Förvirrad!

Vaknade vid lunchtid, vilket i sig inte är ovanligt när jag är ledig och inte behöver stiga upp tidigare. Jag klädde på mig och gick direkt till köket för att fixa lunch som även fick bli min frukost. Maten intog jag sedan framför datorn och en film från Netflix. Black Mirror Bandersnatch. Det var en märklig film till en början med olika val som jag trodde karaktären i filmen gjorde, men det var istället jag som tittare som styrde filmen interaktivt, vilket jag fattade först efter halva filmen. Filmen hade dessutom fem olika slut som man kunde komma till genom de olika val man gör genom filmen. Det var lite som ett parallellt universum där historierna spelades bredvid varandra och med olika handlingar utifrån de val jag gjorde åt karaktären som tog berättelsen vidare.

Jag gillar inte sådan psykologiska filmer som får mig att grubbla något så in i norden. Jag kunde inte släppa tanken på alla val och dess betydelse. Är det så att jag kan gå tillbaka och göra om i en annan parallell del av mitt liv? Vad hade hänt om jag istället hade gjort annorlunda i många av mina val? Hur ser de olika vägarna ut och vart leder dom? Är det så att vägen redan är förutbestämd och att valen egentligen inte påverkar slutet eller finns det ett antal slutversioner som valen leder till? Det är frågor som vi förmodligen inte kan få svar på men de etsar sig fast i mitt huvud och jag kan inte låta bli att tänka tanken. Jag vet att jag nu inte kan sluta grubbla på detta och att dagen kommer att bli en grubbeldag. Samtidigt är det spännande men också farligt att fastna i då hela ens existens kan ifrågasättas till slut.

Filmen var frustrerande på det sättet att oavsett vad jag valde så slutade det illa och jag kände mig maktlös även om filmskaparna ville få mig att tro att jag bestämde vilken väg filmen skulle gå. De hade givetvis begränsat de antal val jag kunde göra utan att ta ifrån mig känslan av att jag styrde riktning vilket jag inte kände att jag gjorde då jag blev frustrerad över att inte kunna styra handlingen den väg jag ville att den skulle gå. Och så är det kanske i livet också att vi har några ödesvägar som är bestämda och hur vi än väljer så hamnar vi vid samma vägs ende? Jag vill inte tro det. Jag tror att vi har makt att bestämma över vilka val vi gör och att det faktiskt har betydelse för vår väg i livet. Filmen fick mig att ifrågasätta mina tankar kring ödet. Och visst är det nyttigt att göra det ibland? Samtidigt är det viktigt att inte låsa sina tankar eller hugga dom i sten. Våra tankar är helt klart levande och i ständig förändring. Det gäller att vara öppen för att ifrågasätta sig själv och sina tankar.

Nu ska jag nog spela lite Star Stable och låta tankarna vila en stund medans jag skuttar runt på en häst i en spelvärld byggd på vänskap.

Snart har jag ett helt nytt år framför mig med olika val jag kan göra. :P

Dagen D

Kl.07.00 ringde väckarklockan och jag steg motvilligt upp då jag var riktigt trött då jag bara sovit några timmar, men ack så sköna timmar. Jag fixade till håret och klädde på mig och gick ner till restaurangen för att käka frukost. Jag kom några minuter för tidigt så de hade inte öppnat än och fick snällt stå och vänta utanför. När de väl öppnade möttes jag av en sprudlande glad kvinna klädd i tomteluva och glitter som önskade god jul och skuttade runt nynnandes på diverse julsånger. Hon fick mig att le och morgonen kändes inte lika tung längre. 

När jag kom på rummet igen åkte kläderna av igen och jag kröp ner i sängen och ställde klockan igen då jag skulle på bio vid kl.11. Klockan ringde och jag var halvt yrvaken och ville bara dra täcket över huvudet. Men steg upp och försökte para ihop min mobil med bluetoohthögtalaren som finns på rummet. Jag misslyckades igen trots att jag fått en ny högtalare då jag inte fick den att funka igår heller. Jag ringde ner till receptionen och de kom upp med ytterligare en högtalare som funkade några minuter. Jag gav upp och gick ner för att ta bussen till bion. Tänkte att jag tar det när jag kommer tillbaka. 

The Bookshop var en Engelsk feelgoodfilm i ett litet samhälle på 60-talet och passade perfekt en dag som denna. 

Väl tillbaka på hotellet pratade jag med receptionen igen som kom upp med "nya" batterier till högtalaren och jag kunde lyssna lite på musik innan jag skulle bege mig till mina goda vänner för att fira jul. Jag ska erkänna att jag var tveksam inför hur det skulle gå. Men jag fick uppleva en fullständigt underbar julaftonskväll. Visst påmindes jag om sonen många gånger men julstämningen som inföll sig i detta sällskap översköljde alla jobbiga känslor vilket var så härligt. De tårar som föll i bilen på vägen hem var bara glädjetårar. Tack för att jag fick uppleva en fantastisk julafton tillsammans med er och er familj. Detta kommer jag att leva på länge.  

Väl på hotellet igen efter att ha lämnat bilen hemma och tagit bussen in till stan ringde jag ner till receptionen igen då högtalaren åter hade gett upp. Fick ett par "nya" batterier som gav upp efter 20 minuter. Men tänkte att jag tar det imorgon. 

Efter frukosten gick jag och lade mig igen, precis som igår. Jag vaknade vid lunch och tappade upp ett bad och ringde åter ner till receptionen och bad om helt nya batterier till högtalaren då de jag fått tidigare var begagnade. Det dröjde 40 minuter innan de kom och vattnet hade blivit kallt, och då hade de inte med sig några batterier utan en ny högtalare med batterier som fungerade, jag tog emot högtalaren och då gav hon mig en discount voucher på 125 kronor som kompensation för problemet med högtalaren. Jag tackade och tog emot. Nu ljuder Lugna rum på Spotify och jag har fyllt på med nytt varmvatten och njuter av en lugn stund. Mindfulness. 

Mor kommer också hit till hotellet vid kl.14 och sen ska vi ut och äta på Pinchos. 

Over and out

Nu är det jul igen!

Lika mycket som jag längtat efter lite ledighet har jag också fruktat julhelgen. Jag hade svårt för att gå hem från jobbet i fredags. Paniken fullkomligt tog överhand och jag ville stanna kvar. Jag hade lätt tagit stängningen för att slippa gå hem eller startat ett storhelgsfritids. Efter lite velande gick jag till slut hem då kollegorna frågat ett par gånger varför jag inte gick hem efter att de släppt mig tidigare. Jag kunde inte säga som det var, jag önskar så att jag hade gjort det för jag ville verkligen inte gå hem, kanske hade kvällen varit mindre jobbig, kanske inte. Men säkert bättre.

Jag kan förhålla mig till att situationen ser som den gör, men julhelgen är den jobbigaste högtiden, det kan jag nog inte komma ifrån. Allt påminner mig om det jag inte har, och visst ska jag fokusera på det jag faktiskt har. Men det blir jobbigt när det jag har inte finns hos mig. Detta är femte julen jag genomlider utan min son. Jag hade hellre jobbat mig igenom julen om jag hade orkat. Jag måste dock vara ledig då studierna kommer att ta all min fritid de kommande tre åren och då har jag nog inga problem att fylla de tomma storhelgerna under studietiden. 

Jag hade dock bokat mig som volontär på ett julfirande för hemlösa och ensamma i staden nu på julafton. Men avbokade då jag blev hembjuden till goda vänner på julafton för att fira med dem. Nu när den dagen närmar sig blir jag lite orolig för hur jag ska klara det, men tänker att jag ger det en chans och jag kör bil dit så jag är inte låst till kollektivtrafiken och det känns lite tryggare om paniken skulle ta över. 

Beslutet att inte åka till Norrköping detta året grundade sig helt i att jag sparar till en resa till New York när jag fyller 40 samt att jag ska till Gotland (svindyrt, men ack så trevlig ö) till sommaren och då hade jag inte råd med min årliga resa till Norrköping som blivit lite av en tradition. Får bli nästa år istället. 

I år bor jag tre nätter på hotell i Malmö över julhelgen för att fly och vila upp mig ett par dagar. Bara ta hand om mig själv. Jag får sällskap av min mor en av nätterna då hon också bokat ett rum på samma hotell. Det ser jag verkligen fram emot. 

På onsdag blir det biomaraton (då många filmer har premiär) i vanlig ordning och i år får jag sällskap som jag också ser jättemycket fram emot. Jag tjuvstartar på julafton och ser The Bookshop innan jag drar till mina goda vänner. 

Må denna julhelgen gå fort förbi som när man drar av ett plåster snabbt och lätt och hoppas att det inte blir långsamt och smärtsamt.  

Jag önskar alla mina nära och kära en riktigt god jul och ett gott nytt år. Själv ska jag bara precis överleva helgen eller helst bara glömma den, det är en helt vanlig vecka som kommer måndag till fredag då jag är ledig. Fake it til you make it. Det bör funka. 

Stockholm/Handen dag 9

Jag vaknade vid kl.15 då jag tagit igen lite av den sömn jag missade under natten. Jag är sjukt trött och mör. Jag tog en dusch och gick till Handens centrum för att köpa lite choklad och gick sedan tillbaka till hotellet. Idag är en sådan dag där allt jag gör påminner mig om min son. Jag är okej med att det sker och jag har inte längre ångest över att jag inte tänker på det mellan gångerna som jag hade innan. För det handlar inte om att jag inte saknar min son, för det göra jag. Det handlar om att leva med det. Ibland blir det så mäktigt att tårarna faller som ett vattenfall ner längs kinderna och jag kan inte göra något åt det mer än att låta det komma. Dom dagarna gör det mest ont, men de är tack och lov inte så många längre. Idag är en sådan dag. Jag har mumsat i mig min choklad och låtit tankarna flyga tillbaka i tiden där ett gäng diabilder svischar förbi med minnen från när vi umgicks och hur kul vi hade, människor vi träffade, meningar som sades, kramar som delades, alla goda stunder helt enkelt. Det är de minnena som klamrar sig fast. För att distrahera mina tankar drog jag igång en film som heter Wonder och den triggade igång mitt högkänsliga jag ännu mera och Niagarafallen var ett faktum. Jag funderar på hur elaka vi människor kan vara mot varandra för att vi är osäkra istället för att bara se varandra och acceptera varandras olikheter då vi faktiskt alla är lika unika. Det är så lätt att klanka ner på en annan människa eller döma. Men har vi verkligen försökt att se och lära känna personen bakom? Har inte alla en rätt att bli sedda? Hur mycket jag än avskyr hur mitt ex har förstört umgänget mellan mig och min son, så tycker jag faktiskt mest synd om henne även om det här också drabbar vår son och det är synd om honom också att behöva falla i klorna på destruktiviteten hos sin mor. Idag är jag ledsen och så får det vara.

Nu sitter jag här uttorkad på gränsen till vätskebrist och funderar på vad jag ska äta då jag är jättehungrig får se om min gode vän har vaknat om hon har lust att äta med mig. Behöver nog något annat att tänka på innan sista natten i Stockholm.

"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."

Stockholm/Handen dag 6-8

Vaknade med världens migrän igen och låg till sängs hela torsdagen. Jag börjar bli jäkligt trött på värmen då den framkallar migrän och jag mår skit. Det var bara att gilla läget en dag till går till spillo.

På fredagen vaknade jag ganska mörbultad men steg upp och åt frukost. Jag bestömde mig för att trotsa det faktum att jag var helt slut och begav mig till Solna och Mall of Scandinavia för ett biomaraton. Stockholm City hade öppnat igen och jag ser fram emot att de fortfarande håller stationen öppen på måndag då jag ska hem så jag slipper byta mellan pendeltåg och tunnelbana.

Jag hade bokat tre filmer på vägen till Solna. Första filmen var Tag, och handlade om ett gäng vuxna män som lekt kull sedan de var barn, baserad på en verklig historia. Den var riktigt underhållande.

Andra filmen stod valet mellan Mama Mia och Biet Maya. Eftersom jag lovat att se Mama Mia en andra gång med en god vän fick det bli Biet Maya. Förutom att salongen var fylld med barn som skrek åt sina föräldrar och grät hejdlöst så var filmen okej.

Innan sista filmen handlade jag lite Legoklossar på Lego store och åt en pizza på Vapiano. Och den var ljuvligt god.

Tredje filmen blev Skyscraper och den var riktigt bra gjord och jag satt på helspänn många gånger.

På lördagen åkte jag till Bandhagen efter frukosten för att besöka en privat Legobutik. Han som driver stället heter Peter Trulsén och har en liten källare med lego från golv till tak. Säljer både begagnat och nytt men även lösa delar. Han är dock dyrare än Bricklink, men behöver jag bara en viss bit är han att föredra. Jag köpte några hundra bitar som säljaren jag köpte av senast på Bricklink inte hade. Peter hade även många av de set jag hade när jag var ung, som syrran har tagit från mig och gett till sin son. Hon skulle bara förvara det åt mig undertiden jag studerade i Blekinge då jag inte hade plats för det själv, och det blev då helt sonika hennes eftersom hon hade det hos sig, något jag aldrig förlåtit henne för och en av anledningarna till att vi inte har kontakt idag. 
Jag funderar skarpt på att köpa tillbaka mina set ett efter ett av Peter då jag förmodligen aldrig kommer att få tillbaka mitt lego.

Efter en siesta på hotellet träffade jag min goda vän på en fika på Espresso house och hängde sedan på torget i Handen med efterföljande middag på ett Dinerinspirerande ställe med sjukt goda hamburgare. Det var riltigt varmt ocj vo svettades floder när vi åt. Efteråt spelade vi lite biljard på samma ställe, i samma hetta innan vi gick ut i den svalkande vinden en stund och skildes sedan åt.

Jag tittade på några avsnitt av Tyst vittne och kunde inte sova då det var på tok för varmt så jag gick en liten promenad och när jag kom tillbaka stod två brandbilar utanför entrén och foajen var fulld med brandmän. En del av mig ville inte spekulera i vad som stod på utan tog en Aftonbladet och gick in på rummet. Men min nyfikenhet blev för stor och jag trippade ut till receptionen och frågade. Det var misstänkt röklukt som föranlätt besöket. Med viss tveksamhet somnade jag tillslut och vaknade av en smäll och att lamporna tändes av sig själv mitt i natten. Jag hann tänka många tankar, är det utrymning, brinner det, var brinner det mm. Jag drog bort gardinerna från fönstret och kikade ut, och ett åskoväder drog förbi vilket föranlett smällen.
Jag låg på helspänn resten av natten och kunde inte sova.

När jag ätit frukost idag söndag så gick jag till rummet och hängde ut skylten "var god stör ej" och ställde klockan på 15.00 för att ta igen missad sömn.

Stockholm/Handen dag 5

Idag var jag inte lika pigg när jag vaknade av att klockan ringde. Kände att huvudvärk var på gång och kände mig orkeslös. Men jag gick ner för att äta frukost och vände TV:n från lobby in mot matsalen och knäppte på nyhetsmorgon och hämtade frukosten och tittade i lugn och ro på programmet. Gick sedan tillbaka till rummet och tog av mig kläderna och slängde mig i sängen. Det dröjde inte länge innan jag fick känningar från migränen och kände mig illamående. Jag hade som tur är med mig mina migräntabletter som jag snabbt tog och släckte alla lampor och kröp ner i den svala sängen i mitt svala rum och slocknade när tabletterna till slut kickade in. Vaknade igen vid lunch och tog en ny dos och slocknade en stund till. Jag tror att det här förbannade högtrycket har framkallat migränen och längtar tills ett lågtryck drar över då värmen och trycket tar kål på mig.

Mor hade checkat in på akuten och har fått ett rum med kanske Sveriges obekvämaste sängar och skulle röntgas under dagen då hon förmodligen fått en propp och går på propplösande. För höra med henne imorgon hur det har gått efter röntgen. Hon behöver vila just nu tror jag. 

Vid kl.18 kom en god vän på besök till hotellet som bor här i Handen. Jag beställde en frisk alkoholfri drink av bartendern (inte samma trevliga som varit där de andra dagarna) som två gånger upprepade ordet alkoholfri för att försäkra mig om att jag sa rätt typ. Med en suck och besviken min fixar han drinken och frågar sedan; går det bra med citron?
Jag tänkte svara med att han bara kunde doppa fingret i drinken så trumpen som han var, men sa bara att det går bra.
Tog sedan min drink och satte mig i lobbyn för att vänta på min gode vän. Det var ett år sedan vi sågs senast och det är alltid lika kul att ses. Samtalet tar liksom vid där det slutade sist ungefär. När vi hade snackat en stund beställde vi mat i baren, vi tog båda hamburgare och jag poängterade att min skulle vara utan grönbete, då den här kroppen inte är byggd av grönsaker, men bartendern var helt humorbefriad, föga förvånad efter drinken.

Efter maten och kaffe begav vi oss till Rudan (friluftsområdet) för en liten promenad och vi fastnade till slut på en bänk och fortsatte prata tills klockan blev kväller och det var dags att gå hemåt igen.

Vi skildes åt vid hotellet och jag gick skyndsamt in till rummet för att tömma blåsan som var sprängfylld innan jag elegant slingrade ur mig kläderna och kröp ner i sängen och knäppte på TV:n innan det blir natta senare ikväll.

Stockholm/Handen dag 4

Vaknade av att klockan ringde kl 08.00 och steg upp för att göra mig iordning för frukosten. Det är överlag ganska folktomt på frukosten och jag satt i lugn och ro med TV:n påslagen tittandes på nyhetsmorgon.
Jag bestämde mig för att åka till Gamla stan idag och gå på Postmuséet och stockholm medeltidsmuseum. Tror inte jag pallar mer i denna hettan. 30 grader ska det bli om inte mer.

Jag tog pendeln till Stockholm södra och bytte till röda linjen till Gamla stan. Jag gick lite upp och ner genom gränderna och det kändes verkligen som en tidsresa. Jag kunde nästa se människorna som rörde sig kring husen för några hundra år sedan. Det var mäktigt. En del hus lutade en hel del då marken tydligen är ganska mjuk och marken höjer sig några milimeter varje år då grundvattnet sjunker och husen sjunker bit för bit. Därför ser man inte en rak linje mellan husen, alla lutar lite åt olika håll.

Jag gick sedan in till Postmuséet och det var en besvikelse, förutom avsainaden av AC så var utställningen skit. De hade dessutom mage att ta betalt för det också, 80 spänn. Det är inte värt en krona, precis som Postnords verksamhet.

Lite bitter lämnar jag Postmuséet och går mot Stockholms medeltidsmuseum. Det låg ett litet café precis utanför vid vattnet och det ropade på mig att stanna och fika, så skedde. Behövde fylla på vattenreserven. När jag fikat klart begav jag mig mot ingången och hörde då trummor och blåsinstrument på vägek ovanför. Så jag gick skyndsamt upp för trappan för att se vad det var. Tror det var vaktavlösningen. Tog några bilder och filmade en liten snutt innan jag gick ner igen.

Medeltidsmuseét var gratis och jag betalade 20 kr för att få en digital guide, det var verkligen värt det. Det gav mer än att bara läsa på skyltarna. Rekommenderar det varmt.

När jag lämnade muséet såg jag en konstig buss bland hop on, hop off-bussarna. Det var en amfibiebuss, har aldrig sett en sådan förr. Googlade upp vad den kostade att åka och tvekade först då det kostade 280 kr för 70 minuter. En god vän tyckte jag skulle skippa lunchen, och så skedde. Jag gick in för att boka men den var fullbokad och enda lediga platsen var kl.16. Jag bokade den och gick till dn tidigare turen kl.14 för att chansa på att det fanns en plats. Mycket riktigt, när alla som hade bokat hade klivit på fanns det en plats kvar. Den högg jag.

Bussen var av märket Volvo inköpt 2012 och sedan fraktad till USA för att låta en snubbe där som kan allt om amfibiefordon göra om bussen till en amfibiebuss. Den väger tio ton (redan innan jag klev på) och just den här chauffören hade kört bussen en tur själv tidigare, så jag åkte på hans andra tur med passagerare. Om jag var nervös? Om!
Guiden liknade bussen vid Regalskeppet Wasa, för lång, för hög och smal, precis som bussen. Och precis här skönk Wasa pekade han sedan, just då krängde bussen en aning och jag tönkte att nu är slutet kommet. Men det gick faktiskt bra. Den gick riktigt bra på vattnet.
När vi skulle upp på land berättade Guiden att de fastnat några gånger i vassen på väg upp och hamnat på löpsedlarna, hade ju varit typiskt om det skulle vara en sådan dag. Men bussen tog sig stiligt upp och oevererade mig torrskodd tillbaka. När vi stannade fick vi alla titta på bakrutan, där bakom låg en livflotte för 22 personer, i bussen är 43 personer. Den matten får jag inte att gå ihop.

Efter turen var jag helt slut och begav mig till tunnelbanan för att åka tillbaka till hotellet och äta middag.

Mätt och belåten slänger jag mig på sängen och tittar på TV. Blir kanske allsång på Skansen.

Stockholm/Handen dag 2-3

När jag ätit min ryggbiff på restaurangen igår var jag så trött att jag slocknade strax efter kl.19 i sängen. Sov hela kvällen och natten och vaknade först vid kl.08.00. Sängarna var så sköna i kombination med det svala rummet samt fläkten som gjorde att luften cirkulerade lilk en svag bris hela natten. Så jag var verkligen utsövd och det var ett tag sedan.

Jag steg upp och borstade tänderna och tvättade av ansiktet innan jag gick ner för att äta frukost. Det blev lite av nästan allt. Tog Svenska Dagbladet under armen och åt en stilla frukost medans jag läste tidningen. Bestämde mig för att skippa Gamla stan idag och ta det på måndag. Inbillar mig att det är färre människor i rörelse där då en vardag än på helgen. Så det blir Solna och Mall of Scandinavia istället och lite biomaraton och rekande av Lego store inför nästa helgs shopping där.

Måste säga att det var smidigt att ta sig till solna från Handen med pendeln. Man bytar på Odenplan och väntar bara några minuter innan nästa tåg tar dig vidare till Solna. Mall of Scandinavia låg precis vid srationen så det var bara promenera rätt in. Dock är stället aldeles för stort flr min smak. Men de stopp jag hade låga längs vägen till Filmstaden så jag slapp irra runt.
Jag hade bokat Hotell Transylvanien 3 kl.11.15 och jag trillade in vid kl.11 till Filmstadens lokaler. Jag köpte en meny och gick sedan till salongen. Medans jag väntade på att filmen skulle börja (då reklamen alltid börjar på filmens utsatta tid och det är så tråkigt att titta på) kollade jag igenom bioprogrammet i appen och bokade en film till, Ant-Man and the Wasp.

Hotell Transylvanien 3 var helt ok med tanke på att det gjorts tre filmer nu.

Ant-Man and the Wasp var riktigt underhållande, vi som satt i salongen kiknade av skratt många gånger.

På vägen ut kikade jag in på Lego store för att reka lite inför nästa helgs inköp därefter tog jag tåget tillbaka till hotellet och då var det dags att käka middag på hotellet. Det blev Hamburgare med pommes och till efterätt slank vaniljglass med jordgubbar ner i ett naffs.

Efter lite slötitrande på TV:n blev det natta.

23/7
Jag hade ställt klockan på 08.00 och steg upp när den hade gjort sitt jobb med att väcka mig och gick sedan ner för att äta frukost och samtidigt läsa tidningen.
Då det var riktigt varm idag beslöt jag mig för att stanna på hotellet idag. Så efter frukosten sov jag en stund till och slötittade sedan på TV:n innan jag begav mig ut till Handens galleria för att käka middag. När jag hade ätit och kikat lite i butikerna funderade jag på att gå och träna på gymmet. Kom på att jag vara fått träningskläderna med mig, hade glömt träningsskorna hemma. Men stadsmissionen låg precis bredvid hotellet och jag hittade ett par träningsskor för 20 spänn och gick till rummet för att byta om. Det blev en timmes konditionsträning på cykel och på löpbandet innan jag åter tog mig till rummet för en skön dusch. Ska sedan ner till baren för att dricka en frisk drink och kanske en efterrätt också slinker ner.

Pust och stön, nu ställer jag mig i kön!

Stockholm/Handen dag 1

Igår hade jag storstödning för att jag ville komma hem till ett städat boende nör jag kommer hem. Men duschkabinen pallade jag inte. Så den tog jag i morse i samband med att jag duschade. När jag var färdigduschad högg jag tag i diskmedelsflaskan (varför köpa dyra rengöringsmedel som funkar sämre än diskmedlet?) och en svamp och började massera in duschväggarna från tak till golv med diskmedlet. Då det är en liten kabin är det inte o tänka på att böja ryggen, så det blev att böja knäna ett 20-tal gånger. Rena workouten på morgonen. När det var klart sköljde jag av mig en gång till innan jag skrapade väggarna torra.

Jag har sovit rätt dåligt inatt då det var ganska varmt i sovrummet och är ganska trött, och ännu tröttare efter träningspasset i duschen.
Med väskorna packade begav jag mig mot triangeln för att käka frukost på seveneleven innan avfärd mot Kastrup. Tåget var i tid och tog mig till flygplatsen utan problem. Jag marcherade mot terminal 2 för att checka in bagaget för att därefter ta mig igenom säkerhetskontrollen. Allt flöt på som det skulle. En liten ovan känsla faktiskt.

Flyget var drygt 30 minuter försenat och det gjorde mig inget, har ju semester.

Väl på Arlanda stegade jag mot bagageutlämningen och min väska kom som nummer 3 och jag han med en tidigare flygbuss än väntat mot Stockholm C. När jag ska ta mig till pendelstationen är den stängd pga säkerhetsrisk då rulltrapporna inte fungerar säkert.  Så jag blev hänvisad till Stockholm södra för mitt tåg mot Handen. Det blev en lång promenad runt stationen då det mesta var avstängt, till tunnelbanan för att åka ett par stationer till Mariatorget och där fick jag promenera 386 meter (de hade rundat av kraftigt på en skylt där det stod 300 meter.) till Stockholm södra för att kliva på pendeln mot Handen.

När jag till slut når hotellet möts jag av världens trevligaste receptionister som välkomnade mig med öppen famn. De meddelade att jag fått en fläkt på rummet som jag efterfrågat innan vistelsen.
Jag får mitt nyckelkort till mitt enkelrum (då jag ska bo 9 nätter blir det lite väl dyrt med ett större rum) på våning fem. Stegar i i hissen vars väggar var täckta med fuskgräs och blommor, fick mig att tänka på "Grönahissen" i dubbel bemärkelse. ;)

Jag blippar kortet och trycker på våning fem och direkt öppnas dörrarna och damen i högtalaren säger "våning fem". Jag gör om proceduren ett par gånger och varje gång öppnas dörrarna igen och damen i högtalaren säger "våning fem".
Börjar nästan bli förbannad innan jag fattar att jag redan är på våning fem. Receptionen som ligger på gatnivå är också våning fem då byggnaden följer berget 4 våningar nedanför. Snurrigt värre. Jag blir lurad varje gång jag är här, och tycks inte lära mig.

När jag hittat mitt rum och invigt toaletten hittar jag inte toapappret, men hittar en oöppnad rulle på en avsats. När mefter lite möda lyckats öppna den ser jag hållaren under vasken och där satt en öppnad rulle. Toaletten är liten och de har verkligen lyckats gömma den, man ser den inte från toasitsen om man inte viker sig dubbel. Blir en spännande vecka.

Jag ska nog gå ner till lokala galerian en sväng innan middagen på hotellet.

Hej svejs!

Karlskrona, dag 2 och 3

Efter vår härligt goda lunchbuffé på Restaurang Skeppsgossen där jag mestadels åt kokta och stekta kroppkakor med lingon och smält smör var det så dags att ta båten till fisketorget för att därefter hinna med en buss till centralstationen där tåget tar oss sista biten till Ronneby. Då Blekingetrafien likt Skånetrafiken har otur med sina inköpta tjänster som har egna inofficiella tidtabeller som skiljer sig markant mot de som är tryckta missade vi givetvis tåget. Det gick som tur var en buss till Ronneby en kvart senare som vi kunde åka med.

Väl framme i Ronneby stod min syssling och tog emot oss vid stationen. Det var nog 18 år sedan vi träffades sist och kände knappt igen henne, men det var så kul att få ses igen. Det var en helt underbar eftermiddag/kväll och många minnen och uppdateringar klarades av. Jag hoppas verkligen att vi ses igen snart. Ska verkligen åka upp igen snart.

Vi fick lift av dottern ner till stationen vilket var skönt då det var så varmt att man nästan tuppade av när vi promenerade hem till dem så det tog vi tacksamt emot.

Väl i Karlskrona igen så var jag sugen på Pizza och var väl inte sugen på att betala 150 spänn igen för en pizza och sökte på Google efter pizzerior. De fanns inte i varje gathörn som i hemma i Malmö och det slutade med att jag köpte en fryst på ICA och värmde i ugnen på vandrarhemmet. Den var helt ok för 40 spänn. Efter pizzan och Morden i Midsomer blev det natta. Och det blev återigen en ganska sömnlös natt i det varma rummet trots min medhavda bordsfläkt. Jag åt frukost på Hotellet en våning nedanför vid 8 tiden och gick sedan upp för att sova en stund till. Då det hade börjat regna blev det lite svalare men inte tillräckligt för en god sömn.

Vi checkade ut vid 12 och begav oss åter till stationen för att ta Öresundståget mot Malmö.

Jag längtar till ett svalt sovrum där hemma och några nätters skön sömn innan nästa resa mot Stockholm.

Det har trots värmen variten supertrevlig vistelse i Karlskrona. Trots att vi inte gjorde så mycket hann vi ändå med en del. Men nu är jag trött och ska försöka hålla mig vaken till premiären av Mama Mia 2 ikväll. 

Karlskrona, dag 1

Då vi skulle med båten från Karlskrona till Sturkö kl.11 fick vi stiga upp i Arla-morgonstund för att ta tåget från Malmö. Det blev en smärre chock för min semestertrötta kropp som inte var van vid att stiga upp halv sex på morgonen. Likt en neandertalare släpade jag mig fram och gjorde mig i ordning och packade väskan för att sedan gå mot bussen som skulle ta mig till stationen.

Min lille kompis i pastejköket, herr Hemorrojd bjöd in sig själv som resesällskap så att jag inte skulle känna mig ensam (visste kanske inte att jag skulle åka med mor, då vi inte har någon kontakt mellan gångerna vi tvingas att umgås då jag inte direkt saknar herr hemorrojd när han försvinner) och jag kan säga att det sällskapet hade jag gärna sluppit. Men det är bara att bita ihop och mata p-köket med stolpiller.

Tåget tog oss fram nästan i tid utan missöden längs vägen. Vi han även med båten till Sturkö och hade en skön eftermiddag där innan vi vände tillbaka till Karlskrona för att checka in på vårt Hostel. När vi efter en låååååång promenad släpandes på våra väskor äntligen kommer fram och hittar rummet ser vi att det är en dubbelsäng och inte två enkelsängar som vi bokat. Så jag ringde upp en ansvarig och påpekade detta och det slutade med att vi fick ett extra rum på hotellet nedanför och fick då varsitt rum. Win win.

Har nu packat upp och har bråkat lite med herr Hemorrojd och när nu redo för att fundera på var middagen ska intas.

Imorgon vankas det härlig lunchbuffé på Restaurang Skeppsgossen på Marinmuseum innan vi drar till Ronneby för att tillbringa eftermiddagen där.

Over and out

Prövningar

Att den här sista jobbveckan innan semestern skulle bli tuff hade jag insett. Men att den skulle vara full av prövningar och test av tålamodet kunde jag inte ana.
Jag har verkligen ingen ork till mer känner jag.

Igår skulle vi på utflykt med jobbet, 20 ungar skulle till en lekplats i Västra hamnen och det gick väl bra just där. Men när vi sedan skulle till Triangeln för att äta lumchbuffé på Noodle Market så blev det tvärstopp. Hela Triangelns köpcenter var utrymt då det var en vattenläcka i källaren så vi väntade en stund men efter att vi pratat med personalen på restaurangen som sa att de inte fick använda gasen till spisarna så kunde de inte laga mat och därflr kunde vi inte äta där. Så vi gick ner mot Gustav Adolfs torg för att hitta något matställe som tog vår rekvisition vi hade med oss. Första stället vi såg var Burger King vid Triangeln, men kön till kassan gick utanför ingången så vi gick vidare. Vi hamnade på Gustav Adolfs torg och Burger King, vi vallade kidsen till andra våningen och skrev ner deras beställningar och gick ner till kassan. Där blev det tvärstopp trots att vi ätit på kedjan mången gång med skolan. Han ville att vi skulle komma en vecka innan så huvudkontoret kunde kolla rekvisition genom att ringa till Malmö stad med mera. Vi hade 20 hungriga barn och vädjade men utan resultat.

Vi fick valla ner de hungriga kidsen och gå vidare. Det hade nu gått 1,5 timmar sedan vi skulle ätit, så jag ringde ett sista samtal till Max på Stortorget och de välkomnade oss. De gjorde beställningen riktigt snabbt och var superserviceminded. De kommer absolut att få ett vykort från oss. Kidsen hade varit helt underbara trots hungern. Men vi var alla besvikna.

På allt detta ringer syrran och meddelar att processen med arvsskiftet börjar att spåra ur. Det har nu gått tre år sedan pappa dog och än är inte huset på Mallorca skiftat då vår farbror kräver in dokument som inte finns, förmodligen för att förhala, och jag känner nu att han minsann försöker blåsa oss på något sätt.  Vi kommer att anlita en jurist för att få rätsida på problemet.

Tre dagar till, sedan ska jag bara dra täcket över huvudet och stiga upp när semestern är slut. Jag orkar inte mer prövningar nu. Kan jag bara lite snabbt få gå igenom dessa dagar utan mer motstånd, tack?

Tur i oturen

Att semestern är på intåg känns redan nu. Sista veckan har varit en kamp om att orka stiga upp. Det är som om jag mentalt redan gått på semester, fast att jag har en arbetsvecka kvar. Jag är så trött. Värmen och pollen spelar nog också in tillsammans med de mediciner jag tar för allergi, astma och för att sänka blodtrycket blir jag orkeslös. Men snart får jag vila ut.

Den här helgen är inte bokad till något speciellt. Mer än rekreation. I förmiddags fick jag ett meddelande från en god vän och vi bestämde oss för att ses för en god bit mat och efterföljande bio. Jag åt lammkött och det var riktigt gott, jag avslutade med en varm äppelkaka med vaniljglass och kolasås. Den satt fint då solen plötsligt bestämt sig för att gå i moln.

Väl på biografen köpte vi varsin meny och väntade på att insläppet skulle börja. Efter en bra stund meddelade personalen att det var tekniska problem och att de skulle ge det 10-15 minuter till, var det inte löst då skulle de ställa in visningen och de gör återköp på biljetter och menyer mm som man köpt. Då vi verkligen sett fram emot att få se filmen, så hoppades vi på att de skulle lösa det.

Men tji fick vi. Filmen ställdes in. Då jag hade köpt min meny med mina poäng kunde jag inte få poängen tillbaka utan fick ett kvitto med en gratis meny till nästa gång och istället för att få varsin fribiljett, fick vi två var som kompensation att de ställde in filmen. Vi kollade bioprogrammet igen och kunde konstatera att filmen gick i en annan stadsdel men den var hyffsat fullsatt och det skulle vara en visning till i samma salong vi var på ett par timmar senare. Men de hade inte öppnat för bokning än då de inte hade löst det tekniska än. Vi gick till en annan biograf och fick inse att vi inte var intresserade av någon av de filmerna och bestämde oss för att chansa på att de skulle lösa det tekniska på förra biografen och invänta att de öppnar upp för bokning.

Så det blev ett cafébesök och stooooor bit morotskaka glufsades upp med en varm kopp te som sällskap. När vi nästan gett upp öppnade de bokningen till den sena visningen och vi bokade snabbt två biljetter och begav oss till biografen.

Filmen Ocean's 8 var riktigt bra och gillar det faktum att man spolat männen och låter listiga kvinnor ta över. Skön underhållning rakt igenom och även en del överraksningar.

Efter en lång eftermiddag kväll med härligt sällskap blir det nu godnatt.

Besviken

Jag har sett fram emot denna söndag då min systerson och min mor ska komma på besök hem till mig. Jag har fixat mat och fått tillträde till uterummet under dagen då familjen jag hyr av samtidigt ska ha kalas för deras dotter samsas vi om trädgården. Vi har dessutom vädret med oss.

Imorse meddelar mor att syrran hade messat henne strax innan midnatt om att systersonen ställde in. Har svårt att tro att han skulle ställa in då han själv som jag sett fram emot denna dagen. Han hade skrivit till sin mormor själv om han skulle ställt in. Jag tror att det handlar om att min syster inte vill att jag ska umgås med hennes barn då hon och jag inte umgås. Jag hoppas verkligen att jag har fel men min magkänsla säger annat. Det gör mig fruktansvärt ledsen om hon använder barnen som vapen. Inte nog med att jag inte får träffa min son, ska nu detta också falla över mig.

Mor kommer i varje fall idag och jag får hålla modet uppe trots att jag är sårad och ledsen över att barn används som vapen. Det är inte första gången hon gör så här och det är tråkigt och sorgligt.

Men jag hoppas innerligt att det finns en bra förklaring till gårdagens sms.
Hoppas kan jag, men innerst inne vet jag.

Den med Biografin

Kan inte nog understryka hur mycket jag faktiskt trivs i nya lyan. Som jag nämnde i tidigare inlägg har jag fått en sådan extra energiboost, som jag visserligen ska vara försiktig med, men jag rider på vågen så länge den håller och njuter varje dag.

Jag påbörjade att skriva en biografi för många år sedan och handlingen har förändrats en del sedan jag började. Nu var det tänkt att handla om vägen tillbaka, men nu har den tagit bredare väg. Den handlar om de sista tio åren plus glimtar ur tidigare år som är kopplat till de tio åren boken handlar om. Jag har valt att göra om den från en självbiografi till en biografi, då jag ändrat alla namn i handlingen för att inte hänga ut personer i boken, även om jag mer än gärna hade velat hänga ut vissa.

Jag har nu kommit till ett kapitel som handlar om händelser för 26 år sedan jag inte har bearbetat alls, utan snarare försökt förtränga. Det blir den svåraste delen i boken att gå igenom. Och jag inser att jag måste ta i tu med känslorna och händelserna för att komma vidare vilket i sin tur ger mig ångest. Delar av mig vill bara förtränga det, det har aldrig hänt och vad är vitsen med att dra upp det ur sanden? Men det måste upp till ytan, både för min egen och andras skull. Vågar jag prata om det kan det hjälpa andra och mig själv att ta mig vidare. Ångesten växer och nu har jag istället en jättestor klump i magen och ryser av blotta tanken. Det är nu dags.

Jag lät en god vän läsa igenom de första fem kapitlen boken som är klara och ge feedback på om just den delen jag var osäker på skulle vara med. Och hen kom fram till precis samma sak som jag kom fram till, men egentligen inte ville, nämligen att låta det stå kvar då det har betydelse för handlingen i boken flera år senare.

Jag är inte redo att prata om det än, utan det står kvar i boken och får se när jag börjat bearbeta det något om jag vågar lyfta det här i bloggen. Första steget är taget och en person vet om det, och där får det stanna tillsvidare. Blir nog en KBT-sväng till kan jag tänka innan jag kommer vidare. Tids nog, tids nog.

Jag startade även en musikkanal på Youtube som jag länge velat göra men inte vågat då jag inte tycker jag har tillräckligt att komma med. Dels för att jag inte gillar se mig själv på bild eller det värsta på film, så rena musikvideos får nog vänta, även om en video slank med där jag sjunger live i bild. Annars är det bara musik och bilder tillsvidare, det är ett steg i terapin jag skulle göra, att skapa en musikkanal och lägga ut mina inspelningar och sedan även göra videos till musiken. Men det är som sagt nästa steg. Det är lite mycket just nu och får ta det piano, ett steg i taget.

Har ju förstått att Youtube är en viktig kanal att nå ut på, och framförallt för att kanske nå sonen. SÅ jag gjorde en specialvideo igår till honom som jag hoppas når fram.

Nu ska jag fortsätta skriva färdigt nästa kapitel innan jag fortsätter dagen med andra bestyr.

"Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår."         
                                                                                                                             Nalle Puh

Ljuset

Att solen har stor betydelse för välmående visste jag ju, men att den hade så STOR betydelse för hur jag mår just idag kunde jag inte ana. Nu är väl solen i och för sig inte enda anledningen, men övervägande.

Jag flyttade förra helgen till en större lya, med eget kök, toalett och dusch som jag tidigare har delat som inneboende. Det har sannerligen tärt på mig och brutit ner mig mer än jag trodde det skulle göra. Två rum har jag varav ett står under renovering men när det är klart till sommaren så har jag 3 rok. Ett lyft. Det innebär ett hobbyrum för mitt Legosamlande, musik och dator.

Att sedan ha tillgång till en lummig trädgård med en damm med porlande vatten tillsammans med fågelsång, bin, hummlor och för övrigt helt tyst. Ingen trafik hörs, stadens jäkt når inte ut hit i utkanten av storstan. En perfekt miljö för frukostintag en tidig morgon med solen som sällskap eller bara för att njuta.

Även om jag ofrivilligt tar död på det mesta i växtväg har jag gett mig på att odla i en pallkrage i trädgården. Just nu står det bara jordgubbplantor. Men de får snart sällskap. Ska bara komma på med vad.

Familjen jag hyr av är supermysiga och trevliga och allt är så avslappnat när vi umgås. Det gör mycket.

Jag har fått så mycket mer engergi och känner en kraft och viljestyrka jag länge saknat. Jag har börjat le spontant igen och känner en större livsglädje. Det är en färskvara och jag njuter av det här och nu. Idag mår jag bra! Förutom att jag är lite slö eftet febertoppen igår. (märktes dock inte kl.7 imorse när jag stod och vek kläder eller städade hela köket) Men är snart på rätt köl igen. Tar det lugnt idag och njuter av en stilla trädgård och sol. (jag som verkligen avskyr att sitta i solen och nu sitter i solen, då måste jag vara sjuk)

"Stirra dig inte blind på en stängd dörr när det kanske finns ett öppet fönster"

10 år!

Imorgon fyller du tvåsiffrigt och vägen mot tonåring närmar sig med stormsteg. Det är en sorg att inte kunna vara med på resan men du ska veta att jag alltid finns nära dig i ditt hjärta och att du har en stor plats i mitt, det kan ingen ta ifrån oss. Jag älskar dig precis för den du är och ditt smittande skratt och leende som alltid får mig att bli alldeles varm inombords. Det kommer jag alltid att minnas då jag tänker på dig. Och det är ofta min son. Jag tänker på dig varje dag. Jag tänker på allt roligt vi kunde gjort dessa år tillsammans istället för att vara ifrån varandra och alla nya minnen vi kunde ha delat tillsammans. Men jag är så tacksam att vi fick sex år tillsammans, och det är minnen som alltid kommer att leva kvar. Minnen jag kommer att leva på fram tills den dagen då vi ses igen. För det är jag övertygad om att vi snart gör. Och då fyller vi de tomma bladen med nya minnen.

Jag skickar vykort regelbundet till dig, och jag vet inte om du får dom, men du ska veta att jag verkligen skickar både vykort och paket till dig.

Grattis världens bästa 10-åring och jag önskar dig ett gott nytt år!

Kram
Din stolta pappa

Empty room

Timmarna, dagarna, veckorna och månaderna bara rullar på. Det är lite som att röra sig i Londons tunnelbanesystem där jag ofrivilligt bara hänger med. Just så har de senaste veckorna, ja till och med månaderna varit. Ett ständigt flöde där varje försök till att stanna upp genast fått mig med i flödet igen för att inte drunkna. Jag glömmer så lätt de där pauserna som är så viktiga, och då kommer ångesten på besök och gör det ännu svårare när små fragment av minnen spelas upp och jag inte är där. Jag blir stressas av folksamlingar som ska åt ett och samma håll. Instinktivt vill jag bara gå åt andra hållet, vilket jag ofta gör. Detsamma gäller högtider. Jag mår helt klart sämst under dessa helger. De påminner alltför mycket om det jag saknar mest i livet. Min son. Den 26 maj har det gått fyra år sedan jag såg eller pratade med honom senast. Förutom helgdagarna är sommaren trots sol (eller ja det borde vara sol och ljus men det var ett bra tag sedan nu) en väldigt mörk period. Jag har inte tagit mer än max tre veckor semester på sommaren oftast bara två då jag inte vill ligga hemma och grubbla, då är det bättre att vara på jobbet. Men det har sina nackdelar det med. Där möter jag barn i alla åldrar som påminner mig om saknaden, precis varje dag.

Tiden läker alla sår sägs det. Men jag vet inte. Det gör så ont varje dag och inte ser jag några  större framsteg på den punkten. Jag tror att jag ska lära mig leva med smärtan helt enkelt. Vilket är lättare sagt en gjort, men en början. Tro mig jag försöker verkligen och om jag ska se det under lupp så är framstegen mikroskopiska men dock i rätt riktning. Men smärtan och saknaden lever kvar.

Sanna Nielsen sjunger, Empty Room i bakgrunden och jag ser hur grabbens rum med minnen är mörkt och hur svartklädda gestalter tar bort leksaker, kläder, tavla för tavla och möbel för möbel tills endast en liten tavlelram finns kvar med ett foto på sonen som jag håller i min hand och jag sjunker långsamt ner på golvet i det nu alldeles tomma och kalla och mörka rummet och gråter hejdlöst. Jag har nu två val framför mig. Antingen likt Star Wars gå den mörka vägen och följa med rummet ner i mörkret eller välja den rätta vägen mot att verkligen leva och lämna rummet. Jag väljer givetvis den sistnämnda och det är här den långa vandringen börjar. Jag har gått en bit redan sedan jag stod vid detta vägval för några år sedan. Visst har jag haft många fler bättre dagar än innan och de lever jag länge på. Men jag trodde att smärtan skulle försvinna, men det har jag nog lärt mig nu att det kommer den aldrig att göra. Jag kan bara förhålla mig till den och lära mig leva med den helt enkelt. Vissa dagar får helt enkelt göra mer ont än andra. Jag vet också idag att jag inte behöver genomlida det ensam. Ett samtal bort finns ett par öron och en medresenär och vi hjälper varandra att se ljusglimtarna i vår tillvaro.

Snart är helgen över och vardagen kan åter lunka på med trygga rutiner.

"Att vänta är smärtsamt. Att glömma är smärtsamt. Men att inte veta vilken utav dem man ska göra är det värsta lidandet."

Paulo Coelho (1947-)

Rom, Del 5, "den med bilder och text"

Idag vaknade jag först klockan halv åtta då jag ställt klockan. Jag bestämde mig för att det skulle bli en lugn dag och inte planera den mer än ett besök på Leonardo da Vinci-utställningen. Det var 2,9 kilometer dit och beslöt mig för att använda apostlahästarna. Det var en skön promenad dit och hamnade bakom spanska trappan och efter ett tag kom jag så fram till Piazza del Popolo där utställningen låg. Det skilde en del höjdmeter från där jag stod och till min fördel då det var ner jag skulle. Trippade lätt ner på trappstegen med mina spänstiga ben. (läs, en full flodhäst) Vartannat trappsteg rörde på sig hela vägen ner, så jag trodde verkligen att stenarna skulle ge vika.
När jag väl hade lokaliserat var ingången var till utställningen traskade jag in och köpte en biljett. Tjejen bakom disken sa att jag gärna fick röra föremålen och fotografera. Jag fick fråga flera gånger för att förtydliga vad hon precis sa. Och ja, man fick röra. Vet hon vad hon säger tänkte jag tyst. JAG, röra föremål? Vill man verkligen släppa loss mig bland föremål och låta mig pilla, trycka, dra och veva? Eftersom hon inte känner mig och att jag inte hade någon lust att dra historier från tidigare klåfingrighet gick jag helt sonika in till utställningen.
Väl där inne möts jag av:

Som Mona Lisa har sitt leende, så gömmer också du en hemlighet....

Gick och nynna på den genom halva utställningen. Sedan vibrerade det till i fickan (mobilen) vilket var ett meddelande från min gode vän som nu hade tagit sig dit med tunnelbanan. Jag försökte guida honom men vi stod på två olika torg kom vi fram till när vi väl lyckades mötas. 

Sedan fortsatte jag min runda på utställningen och vi möttes i slutet. 

Jag köpte med mig en T-shirt med det gyllene snittet på en människa. Om den fanns i min storlek? Återstår att se om xxl kommer att passa. Är den i italienska mått mätt så är den säker för trång och slutar ovanför naveln. 

Efter besöket på utställningen gick vi och käkade lunch på en pizzeria precis vid tunnelbanenedgången som min gode vän skulle ner i sedan. Jag fortsatte ner mot gågatan och hamnade på Lego store där jag gick och trånade efter nya set. Får bli när kontot fylls på nästa gång. Den här resan har tömt kontot, men det är det värt. En obligatorisk glass slank också ner i solskenet på vägen tillbaka till hotellet. 

Där blev det en lugn eftermiddag och att skippa middagen blir nog ett bra val då jag verkligen inte orkar gå ut mer idag. 

Här kommer lite bilder från utställningen. Vill du veta vad det olika bilderna föreställer? Kolla då under den sista bilden.

Gör så här: Boka en flygbiljett till Rom och även hotell om du tänker stanna några dagar. Sedan tar du dig sedan till Piazza del Popolo där utställningen finns i en av byggnaderna runt torget. Bredvid varje objekt finns sedan en informationstavla om vad objekten föreställer. Gå runt i lugn och ro och läs och rör föremålen som man får röra. Klart!

Over and out. :P