Jul/Nyår Del 9

Återigen var det dags för ett träningspass på Friskis & Svettis. Denna gången lånade jag hotellets cykel och mötte upp min gode vän ute vid Ingelsta. Eftersom det är först till kvarn som gäller på cyklarna så var jag tidigt nere i receptionen innan frukosten serverades och hämtade ut nyckeln till ena cykeln. Sedan blev det en lätt frukost då jag inte ville vara spyfärdig vid ankomst till träningen eller efteråt i heller för den delen.

Efter träningen fikade vi inne på Ingelsta shopping, för att fylla på med de kalorier jag förlorade under träningen.

Därefter cyklade jag snabbt tillbaka till hotellet då min mor snart kommer till stan. Jag pratade med personalen i receptionen om att jag ville att de skulle öppna upp dörren mellan våra rum. Jag fixade så att mor hamnade i rummet bredvid i början på veckan då jag insåg att man kunde öppna mellan just mitt och det bredvid. Tjejen bakom disken sa först att de skulle de göra under dagen. Då blev jag lite ställd och frågade snällt om de kunde öppna typ nu, då mor var på intåg. Hon skulle komma inom de närmsta 15 minuterna så det var lite bråttom. Jag ville överraska henne och göra ett personligt välkomnande. Tjejen bakom disken slängde sig över sin walkie talkie och kontaktade städpersonalen och bad de öppna dörren mellan rummen direkt. Sedan gick hon till kontoret och kom ut med en bukett rosor som var inplastade och plockade fram en ros och gav till mig, "den här ska du också sätta i rummet tycker jag". Hon tyckte att det var kul att jag skulle överraska och var all in så att säga. Fick även ett glas som jag kunde sätta rosen i och jag sprang sedan upp för att förbereda på mors rum. Hade nu bara några minuter på mig innan hon skulle komma.

När jag skrivit färdigt med karamellerna insåg jag att det inte var centrerat, fick lite nervryckningar men hann inte centrera innan mor kom.

 Jag stod sedan bakom den stängda dörren mellan rummen och väntade på en reaktion. Så fort mor kom in på rummet dröjde det inte länge innan hon öppnade ena dörren mellan de två rummen (det var dubbeldörrar, en på min sida och en på hennes) så jag tryckte på på min dörr så att hon inte skulle öppna den andra. När hon varit där en stund gick jag ut i korridoren och knackade på hennes dörr. Inspekterade rummet och öppnade samma dörr som hon öppnat, men öppnade även den andra som ledde in till rummet bredvid. Jag såg i mors blick när hon insåg att det var någon annans hotellrum jag öppnat dörren till, och då sa hon, vi ska nog stänga dörren. Sedan sa jag att det var jag som bodde där. 

Det är alltid kul att överraska. Jag är bara glad att hon bestämde sig för att komma upp denna helgen och fira nyår i Norrköping och gå den speciella nyårspromenaden som lockar minst 40 000 personer varje år och som avslutas med fyrverkerier som kommunen ordnar. 

Vi bestämde oss för att gå ut och äta i Norrköping och gick längs gatan som är pulsådern i Norrköping, Drottninggatan. Vi hittade en billig och bra restaurang som serverade pizza och pasta. Grymt gott. 

Kvällen spenderades på rummet och vi tittade på "På spåret" och tävlade mot varandra via SVT´s app Duo. Därefter tittade vi på Mama Mia! innan var och en gick till sitt, typ stängde dörren mellan rummen. Jag bloggade lite innan jag kröp i säng och tittade på några avsnitt av nya  Huset fullt. 

Imorgon är det nyårsafton och vad som händer då får du reda på imorgon. 

Tjingeling!

Jul/Nyår Del 8

Det blev ingen bio igår kväll. Jag stannade på hotellrummet och sträcktittade på "Full house" på Netflix i stället. Trodde inte att de skulle kunna göra serien bättre än tidigare, men ack så fel. Störtskön serie, med glimtar bakåt från tidigare säsonger.

Jag vaknade inatt av att jag drömde att jag hittar en bra melodislinga till en låt. Bestämde mig för att detta kommer jag ihåg och somnade om. Kom jag ihåg? Nope, nada, inte en ton finns kvar, jag minns bara att den var kanonbra. Tanken med veckan i Norrköping var att jag skulle skriva musik. Men det har varit skrivkramp tills idag. Efter att jag hade ätit frukost rusade jag upp på rummet och började plocka ut en melodislinga till versen, fick ner en arbetstext till slingan också. Nu är det bara bryggan och refrängen kvar som jag försöker hitta. Den är inte lika bra som den inatt. Men är ändå nöjd. Jag har försökt i så många år att skriva, men har aldrig kommit så här långt. Allt har sin tid tror jag, men nu är tiden mogen.

Jag har lite lagt ner spelandet då andras ord inte längre räcker till. Jag måste kunna relatera till de låtar jag sjunger, och det har blivit allt svårare de senaste åren. Jag har skrivit om texter till andras låtar för att kringgå, men det har inte varit fullt tillfredställande det heller. Jag har även tidigare försökt mig på att skriva musik men det har alltid slutat med ett platt fall.

Jag är bara ute efter att skriva om det som berör och det jag vill nå ut med. Musiken är lite som terapi, när andras ord inte räcker till måste jag börja använda mina egna för att komma frammåt. Norrköping, av alla platser på jorden, har gett mig inspiration till detta.

Jag ska lyssna på Dana Dragomir ikväll tillsammand med min gode vän, här i Norrköping. Har aldrig hört henne live, men hade de flesta av hennes CD-skivor på den tiden då jag hade fysika skivor. Nu mera lyssnar jag uteslutande på Spotify, förutom de tillfällen jag lyssnar live.

Avslutar med en liten cliffhanger...
...Imorgon kommer det en hemlig gäst till hotellet. Det ser jag med spänning fram emot.

Don't panic! :)

Jul/Nyår Del 7

Igår var det en tung kväll. Hade dragit bort gardinerna på hotellrummet och plockat fram gitarren för att sjunga godnatt till sonen tittandes mot himlen. Jag brukar normalt läsa texten tyst för mig själv till "Somewhere out there" men ibland, som igår sjunger jag den och tänkte samtidigt att jag skulle spela in låten. Jag fixade inte att sjunga färdigt låten utan fick avbryta efter 1:a versen.

Mor meddelade via messenger att Sällskapsresan gick på TV4 och det piggade faktiskt upp lite. Kunde sova gott sedan.

Idag steg jag upp tidigt för att äta frukost och för att komma först till cykeln, man får inte boka, utan det är först till kvarn som gäller. Jag fick cykel och nycklar och gick upp på rummet för att duscha och göra mig i ordning. När jag fått av mig strumporna faller jag sakta bakåt i sängen och vaknar vid 11 snåret. Jag skyndar in i duschen och gör mig i ordning. Letar efter nykeln men hittar inte den. Drömde att någon var i mitt rum när jag sov och inbillade mig att personalen tagit nyckeln då jag inte hämtat cykeln. Ringer ner och undrar försiktigt om de tagit nykeln. Men det har de inte. Jag letar och letar och har vänt upp och ner på hela rummet när jag till slut öppnar dörren och vad ligger där? Jo nycklarna till cykeln ligger i korridoren. Samlar ihop mig och meddelar receptionen att jag hittat nycklarna och beger mig skamset till Visualiceringscenter i Norrköping för filmvisningen som börjar kl.12. Cyklar som en galning och hann dit i tid.

Domebiografen är riktigt häftig och mäktig. Kupolen är gjord av aluminiumplattor med massor av hål i så att man ser rakt igenom kupolen. Det tänder upp belysning bakom kupolen innan visningen och då ser man att den, tror det var ett ton, tunga kupolen hänger fritt i kedjor över oss. Det krävs sex projektorer för att täcka kupolen. Upplevelsen när man sitter där är mäktig och svindlande. Speciellt om man som jag har respekt för höjder och att man flyger en del i vissa filmer som gör att jag håller mig krampaktigt i stolen. Rekommenderar starkt ett besök här. De har även lite utställningar som också är värda ett besök. Detta är för alla åldrar.

Jag valde att se en film till då jag inte är här så ofta, en gång om året typ. Så det är andra filmer än vad jag har sett tidigare.

Tror att jag ska fortsätta på filmtemat ikväll, men har inte bestämt mig än.
Får se vad det blir.

Lite bilder so far från resan

Frukostintag i 1:a klass på tåget till Stockholm

Fika på samma tåg.

Julbuffé på Gabriella.

Hamnen i Helsingfors

Trevlig byggnad i Helsingfors

Tempelplatsens kyrka.

...samma kyrka...

Kyrkan invändigt, mäktig.

Älskar ljusinsläppet...

Pampig byggdnad på rådhustorget i Helsingfors.

Staty av Alexander II.

Suddig bild av hotellrummet i Norrköping. Comfort Hotell

Något bättre bild.

Entrén. 

Badrummet.

Dusch.

Ja jag tror ni förstår, hotellrummet igen. Av någon anledning kom de med igen.

Som sagt!

Lätt frukost första morgonen då det skulle tränas.

Matsalen, riktigt najs. ;)

Jul/Nyår Del 6

I går såg jag nya Star Wars filmen, den var så där. Bättre förhoppningar på 101:åringen tror jag.

Jag insåg när jag gick till bion att jag inte ätit sedan morgonens buffé på Gabriella. Det kurrade lite i magen trots allt jag frossat i mig under helgen. Jag gick emot mina principer att aldrig äta på Mc Donalds, om det inte är i nödläge. Jag åt några nuggets och vatten till det.

Efter filmen var det till att varva ner, och vid 01 snåret slocknade jag för att vakna igen kl.06.00 för att äta frukost halv sju. Men när jag kommer ner var det tomt på buffébordet. Personalen meddelar att under mellandagarna är frukosten först kl.07.00, så det var bara att bege sig till rummet igen och vänta.

Kan ju meddela att jag inte är så pigg denna morgon, och träningspasset lockar föga. Men har man bestämt så har man.

07.50 blir jag upplockad utanför hotellet av min vän som skulle ta oss till träningslokalen.
Redan vid uppvärmningen kände jag att det tog emot, men tog mig vidare genom maskinerna och avslutade med en rask promenad. Mjölksyra i benen och helt slut. Det var några år sedan sist jag gjode detta, det märktes.

Ska sova middag och sedan bege mig in till stan, denna gången med hotellets cykel för att hitta ett par nya byxor, utan ventilation i grenen.

Det bor en barnfamilj i rummet bredvid, och jag hörde en duns, en sådan när ett barn åker i golvet och slår i huvudet, jag kan inte förklara hur jag känner igen eller hur jag kan skilja på duns och duns men det sitter i ryggmärgen. Några magiska tysta sekunder efter fallet kommer så barnskriket, det som vill tala om att "jag är döende, rädda mig". Där och då var det lögn att sova, det skar igenom väggen och ryggraden. Det tog en stund, sedan slutade barnet skrika och familjen gick ut.

Nu ska jag väl få sova ett par timmar.
Noterade även att städpersonalen var igång med städning av rummen när jag kom tillbaka från träningen, så "stör ej" skylten hängdes på dörrhandtaget så jag får lite skönhetssömn.

När Törnrosa fått sitt begav jag mig till stan och köpte ett par byxor, en tröja, ja eller snarare två slank ner i kassen med byxorna. Är det REA så är det.

En vända till Apoteket blev det för att köpa en tub Xyloproct för mina problem med analfissur som gjort sig påmind genom allt tarmtömmande efter helgens frosseri på Gabriella.

På vägen hem gick jag förbi SF Filmstaden och noterade att 101:åringen startade innom en kvart, så jag startade appen och fixade biljett och satte mig i salongen. Filmen var lika bra som den första, riktigt underhållande.

Efter promenaden hem fick pastejköket lite smörj med nya smärtlindrande salvan och gitarren åkte fram och spelades varm.

Nu blir det horisontalläge en stund innan middagen. Det bli nog hemkörning till hotellet, Onlinepizza.se.

Jul/Nyår Del 5

Frukosten började kl.07.00 svensk tid så det vara bara att stiga upp i tid till frukoststarten. För då slipper man den värsta rusningen, då de flesta sover ruset av sig.

Efteråt gick vi mätta och belåtna in i hytten och tog en liten förmiddagslur.

En reflektion över denna kryssningen är att det fanns många barnfamiljer, vilket är trevligt att man väljer en alternativ jul. Men, som som en viss Tony skulle säga, det var några av dessa familjer där det dracks aldeles för mycket alkohol. Man såg även att det hade problem med alkoholen, det vill säga ett beroende. I en familj matvägrade dottern, hon protesterade rejält mot sin pappa som drack. Det var ingen julglädje i den familjen alls. Dagen efter var det champagne till frukosten och sedan på det igen till middagen, med vin och sprit. Jag kände hur jag själv mådde dåligt över barnens situation.

Jag var uppe i puben igår kväll innan jag gick och lade mig. Där satt de barnfamiljer med föräldrar som drack, festen fortsatte. Barnen var olyckliga.

Hur fan tänker dessa vuxna? Var finns barnens skydd? Hur tänker rederiet?

Det är så sorgligt att behöva bevittna detta.

Resan har gått bra och jag nyper mig själv i armen och undrar om det är en dröm eller inte. Vi anlände Vikingterminalen kl.12 och och en halvtimme senare skulle bussen mot Norrköping gå, den var något sen pga att något roat sig med att tända eld på en bil i Södra länken, som tunneln heter. Väl på bussen hittar vi en plats och framför mig sitter en kvinna med en stor kasse på sätet bredvid henne för att ingen ska sitta bredvid henne. Blir skogstokig på sådant beteende. En annan kvinna fråga om hon fick sitta där, och det fick hon inte. Vidrigt tycker jag. Men vi var många som påpekade detta högt så att hon skulle höra.

Nu rullar vi så sakta ut ur Stockholm mot Norrköping där mitt hotellrum väntar med en skön säng, förhoppningsvis.

Men först ska jag handla träningskläder i Norrköping då jag ska träna med min gode vän på tisdag morgon på Friskis & svettis. Bion jag bokade till i kväll var kanske dumt då jag ska upp tidigt, men jag vill gärna se nya Star wars filmen, och kanske det blir 101:åringen också i veckan, vem vet?

Den här resan började bra, låt den sluta likadant, kära resegudar.

Jul/Nyår Del 4

Halv åtta meddelade klockan att jag skulle stiga upp inför brunchen som startade kl.8 svensk tid. Det gungade rejält inatt. Blodet forsade mellan huvud och fötter och jag använde gummibandet som håller sängkläderna på plats i uppfällt läge som bälte för att inte åka ur kojen då jag låg en våning upp.  Så mycket sömn blev det inte utan fick några timmar i slutet när det blivit lugnare i Östersjön vilket bekräftades av min vän som påpekade sågverket som hade öppet.

En god brunch intogs men kan inte säga att jag var särskilt hungrig sen gårdagens julmiddag.

Vi bestämde oss för att göra Helsingfors och begav oss ut i snålblåsten. Min gode vän fick vända tillbaka till fartyget då kroppen strejkade.

Jag fortsatte själv mot Tempelkyrkan och fångade lite pokémons och kläckte några ägg med. Väl framme vid kyrkan var den inte öppen, men jag gick runt och tog lite bilder och klättrade upp på berget som den ligger insprängd i. Riktigt häftigt bygge. Gick mot entrén en sista gång och såg att nu hade man slagit upp portarna och turister var välkomna in. Jag stegade in i byggnaden och kände igen allt som jag sett på TV, tror det var SVT som hade ett program om olika byggnader och dess arkitektur. Beundrade konstruktionen en stund och tog några bilder.

Började promenaden tillbaka till fartyget genom staden, tog lite vägar på måfå och hamnade i spännande gränder, och kom till rätt plats i slutändan, Vikingterminalen. Gick minst en halvmil,det vet jag, då jag kläckte ett gäng 5 km ägg.

Det blåste alldeles för mycket, annars hade jag stannat längre i staden trots att allt var stängt. Men det blev till att borda Gabriella igen och vila lite i hytten inför middagen kl.15 svensk tid. Vilan gick till sovläge innan middagen.

Upptäckte att det var nästan likadana rätter även denna dag, lite mer skaldjur och man tog bort Jansons och ostarna. Ostarna orkade jag inte igår men tänkte ta idag, men icke. Blev något mindre rännande till buffébordet idag för min del. Var egentligen inte särskilt hungrig men vi har ju betalt för det, och då ska det ätas.

Efter maten blir det en repris från gårdagen, vi entrar hytten, lättar livremmen och glider ur byxorna för att maten ska få fri passage ner genom systemet. Ja och jag kopplar upp mig igen på avloppsnätet för att bli av med restprodukterna av julmaten samt för att blogga lite.

Om det blir någon runda ikväll på fartyget? Det återstår att se, men har jag väl ålat mig ur byxorna är chanserna ganska små att jag lämnar hytten igen innan frukosten imorgon.

Återigen har det flutit på bra och inga missöden so far. Oron stiger, men får väl bara acceptera att det nog kommer att vara så denna resan, att det kommer att gå vägen. I så fall är det nog första gången. Men än är vi inte i hamn. Kanske är en skyddsängel som tagit mig under sina vingar, vem vet?

Tittar på klockan hon är 18.15 finsk tid och vi ger upp för idag, eller?

Over and out!

Jul/Nyår Del 3

När klockan ringde kvart över fem imorse skuttade jag inte direkt ur sängen. Utan jag tog mig långsamt närmre sängkanten och tog en paus när jag väl var där. Det krävdes en lång förhandling och mutor för att jag skulle slänga det första benet över kanten, 20 minuter senare satt jag upp med båda benen hängandes från sängkanten. Motivationen att göra sig i ordning infann sig aldrig men fick till slut tvinga mig själv upp.

Jag packade det sista för en veckas äventyr och släpade upp till huvudentrén.

Ett meddelande om att taxin var på väg plingade till i telefonen och jag öppnade appen och följde bilens väg mot mig på kartan i som finns i appen. När bilen väl var framme släpade jag mig ut och resan mot Malmö C tog sin början. Vid ankomst kom jag till ett öde Malmö C, med sovande personer på diverse bänkar och några enstaka som satt upp halvvakna.

Jag satte mig ner och började skriva på bloggen i väntan på tåget. Nu är det 10 minuter kvar, kanske bäst att ta sig till perrongen. 

Väl på tåget hittade jag min plats och gjorde mig hemmastad och plockade fram läsplattan och startade en film i väntan på att frukosten skulle serveras.

När vi närmade oss Linköping kallades plötsligt och hastigt tågvärden in till lokföraren. Det brukar tyda på ett dåligt tecken. Men inget meddelande hördes i högtalarna och tåget rullade både in och ut från Linköping utan problem. Så kanske lokföraren bara ville ha kaffe eller som min gode vän uttryckte det, kanske lite  "kopulation". (jag har medvetet censurerat vad han sa, då synonymen är för grov att skriva här) Hur som helst är jag nära målet och kommer förhoppningsvis fram i tid. Taxin är bokad och väntar på mig för en snabb resa till terminalen där min gode vän väntar tålmodigt.

Tåget rullar in ett par minuter tidigare på Stockholm C och jakten på rätt utgång där taxin väntar. Och givetvis kom jag ut helt fel. Fick gå runt hela byggnaden då jag inte vågade gå invändigt i fall att jag skulle gå vilse.

Taxin hittades och några minuter och 140 kronor senare var jag på Vikingterminalen där min gode vän väntade.

Vi checkade in och fick vänta en timme innan det var dags att borda. Gångbron var bara några meter hytten låg nåhra steg från ingången. Vi slapp den långa vandring vi gjorde förra gången mellan fartyg och terminal. 40 dagar och 40 nätter.

En timme efter avgång hade vi vår sittning vid julbuffén, och med den bistra uppevelsen i bagaget från Tallink gick vi till bords.

Det var nog ett av de bättre julbord jag ätit. Det var en explosion av smaker. Vi åt oss igenom nästan allt som fanns och två timmar senare gick två proppmätta herrar till hytten. Jag kopplade upp mig på avloppsnätet och gjorde plats för julmaten att passera systemet och tog sedan en dusch i den något för trånga skokartongen till dusch.

Tror att jag lägger mig och jäser en stund och kanske, jag säger kanske jag går runt en runda på fartyget, men det lär nog inte hända. Här är det fan matkoma.

Allt har flutit på lite för bra, så jag drar öronen åt mig och är på min vakt, vad är det som väntar tro?

God jul på er!

Jul/Nyår 2016 Del 2 Julfunderingar

Nu närmar sig Julafton och julfirandet i vårt avlånga land och i resten av världen som firar jul.
Jag får ofta kommentarer om mitt val att inte "fira" med min familj och att jag flyr julen.

Det verkar finnas en normaliserad mall som skall följas, den hur man firar jul på riktigt med alla måsten, så att man inte faller utanför ramen.

Måste man rulla alla de där köttbullarna som räcker i flera veckor, eller allt jobbet med julskinkan som man också äter resterna av fram till påsken typ och allt annat som måste stressas fram på julborden. Jag menar att ofta gnälls det över att det tar sådan tid, och man aldrig hinner njuta av julen tillsammans? Men ändå väljer många att stå där i köket år ut och år in och våndas inför julmiddagen och varje år fylla bordet med mat som kungligheterna gjorde på medeltiden. Man orkar ju ändå inte äta allt, är det inte lite slöseri att göra maträtter som ingen äter för att det är tradition att det skall vara på bordet för att man "alltid" har gjort det?

Och sen alla dessa julklappar som regnar över barnen varje jul. De får så många julklappar av föräldrar, fastrar, morbrödrar, mor och farföräldrar mm att de inte har möjlighet att känna uppskattning över vad de får. Det är ett leksaksregn utan dess like. Överrasknings momentet är borta sedan länge, nu vet barnen redan vad som finns i paketen, för nu kan de lämna en färdig inköpslista till alla de vill ha julklappar av.

Hur roligt är det att ge något som man har funderat och tänkt ut att detta vill jag ge, och mottagaren säger, "jag hoppas att du har sparat kvittot?" Eller att man jämför presenternas värde i pengar och kommenterar att man minsann köpt för 500 kr och fick bara en julklapp för ett värde av 300 kr?

Jag är absolut ingen Grinch eller Scrooge som tycker att julen är "humbug", verkligen inte, tvärtom. Jag älskar julen och vad den egentligen handlar om. Kärlek och gemenskap. Utan krav, utan måsten, och bara att få vara.

Att träffas och spela spel, umgås och äta något enkelt tillsammans, till exempel en lasagne som sköter sig själv i ugnen och att man har mer tid att umgås. Inte överrösa barnen med julkappar, utan lagom. Ett par stycken så att de har möjlighet att uppskatta det de har fått.

Jag gillar mer överraskningsmomentet när mottagaren inte förväntar sig en gåva, då är det roligt att ge. Födelsedagar, julaftnar mm har liksom förlorat sin charm. Ger hellre lite då och då under året då mottagaren inte förväntar sig det.

I år firar jag jul på ett fartyg i Östersjön med en god vän, inte för att fly, utan för att jag har valt att fira jul som det är tänkt genom, kärlek och gemenskap, utan krav och utan måsten, bara för att få vara.

God Jul Önskar Jag Dig!

Jul/Nyår 2016 Del 1

Snart är det äntligen semester för min del och lite ledighet. Sista veckan innan eleverna på jobb får sitt efterlängtade jullov och jag får en paus.
Det är en tradition att besöka Norrköping till nyår för min del och en ny tradition att kryssa på Östersjön inleddes förra året med fiaskoresan till Tallin med Tallink. I år bär det av till Finland och Helsingfors med konkurerande rederiet Vikingline.

Ja ni som varit med förr vet ju att planerna sällan går som planerat, hoppas att det i år blir ett undantag denna gång.

Resan mot huvudstaden närmar sig och på lördag morgon i Arla morgonstund, enligt SJś tidtabell, går tåget. Nu ber jag till alla Tåggudar att resan går som på räls och att tågbolaget kan leverera mig i tid till huvudstaden då marginalerna i år är knappa mellan ankomst på Stockholm C och avgången på Vikingline terminalen, räknade att jag hade ca 40 min marginal om allt klaffar.

Som vanligt kommer jag att rapportera under resans gång. Följ med vet ja!

London dag 3

Halv nio slog jag upp mina bruna, och gjorde mig i ordning för frukost. Vi tog första bästa pub och gick in och beställde frukost. Jag tog Amerikansk frukost, med pannkakor och mor tog en klassisk Engelsk frukost.

Därefter packade vi väskorna, checkade ut och gjorde stan en sista gång.

Summa sumarum
Om man bortser från att man bordar och stiger av planet direkt på startbanan, så har flyget fungerat bra. Men nästa gång satsar vi på incheckat bagage så vi kan shoppa mer.
Hotellet har varit kanon om man även där bortser från något, typ den undermåliga frukosten.
England levererar som vanligt även om fällorna är många.

Det finns mycket kvar att se och jag måste bara se musikalen Lejonkungen i London, så det är bara att planera nästa resa.

Imorgon är det åter till verkligheten.

Hej hopp!

London dag 2

Vaknade innan kl.7 och vi gjorde oss i ordning för frukost. Det var en simpel kontinentalfrukost, toast och marmelad, typ. Vi bestämde att morgondagens frukost skulle ätas på lokala puben.

Vi tog tunnelbanan in till Green park och när vi kom upp till gatunivå stod en seitghseeingbuss där som vi sporadiskt köpte biljett till och klev på. En snabb titt på kvittot när vi satt oss ner fick nästan hjärtat att stanna på mig. 64 pund kostade kalaset för oss båda. Nu får vi åka bussen dygnet runt för att få valuta för pengarna. Guiden var väldigt pratglad och pausade knappt, ett nyhetsankare från CNN klev på bussen, inte lika obemärkt som han förmodligen hoppats på, guiden annonserade nämligen ut i högtalarna att här kom minsann NN (glömt vad han hette) nyhetsankare från CNN.

Efter nästan två timmars åkande hoppade vi av för att ta oss till Royal Garden Hotel, vid Kensington Palace för att njuta av lyxigt afternoon tea.

När snittar, scones, kakor och te har slukats och vi var proppmätta, fanns ändå några kakor kvar på fatet som vi inte fick ner. Personalen frågade om de skulle lägga kakorna i en box så att vi kunde ta dom med hem. Krävdes ingen fundering där inte.

Vi rullade ut och tänkte gå stärs över Hyde park till Oxford street, men efter ett par hundra meter gav vi upp. Parken var lite för stor. Så det blev buss istället.

Mor och son entrade Primark och gick pt varsitt håll. Jag fyllde snabbt korgen med godsaker till stundande LAN. Det blev en Chewbacca one piece och Star Wars kallingar för att göra det mer all in, strumpor köpte jag i våras a la Star Wars.

Efter att jag hade betalt ringde jag mor, men hon svarade inte så hon hade väl fullt upp. Jag gick österut längs Oxford street och tog mig in på Selfridge, men gick snabbt ut igen, H&M fick också ett besök men fanns inget där jag ville ha. Kom dessutom på att jag reser enbart med handbagage, så någon shopping finns det inte utrymme till. One piecen får jag väl bära på väg hem om den inte går ner i väskan.

En kort visit på hotellet för att vila fötterna och lämna shoppingkassarna stod på agendan. Väl där såg vi att i vår dyra sightseeingbiljett ingick en natt tur, vilket lockade oss. London by night.

Vi tog oss till hållplatsen, fast insåg nästan försent att det var fel sida av gatan. Sprang över till andra sidan och entrade bussen. Mor tog sikte på trappan och gick upp, jag fastnade med konduktören som tyckte att vi inte hade en giltig biljett och ville ha 18 pund per skalle, i h-vete heller sa jag och sa att vi hade en 48 timmars (snuskigt dyr) biljett och i den ingick minsann natt turen.

När han inte ville ge med sig och jag blev aningen osäker själv, klev jag av och räckte finger åt honom (moget? Nä verkligen inte, det medger jag!).

Singnalerade till mor att vi inte kunde åka med och vi gick från platsen, men jag kunde inte släppa det helt. Kollade upp biljetten och det stod visserligen 24h men till 48h's pris.

Så vi stegade tillbaka för att ta nästa buss och prata med konduktören. Nör vi kom fram såg jag att det var samma konduktör jag gett fingret åt.
Lite skamset guck jag fram och bad om ursäkt för just det, och påtalde att vi fått fel biljett. Han vände och sa att han tänkte låta oss åka, så vi klev på bussen och åkte genom London by night. Valet att pka med t-shirt och lämna jackan hemma visade sig vara ett misstag. Frös som f-n men bet ihop.

Väl tillbaka på hotellet blev det film och sedan natta.

Sovmorgon bestämde vi att vi skulle ha på måndagen, och sedan äta frulle på lokala puben.

God natt!

London dag 1

REn spontanresa som bokades under ett biobesök i Malmö för några veckor sedan tillsammans med mor tar nu sin början. Vi har endast handbagage med oss då det är ett lågprisbolag vi åker med och de kan ta betalt för allt extra, typ avgift för att stiga ombord, sittplats (olika priser beroende på vilken rad man väljer, incheckat bagage mm. Resultatet blir att vi får tänka till och köpa det vi behöver i London som vi inte får ta med oss.

Resan är köpt via Lets deal, och då när vi köpte resan flög man mellan Köpenhamn och Gatwick, ett par dagar efter köpet ändrades resan till Köpenhamn-Stansted och när resehandlingarna kom 7 dagar innan avresa är det Köpenhamn-Luton. Nu får vi hoppas att piloten flyger rätt då vi nu köpt tågbiljett från Luton till centrala London.

Har fått tips från kollegor och min frisör att köpa musikalbiljett direkt på teatern, vilket jag ska göra idag. Och hoppas på att kunna se Lejon kungen imorgon.

Sitter och fikar på triangeln en stund innan vi ska åka över sundet och har fixat en adapter till mor så hon kan ladda luren i UK då de har andra uttag än hemma.

När vi tagit oss igenom säkerhetskontrollen på Kastrup väntade en promenad mot norra Jylland, kändes det som i varje fall, piloten hade nog kortare sträcka att taxa ut från vår gate F 5,  som låg längst bort på terminal 2 vid start och landningsbanan, typ.

Trångt som satan var det på planet, den lilla bricka man kunde fälla ner stannade vid naveln, sen fick man pressa ner den sista biten förbi magen som sedan höll brickan på plats.

Måste dock medge att det var smidigt för vår del att landa på Luton, buss gick från flygplatsen till tågstationen, och väl där hoppade man på valfritt tåg mot London, St pancras där vi bytte till tunnebana som tog oss direkt till Earls Court.

Mor fastnade med sin axelremsväska i spärren. Dörrarna gled isär, mor kom igenom och dörrarna stängdes och kvar på andra sidan var hennes väska, bara axelremmen tog sig igenom. En dragkamp med en protesterande grind tog sin start som ljöd varje gång mor drog. Jag stod chockad och såg på, sedan fnissade jag till, det såg så roligt ut, men kan tänka att det var en stressituation för mor.

Spärrvakten hade en dålig dag och fnös mot mor och sa att hon minsann skulle ha mer koll på sakerna, och det är inte så lätt när man inte går igenom spärrar varje dag  tänker jag.

När vi väl checkat in och hittat rummet efter det att båda irrat runt på olika vångingar förstod vi att vi hade fått rum på källarplan.
Det finns en fläkt på rummet och det är ett plus.

En tur mot teatern för att köpa biljetter till Lejonkungen slutade med en flopp då det var utsålt. Ingen musikal denna gång. Får åka tillbaka snart igen och göra ett nytt försök.

Trötta efter ett felval när vi skulle upp från stationen Covent garden (mot teatern) där vi tog 197 trappsteg istället för hiss, går vi nu äntligen till sängs för att uppleva en ny dag i London imorgon.

Over and out!

Linköping/Norrköping/Stockholm dag 2

Klockan ringde 04.30, ja 04.30. En stor del av mig ångrade att vi skulle till Stockholm, framförallt så tidigt. När duschen och frukostintaget var klart var det dags att köra in till Norrköping för att åka Swebus till Stockholm.

Bussen kom i tid och allt flöt på oroväckande bra, men det var bara att njuta att det går vägen någon gång.

Väl i Stockholm skulle vi ta tunnelbanan, och ja den är inte lika smidig, det vill säga lätt att läsa av vilket spår osv, som i London, men tar en snabbt från a till b. Jag älskar kollektivtrafiken när den levererar.

Efter vår lilla utflykt begav vi oss åter till T-centralen och jag skulle vinka av min gode vän som skulle åka Swebus tillbaka till Norrköping och jag ska åka med SJ till Malmö. Men innan dess laddade jag upp för Pokémonjakt i huvudstaden, men moder natur ville annorlunda och skickade ner lite regn.

Planerna ändrades och jag satte mig i SJ-loungen och jagade Pokémons där istället fram till avgång.

Sedan jag började spela den 18 juli har jag letat efter Pikachu, men aldrig hittad den j..., ...hen. När jag sitter på tåget slår jag på appen och ser under sightings en liten Pikachuskugga. Jag var så nära att hopoa av tåget för att ta nästa så jag kunde leta upp den lille gula saken. Men dörrarna stängdes och tåget rullade iväg, skuggan försvann och kvar satt jag alldeles tom. Nästa gång tar jag dig, var så säker.

Råget är lite försenat, men taxi är bokad från Malmö C så jag kommer hem snabbt för att sova ett par timmar innan klockan väcker mig halv fem imorgon bitti.

Tack C för en riktigt trevlig helg och härligt sällskap.

Slut i rutan.

Linköping/Norrköping/Stockholm, dag 1

Klockan ringer 05.50 och en trött Daniel stiger upp för att göra sig i ordning för resan norrut. Taxin till stationen bokades igår och den kom på utsatt tid. Väl på stationen åt jag frukost, för den som ingår i tågbiljetten är minimal, så det behövs att jag grundar lite innan.

Efter en uppkoppling på det kommunala avloppsnätet kombinerat med en hård mage uppkom lite sprickor vid utgången till pastejköket. Så länge jag står är det inga problem, men när jag satte mig på min plats på tåget kom smärtan och jag insåg att det skulle bli en smärtsam resa. Åt min frukost i alla möjliga ställningar på tåget och promenerada därefter fram och tillbaka genom tåget.

Väl i Linköping vat det skönt att kliva av. Ska ta gratisbuss ut till Malmen och fpr en chock när jag ser 200 m kö till bussen. Ställer mig i kön och tänker att det dröjer nog ett par timmar innan jag når mitt mål. Men dröm om min förvåning när jag 30 minuter senare kliver på bussen mot Malmen.

Det var en fantastisk dag med många maskiner jag aldrig sett flyga och några som jag tidigare sett.
Jag har dessutom lärt mig varför det heter att en flygmaskin taxar ut på starbanan. Fråga mig vet ja!
Det fanns fem ställen att köpa krubb på, för dryga 75000 personer,det var inte så jag ville stå en timme matkö, utan vi kopplade på svältprogrammet och överlevde till hemresan då vi stannade till och tillfredställde våra näringsbehov med varsin pizza.

När vi kom hem till min gode vän, var vi båda helt slut, och om 12 timmar går bussen till Stockholm. Känner på mig att det blir en tidig kväll idag.

Over and out!

Helsingborg, dag 2

Väckarklockan ringde kl.07.00 och det var dags att göra sig i ordning för frukostbuffé. Blir till att ta det lite lugnt med frukostintaget då dansk brunchbuffé var bokad på Scandlines Aurora kl 12.15.

Efter frukost skulle jag snabbt över till Helsingör för att handla lite på apoteket där. När jag köpt biljett i automaten på knutpunkten och tagit biljetten som spottades ut gick jag mot färjan. Personalen påpekade att mitt kvitto inte var en biljett utan att biljetten kommer efter kvittot. Så jag rusar tillbaka till automaten, men inser att jag sponsrat en annan resenär med en tur och returbiljett, för den låg inte kvar i facket. Lite bitter köper jag en ny biljett och ser till att jag får biljetten denna gången och går ombord. Det var knappt några andra resenärer vid kl.09 när jag åkte så det var en lugn överfart och apoteket låg i närheten av terminalen så det gick snabbt att handla och sedan ta vändande båt tillbaka till Helsingborg.

Väl på hotellrummet slängde ja upp mina lurviga, tryckte igång TV:n och slappade tills vi skulle bege oss rill terminalen och tura med bokad dansk brunchbuffé.
Nu var det sjukt mycket folk, trodde knappt vi skulle komma med vår färja. Men det var på det berömda håret.

Efter två timmars turande och ätande var vi närmre matkoma än någonsin, kvällens bokning på Pinchos i Helsingborg lockade knappast just då. Vi hoppade av i Helsingborg och vaggade upp till rummet och sov middag. Och där blev vi tills det var dags igen att äta vid halv åtta.

Vi promenerade mot Pinchos som låg i närheten av hotellet och blev snabbt visade till vårt bord när vi anlände. Vi beställde och vi åt återigen. Denna dagen har vi fan bara ätit, men så gott det har varit, men det blev nog lite för bra, även för mig.

Mätta och belåtna tog vi oss till Green golf, vid kallbadhuset för lite äventyrsgolf innan de stängde. Jag slutade på 10 slag över par, och mor på 16 slag över par.

23.30 kom vi tillbaka till hotellet och slängde oss i sängarna för lite vila innan frukostbuffén imorgon.

Over and out.

Helsingborg, dag 1

Slog upp mina bruna ögon imorse och öppnade appen klart.se och spanade in prognosen i Helsingborg för kvällens utomhusföreställning. Det såg ut att bli en fin kväll, lite moln som gömmer solen då och då, men inget regn, än så länge.

Efter jobb bar det iväg mot Helsingborg, jag kom iväg en timme före mor, så då hinner jag checka in på hotellet innan mor kommer samt att jag möblerar om på rummet, då jag inte gärna delar säng med mor. Hon vet bara att vi ska övernatta i Helsingborg hela helgen, får se vad hon tror att vi ska sova när hon kommer.
Övernattningen sker på Elite Hotel Marina Plaza bredvid Knutpunkten i ett Deluxe rum med utsikt mot vattnet.
Hoppas att allt bara flyter på denna gång med incheckningen.

Behöver jag skriva att det inte fungerade smärtfritt?

Jag checkade in, fick mitt rum. När jag kommer upp flyttar jag fåtölj, soffbord och särar på sängarna, ner dimper en 180 cm bred bäddmadrass på golvet mellan sängarna. De två 90 sängar jag blev lovad bled jag snuvad på. Tar hissen ner igen och stegar mot receptionen. Förklarar att jag via mail fått bekräftat att ett rum har förbokats med delbara sängar till mig och att det inte var vad jag fick. Tjejen påtalar att det inte står någonstans. Jag visar mailet med bekräftelsen på den informationen. Ah, jaha säger tjejen. Ja du fick nog ett annat rum för det rum som var förbokat var inte färdigstädat. Öh, säger jag. Logik? Nej! Har jag bokat ett rum och fått bekräftat att det är med delbara sängar ska jag väl ha ett rum med delbara sängar, och är det inte färdigt för incheckning, säg då det. Jag kan vänta!

Fick så mitt rum och då frågade receptionisten om jag rört något i det första rummet, inte nämnvärt sa jag. Flyttat lite på en fåtölj, soffbord och det ligger en bäddmadrass mellan två sängar, annars inte rört något sa jag med ett leende.
Receptionisten fick problem med ticks i ena munngipan ett par gånger innan leendet besvarades, något falskt.

Jag tog de nya korten till nya rummet och gjorde om möbleringen igen där. Fast nu var det två sängar med två bäddmadrasser.

Mor anlände till Helsingborg timmen efter mig och jag överraskade henne med hotellet och rummet som ska bli vårt övernattningsrum i helgen.

Efter att ha kommit i ordning på rummet blev det middag på Pressbyrån, fransk hotdog, och en promenad till subway för efterätten.

Mätta och belåtna tar vi oss till Fredriksdalsteatern och njuter av en fantastiskt rolig och bra föreställning, värt varenda krona.

Nöjda beger vi oss tillbaka till hotellet. Startar telefonen och ser att någon ringt mig. Lyssnar av svararen och hör att ett annat hotell efterlyser mig i Helsingborg. Nervös kollar jag mina två bokningsappar för att se om jag glömt avboka hotellet, men ser att det gjordes för ett tag sedan så jag ringde och meddelade att rummen var avbokade via Booking.com och att jag fått bekräftat att så var fallet. Men hotellet hade inte fått den informationen. Så jag hänvisade till Booking.com. Det är deras fel.

Trötta och belåtna intar vi rummet och gör oss i ordning för natten och morgondagens äventyr.

God natt!

Polen, dag 5

Vaknade av det smattrade på fönsterblecket, klockan var runt sju på morgonen så det var dags att stiga upp och göra mig i ordning för att promenera i regnet till frukostrestaurangen. En snabb titt på väderprognosen så skulle det regna större delen av dagen. Funderar efter frukosten på dagens planer.

Tog på mig badbyxor, t-shirt och regnjacka. Hade bara regnjackan med mig, och några vattentäta skor fick heller inte följa med. Offrade ett par tygskor för den blöta promenaden till restaurangen. Det fullkomligt öste ner, och vattnet han inte rinna undan så det var sjöar lite här och var längs vägen, några grunda och några djupa, tror jag gick i varenda djup pöl på vägen dit. Klampar in på den tomma restaurangen blöt från topp till tå. Möts av stela leenden av personalen när jag sätter mig i en av deras stoppade stolar. Ja var skulle jag annars sitta, de hade inga andra typer av stolar. Stolen hinner säkert torka innan nästa gäst sitter på den.

Åt min frukost och tittade på regnet som fortfarande bara öste ner, drog ut på tedrickandet med en förhoppning om att regnet skulle avta tills jag skulle gå tillbaka. Men icke. Fick gå tillbaka i ösregn, och sjöarna var nu ännu större, brydde mig inte om att sicksacka mig runt sjöarna utan gick helt sonika raka spåret hem, resultatet blev detsamma ändå.

Väl hemma funderade jag på om jag skulle åka till flygvapenmuséet och fråga min gode vän som var där för några veckor sedan om utställningen var innom- eller utomhus? Fick svaret att det mesta var utomhus så får fundera ett tag till.

Frågade tjejen i receptionen när butikerna öppnar på galerian, och hon sa att de öppnade kl.09, så jag bokade taxi till galerian för att byta storlek på några plagg från H&M som var för små. Hittade inte det förbannade kvittot utan chansar på att det går ändå.

När jag kom till galerian öppnade den mycket riktigt kl.09. Men inte butikerna. De öppnade kl.10. Satt på en bänk och väntade ut tiden tills de öppnade.

Gick raka vägen till kassan och förklarade mitt ärende. Att jag köpt kläderna i förrgår,  prislapparna sitter kvar och att kvittot inte gick att hitta. Expediten ringde sin chef som meddelade att jag inte fick byta storlek. Någonstans här gjorde sig tröttheten påmind och jag drog på kortbyxorna och destruktivitetet kom flygande. Jag sa till honom att jag inte har någon nytta av kläderna då de inte passar. Lämna dom här då sa expediten. I helvete heller sa jag, så ni kan sälja dom igen? Jag rev sönder fickan på skjortan och drog sönder kragarna på de två t-shirtsen och slängde över disken och bad dem dra åt helvete. Gick sedan rasande därifrån.

Så här i efterhand skäms jag för vad jag gjorde, och ångrar mig djupt. Kunde ha gett bort plaggen till någon som kunde använda dem istället. Men det jag sa till expediten skäms jag inte för, menar varje ord. De var inte intresserad av att ha återkommande kunder. Och den saken är säker. Dit går jag aldrig igen när jag är i Krakow nästa gång.

En titt på väderprognosen senare ser jag att det ska bli uppehåll om ett par timmar, tror jag checkar ut kl.12 och tar en taxi till flygvapenmuséet, det öser ju inte ner direkt, och det blåser inte nämnvärt i heller. Så det kan nog funka.

Jag bad hotellet boka taxi till Flygvapenmuséet. Taxin kom på utsatt tid och körde mig problemfritt till min destination. Jag fick två nummer till taxibolag som jag kunde ringa när jag skulle tillbaka. De kunde liiite engelska, så det skukle funka sa dom.

Gick runt i muséet både inne och ute, det var ett stort område, regnet hade övergått till duggregn så det gick att vistas ute. Många flygplan att beskåda. Kändes som om de mest stod och förföll, även de riktigt gamla planen från 1800 talets slut och 1900 talets början stod och vittrade sönder. Lite synd tycker jag för en så fin skatt.

När jag kände mig färdig efter ett par timmar var det dags att ringa taxi. Ringde det första numret, ingen som svarade, ringde det andra numret och då svarade en kvinna. Förklarade på enkel och långsam engelska att jag ville bli hämtad på Polish aviation museum. Ja, sa kvinnan, taxin är där om 7 min.

Efter 25 minuter hade taxin fortfarande inte kommit så jag ringer igen och kvinnan säger att taxin står utanför entrén till flygplatsen. Förklarar för kvinnan att jag inte är på flygplatsen utan på Polish aviation museum. Hon meddelar att hon inte förstår och ber mig säga gatan det ligger på. Skämtar hon tänker jag? Kan ju inte uttala det som står på skylten. Frågar kvinnan i buren på muséet men hon skakar på huvudet och ville inte vara mig behjälplig. Frågar två andra som står bakom men de kan inte engelska. Så jag tackar för ingenting och lägger på luren och ringer hotellet. Tjejen i receptionen väntade att jag skulle ringa, hon trodde inte att det skulle funka med att jag ringde själv. Hon skrattade med mig i luren en stund. Sen sa hon att hon ringer taxi och ringer tillbaka till mig och bekräftar. En stund senare ringde hon tillbaka och gav mig bilnummer, bilmärke och färg samt lösenord som chauffören skulle ange.

Måste köpa lite choklad och ge till henne som tack för all hjälp under min vistelse med taxiresor.

Taxin kom på utsatt tid, rätt färg, bilmärke, bilnummer och lösenord. Jag sa Galeria Krakowska, för det är typ den polska jag kan typ. Så behövde vi inte klydda med adresser dit jag ville. Jag kunde gå därifrån. Solen tittade ju fram nu.

Efter en trevlig eftermiddag på olika caféer och jazzmusik var det så dags att åka till flygplatsen.

Efter att ha checkat in bagaget var det dags för säkerhetskontroll. Av med livrem, halsband, pengar nycklar mm. Inget ska gå fel denna gång. Har kollat handbagaget fyra gånger på hotellet. Så nu ska ta mig tusan allt flyta på.

Det gjorde det. Klarade bågen utan problem, och min första back med elektronik kom ut ur röntgenaparaten, lika så den sista backen, och precis när den kommit ut åker den tillbaka igen. Fyra röda lampor blinkar, ett i varje hörn på röntgenboxen. Säkerhetsvakter tillkallas, jag börjar svettas och händerna skakar. Min back åker ner på ett sidospår, jag kallas dit. Fyra vakter står framför mig och vill att jag ska berätta vad jag har i väskan. Jag börjar stamma och harkla fram vad jag har i väskan, efter varje sak jag säger nickar ena vakten och säger; uhm! Det gör mer nervös. Samtidigt har jag blivit ett skådespel för flera hundra andra passagerare som spänt tittar och undrar om jag är terorist. Börjar själv undra vad jag gjort för olagligt. Den ena vakten vrider skärmen som visar röntgenbilden och pekar på något som ligger i botten på väskan. Började själv analysera vad det skulle kunna vara och delade mina tankar. Sedan ber de mig att försikrigt lyfta ur allt i väskan. Långsamt skulle det gå. Med skakande händer lyfter jag ur den ena saken efter den andra, tills det är en påse kvar. Då slog det mig vad det var. Det är salt, det är salt sa jag lyckligt till vakterna som nu tittade på varandra med undrande blickar. Jag slet upp påsen och visade värmeljushållarna jag köpt åt en god vän som bad mig köpa dom när jag var i saltgruvan.
Vakterna bad mig lägga allt löst i en back så körde de igenom backen en sista gång. Sen berättade vakterna att de trodde de hade med sprängdeg eller något annat att göra med. Vi skrattade tillsammans och nyfikna resenärer började skingra sig.

Jag måste helt enkelt lysa som säkerhetsfara, börjar vänja mig nu.

Efter att ha landat på kastrup hann jag med ett tidigare tåg än väntat och kom lite tidigare till hyllie. Har nu checkat in på Quality view, 15:e våningen och har precis tagit en dusch. Nu väntar en skön natt. Sen nalkas det jobb imorgon. Nu är semestern slut för denna sommar.

Loggar ut, och nästa äventyr bli en weekend i Helsingborg om två veckor tillsamnans med mor.

Morsning!

Polen, dag 4

Vaknade av att klockan ringde för frukost, men kroppen ville inte. Hade ingen ork alls. Lite orolig om jag var på väg att bli sjuk eller så. Men jag somnade om och vaknade igen vid 11 tiden, fortfarande trött och slö, men gjorde mig i ordning för att gå ut. Väl ute möts jag av 31 grader i skuggan, i solen vill jag inte ens fundera på vad det kan vara där.

Jag gav upp planerna på att besöka caféer idag, skjuter det till morgondagen då de lovar mildare väder. Så jag gick till en av de få ställen som serverar svalkande luft, Galeria Krakowska. Tänkte att jag kunde gå och titta på de resterande 98% av galerian jag missade igår.

Letade upp en restaurang och beställde tro det eller ej, pizza.
På TV:n visades fotboll så klart. WAL, röda tröjor spelade mot BEL, ljusblå tröjor. Vilka länder har jag ingen aning om. Mer än att jag såg den sista kvarten av matchen och var så inne i den att jag inte märkte att min pizza hade kommit. Där och då insåg jag att jag måste vara sjuk. Kände på pannan, nä ingen feber än. Rös till ett par gånger och började att äta, sekunden eftet var blicken mot TV:n igen och tittade på slutminuten. WAL vann med 3-1 mot BEL, männen i de röda tröjorna sprang runt och grät, hoppade kramades. Tror de var lyckliga på något vis.

Tillbaka till pizzan sa jag till mig själv, och skärpning. Nästa match var mellan Polen och Portugal, Polen gjorde första målet innan två minuter hade gått. Nä nu får du ge dig sa jag till mig själv, inte en gång till tittar du på skiten. Jag åt upp pizzan betalade och började gå runt i butikerna. Tänkte köpa underkläder, men det visade sig vara svårt. Hemma finns det underkläder i varje butik nästan, men inte i Polen. Allt är uppdelat. Skulle köpa shampo, tops och choklad igår. Tre butiker blev det. I mataffären kunde jag köpa choklad, i hygienbutiken, shampo och på apoteket fick jag så mina tops. Bortskämd med att kunna köpa allt i en butik hemma kanske.

Hittade en butik med en stor SALE-skylt hängande i taket och styrde in. Hittade några shorts som nog skulle passa, sekunden efter kommer en expedit och frågar om jag vill prova, jag frågade om de hade större storlekar än XL, hon letade i datorn och sa att det hade hon, men att XL absolut skulle passa mig. Gick in i provhytten och drog på mig shortsen. De gick hela vägen upp, men knapphål och knapp sammarbetade dåligt då de inte kunde förmå sig att närma varandra. Avståndet var stort som mellan Malmö och Köpenhamn. Gick ut igen och hämtade XXL och de satt mycket bättre. Lade tillbaka de andra shortsen och gick till kassan. Expiditen tittar på storleken och säger, jasså det blev XXL ändå, och tittar på mig med en medlidande blick. Inget jag direkt bad om, utan ville bara att hon skulle stoppa ner skiten i en påse så jag kunde lämna butiken.

Gick tillbaka till hotellet och försökte intala mig storlekarna är mycket mindre i Polen än hemma, men det gick så där. Caférundan kanske ska ställas in imorgon mumlade jag för mig själv, snart får jag väl gå til en skräddare för att få kläder som passar.

Efter att ha häckat på hotellrummet hela eftermiddagen då det var stört omöjligt att vistas ute kom så kvällen då jag äntligen kunde gå ut. Blev en promenad i gamla staden som avslutades på det stora torget som bjöd på många restauranger. I vanliga fall skulle jag inte äta på dessa ställen utan söka mig mer utanför turiststråken, men utsikten och den mångfald av männinskor som rörde sig på torget bjöd på skådespel. Så jag satte mig på restaurang Chopin och åt en oxgryta med potatis och äppelpaj och glass till efterrätt.

Funderar på att ta mig till flygvapenmuséet imorgon, har en hel dag att spendera innan hemresan på kvällen. Så fyller den nog med mera. Men det får morgondagen bestämma.

Nu går en trött man till sängs, är så tacksam för allt jag fått uppleva denna resan och har många intryck att sortera.

Natti, natti! 

Polen, dag 3

Slog upp ögonen vid sju tiden på morgonen och gjorde mig i ordning för att promenera bort till frukostrestaurangen. Det var över tjugo grader varmt på morgonen, och himlen var täckt av moln. Någon vädernisse hade visst förutspått att lite regn skulle falla ner under dagen. Han fick som han ville så småningom, men inte denna morgon. Satt utomhus precis som igår, ja faktiskt vid samma bord och njöt av utsikten och den goda frukosten.

Efter frukosten gick jag till Galeria Krakowska för att inhandla lite kläder, om jag kunde hitta några. Stället är stort, och jag hittade inte vilken ingång jag kom in igenom så jag fick gå ut en annan och blev lite vilse. Men är utrustad med gps i mobilen, så var snabbt på banan igen.

Kläder inhandlades på H&M, de hade rea, så det blev en stor kasse med kläder för drygt 200 kr. Nöjd, efter att ha sett kanske bara några procent av Galerian gick jag hem igen till hotellet.

Möts av ägaren som svansar efter mig och är supernervös för att de håller på att lägga in en matta i korridoren, och ber om ursäkt om detta förstör min upplevelse, men vi valde att göra det när hotellet var minst belagt med gäster.

Typ bara jag och en gäst till som bor här. Förklarade att jag var hur nöjd som helst och att han skulle sluta oroa sig. Hade jag varit missnöjd med något hade han fått reda på det.

Väl på rummet kände jag hur jag genast blev trött och slö. Mina vanliga allergimediciner brukar göra mig slö, men vet inte vad det är för verksamt supstans i den där nässprayen jag köpte på apoteket igår. Men helt slut var jag
Fick lägga mig en stund, sov typ tre timmar. Vaknade klockan tre och 45 minuter senare skulle jag bli hämtad för transport till saltgruvan. Så snabbt in i duschen, eller ja, snabbt gick det inte, fortfarande slö, men blev färdig i rätt tid.

Utanför porten stod en man som frågade om jag var Daniel, beror på vem som frågar, sa jag och log. Han fick fram ett nervöst, he. Och förklarade på kracklig engelska att han skulle köra mig till gruvan och att vi skulle hämta upp sju personer till. Ok, sa jag och hängde med honom till bilen.

Vi hämta upp resten av gänget och åkte mot saltgruvan. 5 norrmän och 3 svenskar. Mannen bredvid mig hette Leo och kastar man om bokstäverna så blir det OLE, och han pratade precis som Ole i Lasse Åberg filmerna. Hade lite svårt att hålla mig för skratt under den 50 minuter långa färden. Berättade för honom om mitt mission att klara av detta att gå mot en av mina största rädslor (läs, respekt) för höjder. Och att jag inte under några omständigheter skulle blunda.

När vi börjar vandringen ner i saltgruvan via trätrappor, drygt tre hundra till antalen, 60 meter ner under jorden så kikar Leo ner mellan trapporna och säger att det är långt ner. Man ser inte hela vägen ner. Då skakade mina knän så de knappt bar mig och samtidigt springer guiden som gick först ner upp för trapporna igen och sa till oss att hon snart kom igen, fortsätt ni bara. Eller hur? Var min första tanke, skulle jag gå ner i underjorden utan en guide? Icke! Leo läste av mina tankar och lade sin hand på min axel och sa, "tenk ikke mer om det, fortsette bare å gå!" ( med reservation för dålig stavning och möjligen fel grammatik) Första delen påminner om det Ole sa till Stig Helmer, så jag brast ut i ett gapskratt, Leo trodde det var ett nervöst sammanbrott, men jag lyckades till slut att förklarade det roliga i situationen, och då skrattade han och hans fru också medans vi gick neråt. Efter ett tag sprang guiden förbi oss ner och kom först ner. Kände mig genast lugnare.

Jag klarade hela turen utan att blunda, dock svajade knäna en del men jag gjorde det. Så jävla stolt över mig själv.
Men jag visste att jag hade en svår bit kvar innan vi var färdiga. Den berömda flervåningshissen.
Men vi gick inte till den utan vi gick i en gång som var en kilometer längre bort. Och där var en modern hiss, inte alls skräckinjagande. Vi kom upp en kilometer från Entrén, och hade det inte varit för att någon annan i gruppen hade lite koll på var vi var hade jag haft svårt att hitta tillbaka bussen där vi skulle ses. Gps:en har ju svårt att hjälpa mig då den inte vet var bussen var parkerad. Besviken över att inte få åka den hiss jag fruktat, gör att ett återbesök måste göras för att uppdraget ska vara slutfört. Lite surt faktiskt.

Väl hemma igen satte jag mig på första bästa restaurang för att få dagens andra mål mat. Missade ju lunchen idag helt och hållet. Men det tar vi igen på caférundan imorgon. Då ska favorit caféerna få fint besök under dagen av moi!

Nu blir det nog sängen för min del, en stor del av dagen imorgon är oplanerad, så då får vi se vad som fyller luckorna.

Tack och hej! 

 

Polen, dag 2

Vaknar upp till ett soligt och pollenfyllt Krakow som resulterar i att det rinner konstant från kranen ovanför munnen. Var kommer all vätska ifrån? Urinblåsan? På 15 minuter har jag gjort slut på ett paket näsdukar. Ska på en 6 timmars utflykt till Auschwitz, och då skulle jag behöva ha 24 paket med mig i den här takten. 

Hotellet serverar inte frukost utan man får gå till en närliggande restaurang ca 300 meter bort. Första tanken var att det var en jävla nit, men när jag kom till restaurangen som ligger vid ett torg och som har uteservering. Att sitta ute och äta frukostbufefé vid ett torg var verkligen rogivande och till det fantastiska priset på 50 kr gjorde Rudolf (Sunes pappa) innom mig glad.
Hade det inte varit för det något störande niagarafallet från näsan hade det varit magiskt. Det gick några paket näsdukar under frukosten.

9.30 skulle jag bli upphämtad för en tur till Auschwitz med 24 andra svenskar och en polsk guide som pratade svenska med dalmål, fick mig att le en smula. Hon hade studerat två år i Sverige och skulle åka tillbaka till Sverige i höst, fast denna gången skulle hon läsa i Lund. Skulle kanske bett om hennes numrer? :P
När jag klev in i bussen så trodde jag faktiskt att jag skulle sänka medelåldern radikalt, men där sitter några familjer som har sina tonåringar med sig, så roligt att föräldrar vill göra detta tillsammans med barnen som en famij, och uppleva, fasas och reflektera efteråt.

Det var ca 30 grader i skuggan denna dag. Solen stod mitt o skyn när vi kom fram och inte ett moln så lång ögat kunde nå.
Har som sagt varit där några gånger tidigare, men man får höra  många olika händelser av de olika guider jag haft de senaste gångerna vilket är trevligt. Varje guide har plockat ihop sitt eget material beroende på intresse och olika fakta man läst.

Efter första delen i Auschwitz I, var det tid för en 15 minuters lunch då guiden (som följer med från muséet) hade begränsad tid och vi var tvugna att skynda oss till Auschwitz II, Birkenau. Och redan nu rann det mer än bara genom näsan, syndafloden fullkomligt sköljde över mig. Blöt från insidan och ut. Jag vet ju sedan tidigare att skugga inte finns i överflöd i det större lägre, så det lär inte bli bättre direkt. Efter att ha tryckt i mig lunchpaketet jag bokade till utflykten av arangören så fick vi raskt sätta oss i bussen igen. AC:n han inte jobba upp svalkande luft, utan fuktiga och om än varmare klev vi ur bussen vid ankomst till Birkenau.
Det var olidligt att promenera i värmen, men kunde inte klaga, de som klev av boskapsvagnarna en varm sommardag under kriget med många lager tjocka kläder, hade det än värre, och de stackarna som dött under färden och alla andra som dött på dena tragiska plats. Så jag bet ihop. Pga värmen kortades besöket ner på Birkenau och Canada uteslöts, och det var nog bra, för värmen tog verkligen kål på oss.

På bussen hem var det mycket reflekterande av det vi sett och hört under den 1,5 h som resan tog.

Väl tillbaka gick jag in på apoteket som låg granne med hotellet och bad om deras  mest verksamma nässpray mot allergi. Hon plocka fram en som nog skulle hjälpa mig. Och när jag kommit upp på rummet öppnar jag förpackningen och läser instruktionen på engelska och tar det antal sprayningar i var näsborre som rekommenderades. Sekunden efter bränner det till i näsan och nysningarna avlöste varandra några minuter, när de efter ett tag avtog och slutade, satt jag på golvet helt utmattad och kravlade mig upp i sängen la mig raklång på rygg och somnade.

45 minuter senare vaknade jag pch kände mig något piggare för att kunna gå ut och äta middag. Gick runt hörnet på hotellet och springer på en Napoli certifierad pizzeria, med vedeldad ugn på en bakgård. Perfekt tänkte jag. 60 kr senare var jag proppmätt. Fantastiskt gott.

Jag hadebokat jacuzzin på kvällen och gled ner där en timme innan jag uppdaterar bloggen och sedan går och lägger mig. För imorgon väntar ett besök i saltgruva, och där ska det bli spännande, jag får se om jag vågar utmana mig själv att titta denna gång och inte blunda.

Over and out... 

Polen, dag 1

Vaknade vid halv elva idag på förmiddagen (somnade väl kl.3 på natten.) och började packa väskan. Kompromissandet gick så där igår, så får se när jag lagt i allt, om locket går igen på väskan. Efter en snabb inventering krävs ett besök på köpcentrum för att komplettera lite kläder, växla pengar till utflykterna som ska betalas kontant mm.

Klär på mig för att rusa till bussen, öppnar dörren och jag får en smärre chock, det regnar som satan. Stänger dörren och plockar fram mobilen för att kolla väderprognosen i Krakow (ser ut att bli bra väder någon droppe skulle väl falla någon dag.) och bytar till regntåliga kläder och skor och beger mig mot bussen igen.

När jag sitter på bussen på väg hem igen ser jag hur vindrutetorkarna stannar på bussen. Chauffören tycks köra lite på känsla några hållplatser då rutan immar igen fullständigt. Och ett par hållplatser innan mitt stopp stannar han och säger till oss att han inte kan köra vidare. Hållplatsen saknar givetvis tak över huvudet, så det blev en lite längre promenad hem. Plaskvåt anländer jag till mitt hem. In med kläderna i tumlaren så de är torra till avresa, sagt och gjort.

Fixar en lätt lunch då jag ska sitta i SAS loungen och kränga det som ingår där, samt det som erbjuds på flyget, då får magen inte vara full innan. Bara lite lätt så Pappa Rudolf (Sunes pappa) som bor i mig inte blir besviken.

Kan meddela att som vanligt är det problem med tågtrafiken när jag ska åka. Jag förutsåg detta och åker en timme tidigare än jag tänkt, men kommer fram den tid jag skulle gjort ändå.

Incheckning gick strålande, fick gå igenom en snabbare säkerhetskontroll via SAS fast track. Ingen kö. Sånt gillar jag. Tog av mig livrem och lade alla tillhörigheter i de grå lådorna och gick mot bågen. Säkerhetsvakten frågade om jag hade vätskor i handbagaget?

Fick en återglimt från Bromma där jag fått samma fråga och liksom här svarade jag nej, fast i Bromma fick jag frågan tre gånger, andra och tredje frågan skedde med en sammanbiten min och smått rykande öron hos vakten. Då hällde hon sonika ut allt mitt innehåll i handbagaget och med en kluns åkte en vattenflaska ner som jag köpt på Stockholm C. Ops, sa jag. Jasså den! Ja den glömde jag att jag hade där. Ansiktsuttrycket hos vakten var av typen, "eller hur?" Då jag stoppat upp hela säkerhetskontrollen med min vattenflaska sa jag, behåll den du, med det bredaste leendet, eller ja, superstelt leende. Sänkte blicken och samlade ihop mina pinaler och gick.

På Kastrup sa vakten, ok gå igenom bågen. Den ljöd. Jag letade frenetiskt, nästan lite skamset igenom fickorna i byxorna, nästan så de gled ner (då livremmen låg i en grå låda genom röntgenlådan) precis som om jag gjort något olagligt. Tittar frågande på vakten som ber mig gå igenom igen. Ja det ljöd fortfarande. Tittar bakåt och det är inga bakom mig, behöver inte skämmas i varje fall.
Fick gå igenom en tredje gång, sen åkte handskannern fram. Han började vid fötterna och förde skannern långsamt uppåt. När han närmade sig bröstet ljöd skannern och frågan om vad jag hade unde tröjan kom. Ja vad tror han, hår och två bröst, en navel lite längre ner. Innan jag han svara drog han ner kragen en liten bit och vips syntes mitt halsband. Hehe, oj då, fick jag fram.
Får jag känna på halsbandet? Frågade vakten, så jag tog av det och fick sedan gå igenom bågen en fjärde gång. Nu höll fanskapet tyst. Fick tillbaka kedjan och kunde samla ihop mina pinaler och bege mig till Loungen.

Väl där hägrade fri mat och dryck som ingick i biljetten. Och efter några vändor mat och ett par öl för att lugna nerverna inför flygningen fick jag ett sms om att flyget var försenat. Suck!

Men väl på flyget, proppmätt, serverades en god varmrökt lax med potatissallad och till efterrätt fick jag rabarberpaj. Tryckte ner det i min redan fulla mage och sköljde ner det med ett glas öl för nerverna. Det var riktigt blåsigt meddelade kaptenen och planet skakade som en bil som kör över kullersten större delen av resan, fick verkligen hålla i allt på brickan så det inte åkte av.

Efter att vi gjort en perfekt landning i Krakow stod min chaufför tålmodigt och väntade på mig med en skylt med mitt namn, felstavat, men det är väl tanken som räknas? Han körde mig till hotellet och bar in min väska innan för entrédörren. Receptionen låg tre trappor upp utan hiss. Jag tog min megaväska och släpade upp den tre våningar till receptionen. Väl där var jag så svettig att det fullkomligt rann av kroppen. Skönheten bakom disken välkomnade mig och följde mig till mitt rum. Hon informerade om allt och berättade även att rummet hade en portabel AC, något man glömt att skriva om på hemsidan tydligen. Hon sa att det inte var så varmt idag så jag skulle nog inte behöva den. Ha, tänkte jag, låt mig avgöra det. Det var 24 grader på rummet enligt termometern på väggen, skulle jag sova i ett 24 grader varmt rum. Icke. Meddelade att jag nog kommer att använda den, Då pinade tjejen iväg och hämtade allt som behövdes till maskinen och sparkade igång den.

Fläkten jag släpade med mig kan hjälpa AC.n att blåsa den kalla luften mot sängen tänkte jag så har jag inte tagit med den helt i onödan. Med en snabb blick mot ett av hörnen ser jag till min förvåning en stor golvfläkt. Hakan faller rakt ner i golvet, men lika snabbt som den föll åkte den upp igen, och sammanbiten slänger jag in min lilla bordsfläkt i garderoben.

Nu gör jag mig i ordning för lite sömn innan morgondagens äventyr.

Fortsättning följer...

Polen, 2 dagar kvar

Resan närmar sig med stormsteg och som vanligt får all packning inte plats i resväskan trots att det är den största resväskan jag har. Operation kompromiss startar. Men bordsfläkten ska med, och där är jag bestämd. Då får något annat stanna hemma, men vad? Nu skulle jag haft Ture Sventons kylskåp som förminskar det som stoppades in. Då får jag ju plats med mer. Men om jag ska vara realistisk blir det att ge några ting husarrest och som får stanna hemma.

Fick ett E-postmeddelande från SAS som hade uppgraderat min biljett till SAS-plus, undrar vad som föranlett detta? Men tackar och bugar givetvis. Men kan inte hjälpa att tänka, vad kommer då näst istället, vad kommer att skita sig denna resan? Det blir jag nog snart varse om.
Fortsättning följer...