ser att det gjordes för ett tag sedan så jag ringde och meddelade att rummen var avbokade via Booking.com och att jag fått bekräftat att så var fallet. Men hotellet hade inte fått den informationen. Så jag hänvisade till Booking.com. Det är deras fel.

Trötta och belåtna intar vi rummet och gör oss i ordning för natten och morgondagens äventyr.

God natt!

Polen, dag 5

Vaknade av det smattrade på fönsterblecket, klockan var runt sju på morgonen så det var dags att stiga upp och göra mig i ordning för att promenera i regnet till frukostrestaurangen. En snabb titt på väderprognosen så skulle det regna större delen av dagen. Funderar efter frukosten på dagens planer.

Tog på mig badbyxor, t-shirt och regnjacka. Hade bara regnjackan med mig, och några vattentäta skor fick heller inte följa med. Offrade ett par tygskor för den blöta promenaden till restaurangen. Det fullkomligt öste ner, och vattnet han inte rinna undan så det var sjöar lite här och var längs vägen, några grunda och några djupa, tror jag gick i varenda djup pöl på vägen dit. Klampar in på den tomma restaurangen blöt från topp till tå. Möts av stela leenden av personalen när jag sätter mig i en av deras stoppade stolar. Ja var skulle jag annars sitta, de hade inga andra typer av stolar. Stolen hinner säkert torka innan nästa gäst sitter på den.

Åt min frukost och tittade på regnet som fortfarande bara öste ner, drog ut på tedrickandet med en förhoppning om att regnet skulle avta tills jag skulle gå tillbaka. Men icke. Fick gå tillbaka i ösregn, och sjöarna var nu ännu större, brydde mig inte om att sicksacka mig runt sjöarna utan gick helt sonika raka spåret hem, resultatet blev detsamma ändå.

Väl hemma funderade jag på om jag skulle åka till flygvapenmuséet och fråga min gode vän som var där för några veckor sedan om utställningen var innom- eller utomhus? Fick svaret att det mesta var utomhus så får fundera ett tag till.

Frågade tjejen i receptionen när butikerna öppnar på galerian, och hon sa att de öppnade kl.09, så jag bokade taxi till galerian för att byta storlek på några plagg från H&M som var för små. Hittade inte det förbannade kvittot utan chansar på att det går ändå.

När jag kom till galerian öppnade den mycket riktigt kl.09. Men inte butikerna. De öppnade kl.10. Satt på en bänk och väntade ut tiden tills de öppnade.

Gick raka vägen till kassan och förklarade mitt ärende. Att jag köpt kläderna i förrgår,  prislapparna sitter kvar och att kvittot inte gick att hitta. Expediten ringde sin chef som meddelade att jag inte fick byta storlek. Någonstans här gjorde sig tröttheten påmind och jag drog på kortbyxorna och destruktivitetet kom flygande. Jag sa till honom att jag inte har någon nytta av kläderna då de inte passar. Lämna dom här då sa expediten. I helvete heller sa jag, så ni kan sälja dom igen? Jag rev sönder fickan på skjortan och drog sönder kragarna på de två t-shirtsen och slängde över disken och bad dem dra åt helvete. Gick sedan rasande därifrån.

Så här i efterhand skäms jag för vad jag gjorde, och ångrar mig djupt. Kunde ha gett bort plaggen till någon som kunde använda dem istället. Men det jag sa till expediten skäms jag inte för, menar varje ord. De var inte intresserad av att ha återkommande kunder. Och den saken är säker. Dit går jag aldrig igen när jag är i Krakow nästa gång.

En titt på väderprognosen senare ser jag att det ska bli uppehåll om ett par timmar, tror jag checkar ut kl.12 och tar en taxi till flygvapenmuséet, det öser ju inte ner direkt, och det blåser inte nämnvärt i heller. Så det kan nog funka.

Jag bad hotellet boka taxi till Flygvapenmuséet. Taxin kom på utsatt tid och körde mig problemfritt till min destination. Jag fick två nummer till taxibolag som jag kunde ringa när jag skulle tillbaka. De kunde liiite engelska, så det skukle funka sa dom.

Gick runt i muséet både inne och ute, det var ett stort område, regnet hade övergått till duggregn så det gick att vistas ute. Många flygplan att beskåda. Kändes som om de mest stod och förföll, även de riktigt gamla planen från 1800 talets slut och 1900 talets början stod och vittrade sönder. Lite synd tycker jag för en så fin skatt.

När jag kände mig färdig efter ett par timmar var det dags att ringa taxi. Ringde det första numret, ingen som svarade, ringde det andra numret och då svarade en kvinna. Förklarade på enkel och långsam engelska att jag ville bli hämtad på Polish aviation museum. Ja, sa kvinnan, taxin är där om 7 min.

Efter 25 minuter hade taxin fortfarande inte kommit så jag ringer igen och kvinnan säger att taxin står utanför entrén till flygplatsen. Förklarar för kvinnan att jag inte är på flygplatsen utan på Polish aviation museum. Hon meddelar att hon inte förstår och ber mig säga gatan det ligger på. Skämtar hon tänker jag? Kan ju inte uttala det som står på skylten. Frågar kvinnan i buren på muséet men hon skakar på huvudet och ville inte vara mig behjälplig. Frågar två andra som står bakom men de kan inte engelska. Så jag tackar för ingenting och lägger på luren och ringer hotellet. Tjejen i receptionen väntade att jag skulle ringa, hon trodde inte att det skulle funka med att jag ringde själv. Hon skrattade med mig i luren en stund. Sen sa hon att hon ringer taxi och ringer tillbaka till mig och bekräftar. En stund senare ringde hon tillbaka och gav mig bilnummer, bilmärke och färg samt lösenord som chauffören skulle ange.

Måste köpa lite choklad och ge till henne som tack för all hjälp under min vistelse med taxiresor.

Taxin kom på utsatt tid, rätt färg, bilmärke, bilnummer och lösenord. Jag sa Galeria Krakowska, för det är typ den polska jag kan typ. Så behövde vi inte klydda med adresser dit jag ville. Jag kunde gå därifrån. Solen tittade ju fram nu.

Efter en trevlig eftermiddag på olika caféer och jazzmusik var det så dags att åka till flygplatsen.

Efter att ha checkat in bagaget var det dags för säkerhetskontroll. Av med livrem, halsband, pengar nycklar mm. Inget ska gå fel denna gång. Har kollat handbagaget fyra gånger på hotellet. Så nu ska ta mig tusan allt flyta på.

Det gjorde det. Klarade bågen utan problem, och min första back med elektronik kom ut ur röntgenaparaten, lika så den sista backen, och precis när den kommit ut åker den tillbaka igen. Fyra röda lampor blinkar, ett i varje hörn på röntgenboxen. Säkerhetsvakter tillkallas, jag börjar svettas och händerna skakar. Min back åker ner på ett sidospår, jag kallas dit. Fyra vakter står framför mig och vill att jag ska berätta vad jag har i väskan. Jag börjar stamma och harkla fram vad jag har i väskan, efter varje sak jag säger nickar ena vakten och säger; uhm! Det gör mer nervös. Samtidigt har jag blivit ett skådespel för flera hundra andra passagerare som spänt tittar och undrar om jag är terorist. Börjar själv undra vad jag gjort för olagligt. Den ena vakten vrider skärmen som visar röntgenbilden och pekar på något som ligger i botten på väskan. Började själv analysera vad det skulle kunna vara och delade mina tankar. Sedan ber de mig att försikrigt lyfta ur allt i väskan. Långsamt skulle det gå. Med skakande händer lyfter jag ur den ena saken efter den andra, tills det är en påse kvar. Då slog det mig vad det var. Det är salt, det är salt sa jag lyckligt till vakterna som nu tittade på varandra med undrande blickar. Jag slet upp påsen och visade värmeljushållarna jag köpt åt en god vän som bad mig köpa dom när jag var i saltgruvan.
Vakterna bad mig lägga allt löst i en back så körde de igenom backen en sista gång. Sen berättade vakterna att de trodde de hade med sprängdeg eller något annat att göra med. Vi skrattade tillsammans och nyfikna resenärer började skingra sig.

Jag måste helt enkelt lysa som säkerhetsfara, börjar vänja mig nu.

Efter att ha landat på kastrup hann jag med ett tidigare tåg än väntat och kom lite tidigare till hyllie. Har nu checkat in på Quality view, 15:e våningen och har precis tagit en dusch. Nu väntar en skön natt. Sen nalkas det jobb imorgon. Nu är semestern slut för denna sommar.

Loggar ut, och nästa äventyr bli en weekend i Helsingborg om två veckor tillsamnans med mor.

Morsning!

Polen, dag 4

Vaknade av att klockan ringde för frukost, men kroppen ville inte. Hade ingen ork alls. Lite orolig om jag var på väg att bli sjuk eller så. Men jag somnade om och vaknade igen vid 11 tiden, fortfarande trött och slö, men gjorde mig i ordning för att gå ut. Väl ute möts jag av 31 grader i skuggan, i solen vill jag inte ens fundera på vad det kan vara där.

Jag gav upp planerna på att besöka caféer idag, skjuter det till morgondagen då de lovar mildare väder. Så jag gick till en av de få ställen som serverar svalkande luft, Galeria Krakowska. Tänkte att jag kunde gå och titta på de resterande 98% av galerian jag missade igår.

Letade upp en restaurang och beställde tro det eller ej, pizza.
På TV:n visades fotboll så klart. WAL, röda tröjor spelade mot BEL, ljusblå tröjor. Vilka länder har jag ingen aning om. Mer än att jag såg den sista kvarten av matchen och var så inne i den att jag inte märkte att min pizza hade kommit. Där och då insåg jag att jag måste vara sjuk. Kände på pannan, nä ingen feber än. Rös till ett par gånger och började att äta, sekunden eftet var blicken mot TV:n igen och tittade på slutminuten. WAL vann med 3-1 mot BEL, männen i de röda tröjorna sprang runt och grät, hoppade kramades. Tror de var lyckliga på något vis.

Tillbaka till pizzan sa jag till mig själv, och skärpning. Nästa match var mellan Polen och Portugal, Polen gjorde första målet innan två minuter hade gått. Nä nu får du ge dig sa jag till mig själv, inte en gång till tittar du på skiten. Jag åt upp pizzan betalade och började gå runt i butikerna. Tänkte köpa underkläder, men det visade sig vara svårt. Hemma finns det underkläder i varje butik nästan, men inte i Polen. Allt är uppdelat. Skulle köpa shampo, tops och choklad igår. Tre butiker blev det. I mataffären kunde jag köpa choklad, i hygienbutiken, shampo och på apoteket fick jag så mina tops. Bortskämd med att kunna köpa allt i en butik hemma kanske.

Hittade en butik med en stor SALE-skylt hängande i taket och styrde in. Hittade några shorts som nog skulle passa, sekunden efter kommer en expedit och frågar om jag vill prova, jag frågade om de hade större storlekar än XL, hon letade i datorn och sa att det hade hon, men att XL absolut skulle passa mig. Gick in i provhytten och drog på mig shortsen. De gick hela vägen upp, men knapphål och knapp sammarbetade dåligt då de inte kunde förmå sig att närma varandra. Avståndet var stort som mellan Malmö och Köpenhamn. Gick ut igen och hämtade XXL och de satt mycket bättre. Lade tillbaka de andra shortsen och gick till kassan. Expiditen tittar på storleken och säger, jasså det blev XXL ändå, och tittar på mig med en medlidande blick. Inget jag direkt bad om, utan ville bara att hon skulle stoppa ner skiten i en påse så jag kunde lämna butiken.

Gick tillbaka till hotellet och försökte intala mig storlekarna är mycket mindre i Polen än hemma, men det gick så där. Caférundan kanske ska ställas in imorgon mumlade jag för mig själv, snart får jag väl gå til en skräddare för att få kläder som passar.

Efter att ha häckat på hotellrummet hela eftermiddagen då det var stört omöjligt att vistas ute kom så kvällen då jag äntligen kunde gå ut. Blev en promenad i gamla staden som avslutades på det stora torget som bjöd på många restauranger. I vanliga fall skulle jag inte äta på dessa ställen utan söka mig mer utanför turiststråken, men utsikten och den mångfald av männinskor som rörde sig på torget bjöd på skådespel. Så jag satte mig på restaurang Chopin och åt en oxgryta med potatis och äppelpaj och glass till efterrätt.

Funderar på att ta mig till flygvapenmuséet imorgon, har en hel dag att spendera innan hemresan på kvällen. Så fyller den nog med mera. Men det får morgondagen bestämma.

Nu går en trött man till sängs, är så tacksam för allt jag fått uppleva denna resan och har många intryck att sortera.

Natti, natti! 

Polen, dag 3

Slog upp ögonen vid sju tiden på morgonen och gjorde mig i ordning för att promenera bort till frukostrestaurangen. Det var över tjugo grader varmt på morgonen, och himlen var täckt av moln. Någon vädernisse hade visst förutspått att lite regn skulle falla ner under dagen. Han fick som han ville så småningom, men inte denna morgon. Satt utomhus precis som igår, ja faktiskt vid samma bord och njöt av utsikten och den goda frukosten.

Efter frukosten gick jag till Galeria Krakowska för att inhandla lite kläder, om jag kunde hitta några. Stället är stort, och jag hittade inte vilken ingång jag kom in igenom så jag fick gå ut en annan och blev lite vilse. Men är utrustad med gps i mobilen, så var snabbt på banan igen.

Kläder inhandlades på H&M, de hade rea, så det blev en stor kasse med kläder för drygt 200 kr. Nöjd, efter att ha sett kanske bara några procent av Galerian gick jag hem igen till hotellet.

Möts av ägaren som svansar efter mig och är supernervös för att de håller på att lägga in en matta i korridoren, och ber om ursäkt om detta förstör min upplevelse, men vi valde att göra det när hotellet var minst belagt med gäster.

Typ bara jag och en gäst till som bor här. Förklarade att jag var hur nöjd som helst och att han skulle sluta oroa sig. Hade jag varit missnöjd med något hade han fått reda på det.

Väl på rummet kände jag hur jag genast blev trött och slö. Mina vanliga allergimediciner brukar göra mig slö, men vet inte vad det är för verksamt supstans i den där nässprayen jag köpte på apoteket igår. Men helt slut var jag
Fick lägga mig en stund, sov typ tre timmar. Vaknade klockan tre och 45 minuter senare skulle jag bli hämtad för transport till saltgruvan. Så snabbt in i duschen, eller ja, snabbt gick det inte, fortfarande slö, men blev färdig i rätt tid.

Utanför porten stod en man som frågade om jag var Daniel, beror på vem som frågar, sa jag och log. Han fick fram ett nervöst, he. Och förklarade på kracklig engelska att han skulle köra mig till gruvan och att vi skulle hämta upp sju personer till. Ok, sa jag och hängde med honom till bilen.

Vi hämta upp resten av gänget och åkte mot saltgruvan. 5 norrmän och 3 svenskar. Mannen bredvid mig hette Leo och kastar man om bokstäverna så blir det OLE, och han pratade precis som Ole i Lasse Åberg filmerna. Hade lite svårt att hålla mig för skratt under den 50 minuter långa färden. Berättade för honom om mitt mission att klara av detta att gå mot en av mina största rädslor (läs, respekt) för höjder. Och att jag inte under några omständigheter skulle blunda.

När vi börjar vandringen ner i saltgruvan via trätrappor, drygt tre hundra till antalen, 60 meter ner under jorden så kikar Leo ner mellan trapporna och säger att det är långt ner. Man ser inte hela vägen ner. Då skakade mina knän så de knappt bar mig och samtidigt springer guiden som gick först ner upp för trapporna igen och sa till oss att hon snart kom igen, fortsätt ni bara. Eller hur? Var min första tanke, skulle jag gå ner i underjorden utan en guide? Icke! Leo läste av mina tankar och lade sin hand på min axel och sa, "tenk ikke mer om det, fortsette bare å gå!" ( med reservation för dålig stavning och möjligen fel grammatik) Första delen påminner om det Ole sa till Stig Helmer, så jag brast ut i ett gapskratt, Leo trodde det var ett nervöst sammanbrott, men jag lyckades till slut att förklarade det roliga i situationen, och då skrattade han och hans fru också medans vi gick neråt. Efter ett tag sprang guiden förbi oss ner och kom först ner. Kände mig genast lugnare.

Jag klarade hela turen utan att blunda, dock svajade knäna en del men jag gjorde det. Så jävla stolt över mig själv.
Men jag visste att jag hade en svår bit kvar innan vi var färdiga. Den berömda flervåningshissen.
Men vi gick inte till den utan vi gick i en gång som var en kilometer längre bort. Och där var en modern hiss, inte alls skräckinjagande. Vi kom upp en kilometer från Entrén, och hade det inte varit för att någon annan i gruppen hade lite koll på var vi var hade jag haft svårt att hitta tillbaka bussen där vi skulle ses. Gps:en har ju svårt att hjälpa mig då den inte vet var bussen var parkerad. Besviken över att inte få åka den hiss jag fruktat, gör att ett återbesök måste göras för att uppdraget ska vara slutfört. Lite surt faktiskt.

Väl hemma igen satte jag mig på första bästa restaurang för att få dagens andra mål mat. Missade ju lunchen idag helt och hållet. Men det tar vi igen på caférundan imorgon. Då ska favorit caféerna få fint besök under dagen av moi!

Nu blir det nog sängen för min del, en stor del av dagen imorgon är oplanerad, så då får vi se vad som fyller luckorna.

Tack och hej!