Ljuset i tunneln

Det är en sorg att inte kunna känna mig fulltankad på energi efter ett möte med vänner en vardag efter jobb eller på helger. Det har varit aningen lättare på helger då jag inte jobbar, men är oftast helt slutkörd att ha umgåtts några timmar.  Samtidigt som jag ska försöka ta mig utanför hemmet så mycket jag orkar enligt teraputen och min läkare, så finns varken kraft eller ork att göra det ibland.

Jag är så less på att inte kunna känna mig till freds med en trevlig stund med vänner. Oftast slutar det med en dag i ryggläge för att vila upp mig. Trots att det är energigivande tar det också mycket energi. Jag landar på minus hela tiden.

Idag åkte jag och hälsade på två vänner i Kristianstad och det var en kamp på morgonen att komma upp, men jag var envis och vann.

Normalt brukar jag som sagt vara helt slut, men jag är idag inte det. Trots en lång dag med trevligt sällskap. Jag känner mig kanske inte pigg men det är inte den jobbiga trötta känslan, snarare tvärt om. Jag känner mig nöjd, och har ett leende på läpparna. Visst är jag lite småtrött, men det är normalt, och är så jävla glad att jag just idag fått uppleva och fått känna mig aningen bättre. Jag hoppas på fler sådana här dagar, för jag kommer att leva på denna dagen länge.

Strax efter midnatt kommer jag så hem och lägger mig i sängen upprymd och nöjd och klickar igång senaste avsnittet av Poldark innan det är dags för lite sömn inför söndagens bestyr.

Idag fick jag en liten glimt av en känsla jag saknat länge. Hoppas jag får uppleva det flera gånger snart.

Stockholm dag 3

Når jag åkte upp till Stockholm så hade jag lovat mig själv att inte titta Eurovision song contest utan att jag bara skulle slappa och umgps med min gode vän i Handen.

Efter att ha vilat en stund var det dags att möta upp min gode vän i Centrala Handen. Jag skulle bara ta en liten sväng innom Dressman då mina byxor fått ett litet extra hål på fel ställe och behövde därför köpa nya. Därefter blev det ett kärt återseende då det var tre år sedan vi sågs senast.

Ganska snabbt deklarerade hon att kvällen var bokad för ESC, antingen hos en kompis till henne eller på mitt hotelrum. Då jag inte skulle orka med några nya möten så bestämdes det att hotelrummet var bäst. Och där och då sprack mitt löfte till mig själv att inte se skiten. Men att umgås led min gode vän vägde över och då fick ESC bli en liten biverkning. 

När kvällen närmade sig gjorde magen mig påmind om att jag behövde äta, så vi begav oss till hotellet för att käka lite middag innan ESC. Jag beställde burgare med pommes och ketchup men fick burgare med pommes, utan ketchup. Påpekade detta och fick en i princip tom glasflaska med ketchup, lyckades få ut en halv tesked och tänkte, seriöst! Min gode vän påkallde servitören på nytt som sa att den var slut och att de inte hade mer och bad om ursäkt för det. Jag bestämde mig för att de inte skulle glömma att jag inte fick min ketchup som ingick enligt menyn och vid frågan om det smakade bra så sa jag, ja, förutom avsaknaden av ketchup.

Min gode vän poängterade att jag inte skulle nämna ketchupen mer under kvällen, och det var svårt att låta bli. Vi beställde efterrätt och servitören sa att de bjöd på den efter att jag återigen påpekat avsaknaden av ketchup. Nu fick jag arga blicken av min gode vän och fick verkligen kämpa för att hålla tyst.

Efter att vi hade betalt och kommit upp på rummet inser vi att vi fått betala för en plocktallrik som bordet bredvid oss beställt. Och då hade vi redan hoppat i lite mer lediga kläder, men det var bara att gå ner mjukispaltor och strumpor till baren igen och påpeka deras misstag. Vi fick varsin drink i baren och begav oss upp till rummet igen. Vi hade "missat" första bidraget. Jag kan inte säga att jag var direkt ledsen över det.

Trots alla skitbidrag bjöd ESC på underhållning med programledare med dåliga kunskaper i engelska och programledarerfarenheter. En av dem trodde jag ögonen skulle poppa ut varje gång han log efter ha sagt en mening. Aningen läskigt med dessa påklistrade leenden av programledarna.

Det fanns en del bidrag som var bra, men som jag inte skulle kalla en schlager. Jag vill kunna sjunga med efter första refrängen och den ska sätta sig direkt. Ingen av bidragen hade denna effekt.

Sveriges bidrag var ett stort skämt och jag skämdes över det. Att sedan Sverige fick så höga poäng samt att våra grannländer gav oss höga poäng fick mig att rysa av obehag.  Jag tänker inte gå in i om rätt låt vann eller inte för det är inte relevant då inget bidrag hade vad som krävdes för mig. Efter ESC skildes vi åt och jag gick till sängs.

Vaknade kl.08.00 av att klockan ringde som jag ställde igår. Jag var helt genomblöt av svett och lite smått illamående, men gick ner och åt frukost. Fick bara i mig ett par mackor innan jag gick upp igen till rummet. Nu började frossan komma, så jag la mig i den andra sängen och tog två alvedon innan jag somnade. Jag hade fått feber, så resan till Solna och Lego Store får vänta tills nösta gång jag åker till Stockholm. Tur att jag hade rummet till kl.16.

Jag steg upp vid kl.15 för att göra mig iordning för hemresan. Jag fick helt enkelt bita ihop trots febern.

Tog mig till Stockholm C och in i SJs lounge. Där meddelade kvinnan bakom disken att jag utan kostnad får boka om min biljett till en tidigare avgång, trots att jag valt en biljett utan möjlighet till ombokning. Så jag fick en biljett på ett tidigare tåg och känner mig tacksam.

Nu ska jag bara ta mig hem till min säng och kurera mig. Blir hemma imorgon, så får jag ta en dag i taget.

Loggar ut för denna gång....

Stockholm dag 2

När jag klev på tåget i Malmö och hittade min kupé så inspekterade jag den genast. Toalett, säng som var bäddad, men var är duschen? Jag vinkade till tågvärden som stod utanför. Hon var en bredaxlad och stadig kvinna, lite tysk militärstil över henne. Hon stegade mot mig och sa; Jaha? Började nästan stamma fram orden, jag hittar inte duschen, har jag kanske blivit tilldelad fel kupé?
Med sarkasm i tonen säger kvinnan, jasså har någon gömt duschen? Jag får se!
Sekunden efter hade hon puttat in mig i min lilla kupé och öppnat toadörren. Jag tänkte är hon dum i huvudet? Där har jag ju varit, finns en toalettstol och ett handfat, men ingen dusch.

Men titta där är den ju! Sa hon med fortsatt sarkasm i tonen, och visade ett drapperi och duschslangen som hängde på väggen över handfatet.

Jaha, ja men då tackar jag för hjälpen sa jag. Fick inget svar, utan hon vände på klacken och stegade med bestämda steg ut. Jag stängde dörren in till kupén och låste den. Ville ju inte träffa henne igen.

Jag ålade mig ur kläderna och gick in för att duscha. Drog draperiet runt mig. Hade handfatet strax under magarna och det var ju lögn att försöka duscha under midjan där jag inte kom åt. Dörren kände jag i ryggen, magen vilade på handfatet och fick se eländet i spegeln framför mig när jag duschade den övre delen av lilla mig. Trångt som satan.

Efter duschen kröp jag ner i sängen, jag hade tagit två Propavan två timmar tidigare och somnade snabbt.

Kl.06.00 vaknar jag av ett bryskt meddelande i högtalaren i min kupé, att tåget nu minsann stod vid plattform på Stockholm C och att 06.50 rullar tåget ut på bangården för städning och att man skulle lämna tåget innan dess. Jag hade ställt klockan på halv sju då jag visste att jag fick utnyttja min plats till 06.50. Det var ju lögn att somna om så det blev till att stiga upp och göra mig i ordning.

När jag lämnat tåget började den långa vandringen att försöka hitta SL's resebutik. Efter att ha paddlat runt hela stationen, plan upp och plan ner hittade jag till slut resebutiken. Nu skulle jag bara hitta rätt utgång där hotellet låg som jag ska käka frukostbuffé på, som ingick i SJ's biljett. Jag hörde introt till Benny Hill Show i huvudet medans jag sprang mellan utgångarna och stack ut huvudet för att inse att det var fel utgång. Efter att säkert ha varit vid alla utgångar kom jag så ut vid rätt dörr och stegade ut mot Scandic Continental för inmundigande av en härlig frukostbuffé.

Mätt och belåten går jag till baka till centralstationen för att ta pendeltåget till Handen. Det gick lite lättare att hitta till rätt plattform då det var bra skyltat.

Väl i Handen går jag till hotellet som ligger vid stationen och frågar om det var ok att checka in. Jag sneglar på klockan som visade halv nio och tänker, oj vad tidig jag är. Precis samma sak sa tjejen bakom disken. Oj vad du var tidig! Kontrade med att jag kommit med nattåget och vips stod jag med nyckelkortet i handen och är på väg upp till rummet.

Nu får jag vila en stund innan jag ska träffa min gode vän här i Handen. Har längtat så att få träffa henne igen. Tror det var ett par par år sedan sist.

Lite skillnad om jag jämför med toaletten/duschen på tåget. ;)

Over and out.

Stockholm dag 1

Att resa själv har absolut lika många fördelar som nackdelar. Visst är det trevligt att uppleva tillsammans med någon annan. Men för mig betyder det mest att jag får rå om mig själv, och ge mig lite morötter så jag kommer fram längs vägen som bjuder på en del motgångar. Och då känns det skönt att få en liten paus för återhämtning genom att resa hemifrån och ta in på hotel någonstans och uppleva platsen jag kommit till vare sig det ligger i Sverige eller utomlands. Men jag har mycket kvar av vårt avlånga land att se, så det blir nog många resor nationellt framöver.

Om några timmar ska jag åka nattåget till Stockholm och jag ska lyxa till det med att resa i 1:a klass. Egen kupé med dusch och toalett. Har sett fram emot detta sedan jag köpte biljetterna då de släptes. Det kostade 900 kr att boka en enkel till Stockholm i 1:a klass. Då ingår också en frukostbuffé på Scandic Continental utanför Stockholm C vid ankomst.

Efter frukostbuffén ska jag åka till Haninge, eller rättare sagt Handen, där jag ska bo sista natten på Quality Hotel Winn som kostar nada då jag använde mina bonuspoäng för att få en gratis övernattning. Då jag är silver medlem får jag även checka ut sent utan extra kostnad, så jag har rummet till kl.16:00.
Hemresan blir med x2000 också där i 1:a klass för 299 kr.

Vad jag ska göra i Stockholm har jag faktiskt inte bestämt mer än att jag ska träffa en god vän som bor i Handen för att umgås med henne då det var längesedan vi sågs sist.

Söndagen behåller jag öppen då jag får se vad som faller mig in att göra eller inte göra.

Jag känner mig ständigt trött och har som jag sagt tidigare accepterat det faktum att det kommer att vara så ett tag. Jag behöver denna helgen till återhämtning samtidigt som jag fyller på lite energi inför nästa vecka. Jag tar en liten paus varje helg för att vila. Men inbland räcker helgen inte till och då är det skönt att jag ibland har bokat in lite utflykter som förgyller vardagen.

Nä, nu måste jag packa väskan och förbereda mig för resan norrut mot huvudstaden. Jag hoppas verkligen att tåget går som på räls idag/natt utan missöden för mig eller andra resenärer som ska åka tåg.

Rapporterar imorgon hur resan gick och vad dagen bjöd på.

Önskar dig en trevlig helg!

Karlskrona Dag 3

Idag ringde väckarklockan Kl.08.00. Jag stängde av klockan och kände snabbt av att jag inte hade någon lust att stiga upp och käka frukost. Dels var jag trött, och kan inte säga att jag var särskilt hungeig i heller efter allt ätande i helgen. Så jag vänder mig på sidan och somnar om.

Jag sov väl till strax efter kl.10, tror det var då mor ramlade in efter att ha ätit frukost.
Hon kröp ner i sängen och somnade sött.

Jag hade ju fått lite sovmorgon och kan väl inte säga att jag var pigg.
Jag bläddrade igenom lite nyhetssidor samt nyhetsflödet på Facebook. Såg att det var stopp i tågtrafiken genom Hässleholm pga olycka. Vår tanke är att åka hem vid kl.15 så då ska det vara lugnt där i varje fall.

14.47 lämnar tåget Karlskrona med oss båda söderut mot Malmö för min del och Kävlinge för mor.

Det har varit en skön avkopplande helg med mycket mat och känner mig lite som efter julkryssningen förra året, fullproppad och helt slut.

Tåget levererade mig i tid till Malmö och bussen hem stod i princip och väntade på mig när jag kom ut. En stilla undran över resorna den senaste tiden som inte orsakat så mycket kaos som det brukar sänker sig. Men jag är bara tacksam, men en gnutta misstänksamhet inför kommande resor på räls och med flyg gnager i skallen.

En vecka semester närmar sig sitt slut och arbetskamraterna väntar mig imorgon och jag får ladda lite ikväll inför det.

Om bara två veckor drar jag till huvudstaden och jag ser fram emot det om än lite misstänksam.