När äntligen helg blev, va faaaan!

Veckan har varit riktigt påfrestande då jag inte har någon energi alls kvar. Fler gick på semester i fredag och kvar är vi fem tappra som ska få nästa vecka att rinna förbi. Jag skulle ha tagit fler veckor semester och nu med facit i hand bestämde jag mig för att framöver ta 5 veckor semester kommande sommrar.

I fredags var det äntligen fredag och en skön helg ligger framför mig. Det årliga besöket på Fredriksdalsteatern som jag och mor bokade redan förra sommaren är på antåg och jag lyckades byta bort min stängning för att hinna dit i tid. Ett stort tack till dig.

Innan jag tog mig mot Helsingborg tänkte jag hämta mitt körkort som jag beställde för snart två veckor sedan. Jag ringde både trafikverket och transportstyrelsen och den sistnämda sa att körkortet var levererat till utlämningsstället för snart en och en halv vecka sedan. Jag påpekade att jag inte fått någon avi och de beklagade och skickade ett sms med REK-numret. Postnord lyckades alltså leverera körkortet till utlämningsstället, men att leverera en avi hem i brevlådan var betydligt svårare. Suck!

Jag stegade in på macken och lämnade REK-nummer och körkort och expediten kommer tillbaka och räcker mig kuvertet och precis när jag ska gå säger han;
- Vänta! Du måste skriva under innan du kan gå.

Men skrivaren strejkar och han säger att han inte kan lämna ut kuvertet eftersom skrivaren inte fungerar. Jag replikerar att det är väl inte mitt fel att tekniken strular? DÅ är det Postnords problem, jag går nu. Och gick ut ur butiken och promenerade hem för att äta innan jag skulle åka till Helsingborg.

Väl på centralstationen köper jag lite nässpray på Apoteket då det hade börjat rinna oavkortat under ett par timmar och sätter mig sedan på tåget. Tåget rycker till några gånger men står stilla trots att vi passerat avgångstiden. Ett meddelande om att det är fel på ena tågsetet hördes i högtalarna och vi fick vackert promenera fram ett tågset och samma problem där, tåget rycker till vid alla försök att lämna stationen. En konduktör meddelar att de inte vet när tåget ska gå eller om det går, så de som skulle norrut rekommenderades att ta Göteborgståget. Sagt och gjort. Jag sprang ut då jag bara hade tre minuter på mig att lämna den övre stationen för att gå ner till den nedre stationen. När jag väl kommer till rulltrappan så är den sönder, givetvis och tant Agda 74 är på väg ner och stoppar flödet för alla som hade bråttom ner och precis när vi kom ner hör vi hur dörrarna är på väg att stängas och jag fick springa för livet för att hinna in. 15 meter och jag andades som om jag precis avslutat Stockholm maraton när dörrarna stängdes bakom mig.

Ett missförstånd mellan mor och mig gjorde att vi inte satt på samma tåg, och tur var kanske det. Annars hade nog bara en av oss kommit upp kanske.

Efter teatern konstaterade vi båda att det var en suverän föreställning med skratt genom precis hela föreställningen, Hotelliggaren rekommenderas varmt att ses om ni inte har sett den än.

Jag hade blivit något sämre efter föreställningen och var så trött att jag i princip stängde av så mycket jag kunde, näsa, hals och huvudvärk deluxe stod nu på agendan. Mor och jag skildes åt i Lund och jag åkte vidare hem och somnade sedan snabbt.

Vaknar vid kl.12 på lördagen och det kändes som om någon hade bankat mig sönder och samman, hade ont precis överallt. Tvingade mig till affären för att köpa lite mat och väl hemma orkade jag knappt upp för trappan och svetten rann längs hela kroppen. Jag letade fram örontermometern och den visade 39,6 grader och jag fick vackert leta fram lite Paracetamol och gå till sängs igen och återuppleva de feberdrömmar man hade som liten.

Jag är sjukt rastlös och har svårt att vila, jag försöker mig på små projekt hela tiden som gör mig helt slut, men får väl kapitulera.