Operation "Fly julen och nyår" Dag 9

Efter den goda frukostbuffén blev det att krypa ner i sängen igen. Nyårslunchen fick med sorg ställas in till förmån för vila då febern envist håller sig kvar. Ska ju vara ute i kylan dryga 2 timmar i eftermiddag.

Halv fyra står jag och väntar på min goda vän och 15 barn från hemmet med ensamkommande barn plus personal.

Vännen dyker upp med en del av gänget. En i personalen skulle köra en vända till och hämta fler. Får förklarat för mig att bara en i personalen skulle med. Killarna hade dessutom inte blivit förberedda på vad som väntade, utan de ville otåligt bara gå rundan.

Klockan närmar sig fyra då promenaden börjar med ett tal och sång. Så vi gick till starpunkten med de killar som var där och ringde till boendet via en av killarna för att meddela att de fick komma dit istället.

När promenaden startade efter tal och sång, var vi av med några av killarna som otåligt småsprang iväg utan någon som helst aning om var och vad som händer längs vägen. Inget hörde vi från den person från boendet som skulle komma med resten av killarna. Snart var alla killar borta.

Efter ett tag hittade vi en av dom som följde med oss sista biten. Vi frågade om han hade numret till personalen på boendet, men det hade han inte. Det hade varit det första jag bett killarna att lägga in i mobilen om jag jobbat där, samt att diskutera regler när man är ute, att man väntar un varandra med mera. Som personal på ett boende har man också ansvar för att fostra barnen. Men framförallt vara drivande i aktiviteter för killarna. Finns nada intresse på detta privata boende. Sorgligt, och synd om killarna.

Innan vi blev av med den sista killen, hade han ringt kompisarna som meddelade att de var på väg hem till boendet. Min gode vän blev arg och besviken, varför skulle han ge sin tid, och ge killarna lift när boendet fullkomligt struntar i det, eller visar tacksamhet. Varken jag eller min gode vän var ju ansvariga för killarna, han hade ju bara erbjudit sig att köra några av killarna. Men boendet lämnade killarna i stan med oss. Inte okej alls. Så jävla dåligt.

Någon jävla koll borde det vara på boendena, tycket så synd om dessa killar som inte har personal som brinner för sitt uppdrag. Fy fan säger jag.

Min gode vän stannade på boendet på vägen hem till sig och röt till, personalen verkade tycka att det obehagligaste i denna situation var att han var arg och skällde, inte att de hade brustit i sin tillsyn. Så här får det bara inte gå till på ett boende.

Förbannad, besviken, ledsen och trött går jag nu till sängs för sista gången i år.

Natti!