Hur förklarar jag?

Jag finner mig ofta i situationer där jag måste redovisa och försvara vilka vägar jag försökt gå och om jag verkligen har försökt allt? Återigen står jag i en försvarsställning likt den med familjerätten i 6 års tid där jag fick försvara mig och bevisa att jag minsann var en bättre pappa än den bild exet målat upp för familjerätten.
Nu är dragkampen över, och hon ser sig som vinnare, men det är sonen som har förlorat.

Hur förklarar jag för en utomstående, den smärta jag känner varje dag, den kampen jag har att stiga upp varje morgon, min längtan och saknad eller hur jag lyckas att hålla huvudet över vattenytan?

Jag ger mig på en liknelse i ett tappert försök att förklara:

Det är drygt tre år sen jag stod på kajen och fick se fartyget försvinna ut i horisonten med min son ombord. Jag ser mig själv försöka springa till kajen innan fartyget lämnar, men precis som i drömmarna när man försöker springa så kommer jag ingenstans, ju mer jag försöker ju mindre rör benen sig och jag når kajen när det är försent.

Kajen rasar och jag faller i vattnet och sjunker långsamt mot botten, jag har gett upp och försöker inte ens röra armar eller ben för ta mig till ytan, utan låter kroppen fortsätta ner i djupet. Jag känner ett lugn och välkomnar nu döden. Plötsligt känner jag en hand som tar tag i mig och drar mig upp på land. Det lugn jag tidigare kände byttes snabbt till ångest.

Jag fick efter ett tag styrkan åter och hoppade i vattnet och började simma i den riktning fartyget lämnat kajen i ett försök att hinna ikapp. Jag simmade och simmade tills mjölksyran hade tagit över och jag nätt och jämt kunde hålla näsan ovanför vattenytan bland alla stora vågor som sköljde över mig hela tiden. Kraften tog åter slut och jag insåg att det var ett dött lopp. Jag ropade på hjälp med mina sista krafter och ett annat fartyg stannade till och jag fick själv ta mig upp på däck, bäst jag kunde.

En lång återhämtningsperiod står nu framför mig men jag kommer att reparera kajen och stå där och vänta på honom. En dag kommer hans fartyg att lägga till där igen, och då ska jag stå där och ta emot.

Bonnie Tyler sjunger "Say goodbye" på Spotify, och ja, we will find a way.

Halmstad, del 3

Dagen började med lite sovmorgon innan frukostbuffén skulle intas och därefter checkade vi ut från hotellet och begav oss mot Ge-Kås för lite inhandling av kallingar, strumpor, träningskläder och en hårfön.
Budgeten hölls så där men landande på 1500 kr.
Mor överraskade med att vara färdig på 1h 30 min, klart under medel. Jag var o andra sidan färdigshoppad efter drygt 30 min och hade gått till bilen med varorna och sedan in igen för att gå upp till cafeterian och vänta där tills mor blev färdig. Om det skulle tagit längre tid än vad det nu gjorde så fanns restaurangen på samma plan så det hade inte gått någon nöd på mig.

Vi åkte ner mot Malmö via Kävlinge igen efter en trevlig helg i Halmstad. Jag är supernöjd och utvilad och ser fram emot nästa morot på fredag, nämligen hotellfrukost innan jag åker till jobbet med en god vän o kollega.

Over and out för denna gång.

Halmstad, dag 2

Idag hade jag grymt ont i pastejköket när jag vaknade och morgonen var förstörd. Efter frukosten körde jag mor till Gullbrannagården, därefter styrde jag bilen mot Åled för att umgås med vänner. Det var öppet hus på Halmstad City Airport så vi åkte dit och man fick gå in på ställen man normalt inte får gå in. Lite spännande var det allt. Kände mig som ett barn på nytt när jag satte mig i förarsätet i brandbilen som stod parkerad bredvid en BRA-flygmaskin vid gaten.

På kvällen hade vi bokat bord på Pinchos i Halmstad för proviantering. Men för en av mina vänner blev det inte så då hen fick besöka sjukhuset där hens mamma hade kommit dit med ambulans.
Men för barnens skull gick jag ändå dit  med hens sambo. Både barnen och jag hade sett fram emot att äta där. Och det smakade gott i vanlig ordning, men att skippa en tapas eller två nästa gång är nog en god idé då jag blev proppmätt.

Imorgon bär det av till Ge-Kås för budgetshopping.

Natti

Halmstad, dag 1

Jag har sett fram emot att komma tillbaka till Halmstad för att ge Hotellet en chans att visa att jag som kund är viktig för dem efter senaste besöket i Januari då de placerade mig mellan två rum som renoverades, och måste ha tänkt att "han märker nog inte det". Jo, tjena! Kl.7.00 börjar slagborren ljuda, släggan slår i otakt tillsammans med kap och geringssågens tuggande på diverse trämaterial.

Men trägen vinner. Jag framförde mitt missnöje och fick en lägenhet andra natten och ett presentkort för en övernattning valfri dag vid nästa tillfälle samt att hotellchefen skulle ge mig deras bästa rum om jag hörde av mig innan mitt nästa besök via mail, vilket jag gjort.

Idag var det lite upp till bevis om de skulle övertyga mig att detta hotellet är ett bra val. Vid ankomst tänkte jag att nu är väl renoverandet ändå slut? Då jag hört att det tydligen pågått mycket lääääänge.
När jag närmar mig det som var hotellets entré ser jag att det sitter papp på fönstren och på dörren står det att ingången var flyttad pga renovering. Receptionen och loungeavdelningen var nu avstängt område och receptionen var placerad i passagen mellan gatan och innergården.
"Bra början" tänkte jag för mig själv!

Vid receptionen står en glad kvinna som ger oss våra nyckelkort och vi tar minihissen, med betoning på "MINI" upp till fjärde våningen där vi finner våra rum. Jag öppnar och går in, visst är det ett härligt rum. Högt i tak, fantastikt välbevarad strukatur i taket och rummet har försiktigt moderniserats och en continentalsäng som jag nästan behövde en pall för att kliva upp i och skön var den dessutom.
På skrivbordet stod en fruktskål med fint uppskurna frukter med en lapp bredvid där hotellchefen önskar mig välkommen samt att hon önskar mig toppenvisstelse.
Och toppen har det verkligen varit. Jag hade nämt i mailet att mor skulle komma med så hon fick också en av de bästa rummen och en fruktskål hon med.

Full pott har det varit denna gång. Och det är ett mysigt hotell, men när renoveringarna är över kommer jag nog våga att rekommendera det varmt.

Nu blir det natta inför morgondagens äventyr.