När suicid-tankarna kommer betyder det inte att jag ignorerar vår familjerelation, vänskap eller annan relation och att det inte betyder något. För det gör det verkligen. Det är egoistiskt att själv välja att lämna livet och lämna alla som betyder något kvar, ja. Men när jag hamnar i den situationen ser jag bara en självklar väg ut, och för att ens kunna välja den vägen måste jag distansera mig från allt som betyder något för mig för att jag ska kunna handla.
Det betyder att jag isolerar mig och inte kontaktar dig lika frekvent eller alls för den delen för att det ska blir lättare för mig att ta steget. Ju längre bort jag lyckas hålla dig ju lättare är det att fullfölja mina planer. Egentligen vill ja ju bara upprätthålla vår relation, men längtan till att få ro och ett slut på lidandet väger tyvärr tyngre i den situationen. Ibland kan jag göra mig ovän med dig för att lättare kunna distansera mig från dig, för att vara säker på att du inte kommer att stoppa mig. Jag vill ju klart inte att vi ska vara ovänner, men som när det gäller alla andra missbruk och demoner så är det svårt att gå emot, fast jag egentligen inte vill. Men det underlättar utgången, den enda väg jag ser med mina skygglappar just då.
Jag är väl egentligen inte rädd för att dö, jag är bara rädd för att lyckas. Det är livet jag verkligen vill välja och gör allt för att välja. Jag har inte haft några suicid-tankar på ett tag nu, men det betyder inte att jag kan slappna av. Men jag känner ändå att jag idag vet var jag ska vända mig, och jag hoppas verkligen att jag gör det också när det väl gäller.
Psykisk ohälsa påverkar alla runt omkring så klart. Det är inte bara jag som mår dåligt av min egen depression eller ångest, det påverkar dig också. Vi reagerar olika på det och många blir obekväma och håller distansen för att de inte vet vad de ska göra, då de känner sig hjälplösa. Jag förstår det och klandrar verkligen ingen för hur man hanterar situationen. Men ser du att jag börjar isolera mig eller plötsligt blir glad och rofylld kan det vara tecken på att något är fel. Var rak och våga ställa frågan: Har du tankar på att ta livet av dig?
Att ställa frågan kommer inte att göra att jag blir mer benägen att ta livet av mig, tvärt om. Det är bara genom att våga bryta tystnaden och prata öppet om självmord som vi kan jobba aktivt för att motverka.
Idag är en bra dag och jag väljer att minnas den här dagen som en påminnelse när det börjar dala igen. Även om jag har haft huvudvärk hela dagen så valde jag att cykla från Malmö till Lund för att gå på en intervju för ett jobb jag sökt som operatör på NTV (Nationella telefonväxeln, 114 14) och fick kämpa mig igenom de tre timmarna som det varade med "skallebank" deluxe. Men är så glad och stolt att jag gjorde det. Kanske inte får jobbet, men jag tog mig ut och genomförde det.
Jag försöker fylla kalendern med sådant som jag tycker är roligt göra. Börjar jag ställa in är risken stor att jag slutar med det som är roligt och trillar dit igen. Jag kanske inte orkar göra det lika länge som förut, men det är viktigt att jag gör det, om än kortare tid. Jag försöker se det där fönstret som öppnas varje gång en dörr stängs och ibland kan jag behöva hjälp med att se det där nedrans fönstret som står på glänt.
Jag är så glad att just du finns i mitt liv, oavsett vilken relation vi har så betyder du allt. Kom ihåg det.
Mer kärlek till oss alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar