Livet

Livet
Livet

BIlder

fredag 25 augusti 2023

Djävulen bär Prada

 Jag har arbetat inom många områden sedan jag tog mitt första kliv ut i arbetslivet som tonåring en gång i tiden. Cheferna har avlöst varandra lika ofta som jag bytt jobb under min karriär. Men en chef sticker ut bland alla jag mött under mina 30 år som arbetstagare. 

Visst är det så att man sällan hittar den där chefen som har allt, dom finns men är sannerligen sällsynta. Ett och annat stolpskott har jag haft som chef men de har ändå haft någon god sida, även om det ibland var väldigt svårt att hitta. Jag har alltid varit medlem i facket och på senare tid har jag även varit förtroendevald. Att ett motstånd finns för fackligt engagerade vet jag och det har kommit mer och mer de senaste årtiondena då medlemsantalet har sjunkit drastiskt för förbunden då arbetstagare tar kollektivavtalen för givet. Den kamp som pågick under 1900-talets början för att får till de avtal som vi idag tar förgivet som dessutom står över lagen, är på väg att urholkas. Det finns en liten hake. Med minskat antal medlemmar i fackförbunden står sig inte förbunden så starka mot arbetsgivarna längre och förbunden tvingas göra avkall på punkter i avtalsboken som blir tunnare och tunnare för varje ny avtalsskrivning som sker var tredje år. 

Enligt lagen:

  •  är lägsta lönen 0 kronor. Det vill säga att arbetsgivaren kan sätta hur låg lön hen vill. 
  •  har du rätt till 25 semesterdagar per år oavsett ålder. 
  •  har du inte rätt till ersättning för obekväm arbetstid.
  •  har du inte rätt till ersättning för övertid.

Lägstalöner är förhandlat med arbetsgivare i kollektivavtalet, lika så med övertidsersättning och ersättning för obekväma arbetstider. Det är bara några av sakerna som finns i våra kollektivavtal som nu urholkas på grund av sviktande medlemmar och vi riskerar att trilla tillbaka hur det var i början på 1900-talet. Fackets primära uppgift är att få till så bra kollektivavtal som möjligt för sina medlemmar. Många tycker att medlemsavgifter är för höga. Men tänk istället vad du får för dina pengar. Du är garanterad en lön som inte får gå under förhandlad lägsta lön. Du får övertidsersättning, ersättning för obekväm arbetstid och vissa förbund har även fler semesterdagar baserat på ålder. 

Detta och mycket, mycket mera kan vi enbart behålla om vi blir fler medlemmar i fackförbunden. Som det är nu förlorar vi för varje ny avtalsskrivning något av det som vi tagit för givet. Fråga inte vad facket kan göra för dig. Utan fråga istället vad du kan göra för facket? Tillsammans är vi starka! Vi måste ta ett kollektivt ansvar. 


Chefer har alltid och kommer alltid att försöka kringgå avtal och lagar, vissa mer än andra. 

Nu till min senaste chef som avskydde fackförbunden i den grad att hen gjorde allt för att rensa bort alla som var anslutna och aktiva i förbunden. Hen gjorde detta helt öppet och notoriskt och kom undan med det hela tiden då hen hittade kryphål och var hal som en ål. Ombud försvann på löpande band och hade man konstruktiv kritik mot verksamheten åkte man också ut. Helt legit. Ska tillägga att detta var privat sektor. Provanställningar utnyttjades för att ta reda på om en anställd är medlem i ett fackförbund, och om så är fallet avslutades anställningen tvärt efter sex månader, helt lagligt. Problemet är bara att man inte kan bevisa att det var det som skedde då det inte fanns inspelat eller andra bevis som styrker det. Men allt tydde på en aktiv utrensning skedde av aktiva medlemmar i olika fackförbund. 

Tyvärr kommer detta bli vanligare då medlemsantalen sjunker och fackförbunden står sig svaga gentemot arbetsgivaren. 

Vi behöver alla, unga som äldre ta vårt kollektiva ansvar för varandra och våga stå upp mot arbetsgivarna genom att vara medlemmar i facket så att vi inte förlorar allt det som våra föregångare har byggt upp under lång tid som vi nu raserar i rasande fart genom att vara smått egoistiska istället för att tänka på kollektivet. 

Upp till kamp!