Jag har mött en del tveksamma läkare genom åren, oftast genom akutmottagningen på sjukhuset. Oftast är det språket som gör kommunikationen svårare då svenska inte är läkarens huvudspråk varpå missförstånd föds. Jag har förstått att jag har varit med om olika övergrepp av många läkare som har trott att pastejköket är en sorts huvudcentral för kroppen där man kan fastställa patientens besvär genom att sticka in ett par fingrar.
När jag frågade sist jag hängde över britsen med byxorna nere med en läkares fingrar uppkörda, fick jag svaret att man ville utesluta andra faktorer. Vilka andra faktorer?
Jag kom in för kända njurstensproblem och allt de behövde göra var att kika på urinprovet jag gav, och den karaktistiska smärtan där patienten oftast håller handen sidan om ryggen och inte kan stå still på grund av den olidliga smärtan.
Trodde läkaren att de berodde på att jag proppat igen avgasröret med något, likt man gjorde på bilar på skoj? Eller vad trodde läkaren att jag hade? Halsont, tandvärk, hälsporre? Vad förväntade sig läkaren hitta vid utgången som inte alla andra tecken visade?
Han slängde en hög pappershanddukar bredvid mig på britsen och sa; "så nu kan du torka dig och ta på byxorna. Du har ont på grund av att din njursten rör sig, en sköterska kommer strax in och ger dig en spruta mot smärtan."
Han gick ut genom dörren utan att ens ha tittat mig i ögonen, utan ett "hejdå" eller liknande, utan gick bara ut.
Kvar med klumpar i halsen och gråtfärdig satt jag på britsen med olidlig smärta och känslan av att ha varit med om ett övergrepp.
Jag förstår ju nu att detta inte var normalt, men har varit utsatt för detta några gånger och får väl tatuera in vägmärket "förbud mot infart" på ena skinkan till nästa akutbesök.
Alla läkare utför inte dessa övergreppshandlingar, utan jag fick en bra läkare på vårdcentralen efter att min förra slutat. Den förra såg mig aldrig i ögonen och stod alltid på ett för honom tryggt avstånd vid olika kontroller. Men min nya har en allvarlig men välmenande ton, kan låta lite brysk ibland, men säger sådant jag behöver höra men inte vill höra. Han sätter mig på plats. Jag är lika envis jag på andra hållet. Men oftast vinner han.
Provsvaren hade kommit på proverna jag lämnade under förra besöket och han hade försökt ringa mig ett antal gånger, men jag svarar inte på dolda nummer på arbetstid om jag inte väntar ett sådant samtal. Så jag fick ett saltat brev istället därjag uppmanades att boka en telefontid, vilket jag gjorde. När han väl ringde fick jag höra att jag måste ta provsvaren, det höga blodtrycket och det lite för höga kolesterolvärdet på allvar och undrade om jag kunde tönka mig ett samtal med diettisten för att se över min kost? Ja vad skulle jag säga. Läkaren hade ju rätt. Klart att jag insett att kroppen rasar samman. Men kanske jag ska ta saker och ting, en sak i taget. Jag har sömnproblemen och oron som höjer blodtrycket, vilket ger ångest som i sin tur gör att jag äter fel och ger höga kolesterolvärden, som även där ger mig mer ångest.
Jag tror att jag behöver stanna upp och bryta onda mönster. Kanske en sjukskrivning på 25% som terapeuten föreslog för att komma tillrätta med sömnproblemen inte är så dumt ändå, börja där för att sedan bocka av nästa sak på listan.
Det tål att funderas på. Och det är vad jag får överväga denna helgen, to be, or not to be? Det är frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar