Panik!

Jag ska åka upp till Karlskrona i helgen för en skön helg på hotell med min mor. Vi tänkte åka och hälsa på min morbror på Sturkö som nämnde att han hade sett min son i tidningen när han fyllde år, men att han hade råkat kasta tidningen.

Jag tänkte inte mer på det under dagen, men när midnatt hade passerats började jag undra och blev lite nyfiken och gick in på de två stora tidningarna i Blekinge och hittade en bild med min sons namn, ålder och stad det aktuella datumet han fyller år. Där blev jag sittandes stirrande på bilden. Jag kunde inte hitta några likheter med min son. Kan han ha förändrats så mycket att de drag jag kommer ihåg suddats ut? Är det ens min son på bilden? Jag laddade ner bilden och skickade till mor som såg honom senast för att se om hon kan säga om det är han eller inte. Klockan närmar sig två på natten och något svar lär inte komma inatt. Men frågan kvarstår.

Är det så att jag glömt hur han ser ut? Kan en förälder göra det? Tårarna börjat nu rulla längs min kind. Det är ju förjävligt om jag inte känner igen honom. Jag hoppas så att det inte är han på bilden.
Fast, det är något bekant med ögonen. Tänk om det är han ändå?
Känslan av att vara osäker på om det är han eller inte gör att paniken långsamt tränger sig på. Samtidigt som mitt ex försöker sudda bort mig från vår sons liv, kommer vi längre och längre från varandra. Den 6 åring jag har minnen av är nu 9 år gammal och har förändrats så mycket att jag blir osäker på om jag skulle känna igen honom om våra vägar skulles mötas. Daniels Jojk spelas i bakgrunden på spotifylistan och tårarna regnar ner på mobilen och synen blir allt mer suddig och jag har allt svårare för att se vad jag skriver.

Gud vad jag saknar honom! Skulle ge allt för att få träffa honom.

Jag älskar dig min son. Inte ens det kan jag nå fram med då jag inte vet om du får alla vykort och paket som jag skickar till dig. Jag befinner mig i ett ständigt väntrum där jag hoppas att våra vägar må mötas igen. Jag kommer att forsätta skicka kort och paket till dig medans jag väntar. Jag kommer inte att ge upp hoppet och oavsett var du befinner dig i världen, du finns i mitt hjärta och där har du den största platsen av alla.

Med det sagt släcker jag lampan om försöker nu sova. Det är en ny dag imorgon.

En dag itaget