Under många decennier har min brist på sömn varit en bidragande orsak till att min psykiska ohälsa har varit så intensiv. Än värre blev det när jag förlorade kontakten med min son pga mitt ex och hennes problem. Samtidigt som jag kämpade med mig själv hade jag nu också en sorg att hantera, att sörja en levande är inte det lättaste och lägg därtill att det är ditt barn. Hela världen bara raserades under mina fötter och jag föll planlöst ner i avgrunden tills jag tog mark och luften gick ur mig som om jag fått en slag i buken. Där fann jag mig själv ge upp och planerade slutet som jag gjort flera gånger tidigare men misslyckats. Så även denna gången, tack och lov.
Det var under denna sorgeprocess som jag också fick insikt om varför jag mådde som jag gjorde. Små portioner då och då presenterades likt en diabildsprojektor i huvudet och jag kunde långsamt lägga det komplicerade puzzlet. Det var lite som när dimman lättar och solen långsamt kikar igenom tills du har en klarblå himmel i horisonten. Samtidigt som det var tungt att återuppleva smärtan var det också en befrielse att kunna sätta ord på den.
Övergreppen i skolan av äldre elever, prästen som tog sig friheter och en dysfunktionell familj, allt har sin del i mitt mående så klart. Men värst var nog övergreppen av äldre elever och en präst som även gett mig fysiska men för livet.
Jag har hela mitt liv trott att min sexualitet har förstörts genom dessa övergrepp, men för inte så länge sedan kunde jag koppla mitt upplevda utanförskap i normen med att jag inte har en förstörd sexualitet. Jag har aldrig upplevt en dragning till något av könen utan tvingat mig själv att passa in och varje samlag har känts som ett övergrepp. Idag vet jag att jag definierar mig som asexuell och i det vilar nu ett lugn inom mig.
Jag har träffat många psykologer under åren som gått, men ingen har visat mig in på HBTQ-spåret, utan det har i de flesta fallen handlat om KBT, där jag ska gå emot rädsla och börja dejta och släppa någon nära mig igen. Men jag vill ju inte ha någon sådan relation. Det som regionerna erbjuder är ett skämt. Det saknas så mycket kunskap i området kring detta. även vården styrs av normen och att man ska vara frisk för att vara sjuk. Min PTSD från övergreppstiden har aldrig heller blivit behandlad och frågan är om de överhuvudtaget kommer att kunna ge mig den behandlingen. Jag kastas mellan olika instanser då ingen vill ta i mig med tång ens. Snacka om att jag känner mig smutsig i det sammanhanget, även om jag vet att det inte är så, är känslan ändå närvarande.
Sömnen är idag bra då jag äntligen hittat ett sätt att få sova utan biverkningar. Jag har provat CBD-olja (50% koncentration) innan jag går och lägger mig som får mina muskler att slappna av och jag sover mig igenom hela natten och vaknar utvilad utan att jag behöver snooza en timme som jag annars brukar göra. Det ger också en dominoeffekt på mitt psykiska mående som gör mig piggare och kan känna glädje. Dock kvarstår ju den mörka perioden under vintern som gör det lite tuffare, men känner ingen ångest som annars brukar dyka upp under denna mörka tid.
Min högkänslighet har ju också begränsat mig en smula när det gäller att träffa mina vänner. Jag kan så klart inte göra det i samma utsträckning som jag gjort tidigare vilket är en sorg, men lever länge på varje träff så klart. jag behöver vila mellan träffar, upp till 3 dagar eller fler mellan träffar är ett måste så jag hinner återhämta mig. Därefter behöver jag ytterligare space och egentid. Jag har en handfull vänner som verkligen förstår detta, vilket underlättar vår relation, men en utrensning av energislukare bland mina kontakter och familj har gett mig mer utrymme och ett bättre välmående.
Mer kärlek till oss alla <3