Har varit så taggad inför Luciatåget på jobbet som årskurs fem har ansvaret för, bland annat den klass jag jobbar i. De har övat jätteflitigt och sjunger bra tillsammans. Jag är fullkomligt övertygad om att det kommer bli ett Luciatåg att minnas. Jag brukar "ratta" mixerbordet, vilket känns tryggt sedan jag själv inte står på scen så mycket mer då scenskräcken tagit över helt. Men axlar mer än gärna rollen som "ljudtekniker" på skolans olika tillställningar.
Många nätters sömnlöshet och grubbel har fått mig att ta några steg bakåt igen. Kroppen är helt slut, det fanns ingen ork när klockan ringde tisdag morgon. Det gick helt sonika inte få mig själv ur sängen. En förkylning har hållt sig kvar några veckor och vägrar släppa taget, och jag förstår varför kroppen inte kan göra sig av med den då den inte är på topp. Så det är bara en sak att göra och det är att lyssna på kroppen och vila, vila så mycket kroppen bara behöver. Kroppen behöver vila och jag sova, men förkylningen gör det till en nästintill omöjlig uppgift när näsa och hals fullkomligt korkar igen. Så jag blir helt enkelt bara liggandes och får stirra in i dumburken och plöja igenom så många filmer och serier jag orkar med.
Till igår hade jag sedan länge bokat biobiljett till premiären av den nya Star Wars-filmen och för att göra ett återköp måste man ta sig till biografen. Jag tänkte att om jag måste lägga energi på att ta mig till biografen kunde jag lika gärna vila i biostolen innan resan hem igen, istället för att göra ett återköp och åka hem igen. Jag är för snål för att låta biljetten brinna inne så det blev att jag åkte in till biografen och såg filmen. Visst var jag helt slut efter filmen och resan hem, men det var verkligen värt det. Filmen var riktigt bra som förväntat, full med härliga humoristiska repliker.
Det som var en stor sorg var att jag missade Luciatåget på jobb, jag fick aldrig se slutresultatet av all träning som eleverna hade genomfört. Men jag fanns med dem i tankarna. Jag hoppas de kännde det. ;)
Jag längtar så till att höstterminen tar slut och min ledighet börjar. Om nio dagar reser jag mot Bergen för att fira en helt vanlig weekend där, en helt vanlig helg som alla andra under året.
Jag ska försöka sova lite halvsittandes i sängen då ögonen nu propsar på att jag minsann måste sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar