Mycket har ju klart förändrats till det bättre den senaste tiden. jag menar jag har äntligen fått min A-kassa som stabiliserat ekonomin. Jag lever visserligen under existensminimum, men jag har ändå mer nu än vad jag haft de senaste månaderna. Jag hoppas ju klart på en timanställning som kan dryga ut det lite mer i väntan på det där jobbet som så småningom ska erbjudas mig.
Jag är ju ganska säker på vad jag vill göra, även om det spretar en del. Jag är just nu i en rekryteringsprocess för bovärd för ett fastighetsbolag för studenter, ett jobb jag absolut ser fram emot. Det är ett ganska chill arbete, lite som att jobba som vaktmästare. Frihet under ansvar. Ett annat yrke jag är inne på är yrkesförare för buss. Lastbil var väl egentligen nummer ett, men den utbildningen kan jag inte få via arbetsförmedlingen i nuläget, utan det är buss som erbjuds. Fordon som fordon tänker jag. Bara jag får köra. Är i en process där med via arbetsförmedlingen. Mitt självklara val tror jag är yrkesförare om jag får välja. Men blir utgången en annan får det väl bli så. Jag tror ändå att det finns en mening med allt som sker, även om jag har en viss inverkan på det också förstås.
Även om de där basala sakerna har lösts just nu kvarstår ju så klart min psykiska ohälsa som nu äntligen kan tas om hand. Det är inget man gör på en weekend tyvärr, även om jag hade önskat att det vore så.
Mitt absolut viktigaste mål just nu är att få ordning på rutinerna. Det vill säga äta när jag ska, sova när jag ska och motion varje dag. Måltiderna börjar väl sitta, även om jag fuskar ibland och sömnen börjar falla lite på plats. Kroppen är trött just nu och behöver fler timmar än normalt. Då jag stiger upp kl.06 behöver jag ibland gå och lägga mig vid kl.19-20 tiden för att jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna. Men det viktigaste är ju klart att hålla rutinerna att stiga upp på morgonen. Det tar sig helt klart och det gör mig lite piggare och nästa steg blir aningen lättare att ta. Städningen är en sådan sak som helt lämnats åt sidan och det stressar mig så in i bomben då jag gillar att ha det rent och snyggt omkring mig. Men det blir liksom lite övermäktigt när jag ser hur mycket som behövs göras och då struntar jag i det helt istället.
Men det får jag ta steg för steg sen. Jag rastade dammsugaren för första gången på ett par månader igår och det kändes bra, även om jag fick ångest över allt annat som behöver göras.
Jag får helt enkelt fokusera på idag och endast idag. En dag i taget. Annars blir det för övermäktigt.
Mina uppåt dagar har stigit i antal ganska rejält och känner mig som sagt piggare. Har klart mina perioder där det dalar, då får det vara så, så länge jag inte stannar i det.
Jag kämpar vidare!
Det gör det lättare med vänner som stöttar helt klart. Tack för att ni finns. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar