Lägre än lägst!

Ända sedan barnsben har jag och min syster haft svårt att umgås och på senare tid har det mest varit svek efter svek. Tro mig, jag har verkligen försökt att bita ihop, men när den ena svallvågen efter den andra drar över är det svårt att fortsätta att bita ihop. Jag tror inte hon förstår hur mycket hennes ord och handlingar sårar mig trots mina försök att förmedla det. Hon har blivit en iskall människa som lätt skulle gå över döda för att få som hon vill utan en tanke på alla andra hon sårar längs vägen. Det är en skrämmande utveckling. Jag har ju haft mina egna problem att ta i tu med och har inte alltid orkat att umgås med henne. Men efter att ha sårat mig flera gånger under boupptäckningen för våran far som dog mitt i min kamp för att få träffa min son, så fick jag markera att det var nog. Jag sa att vi framöver endast är syskon på pappret, hårt men från hjärtat och inget jag ångrar.

Syrran har uppenbarligen tagit det hårt och känner sig ironiskt nog sviken. Så, NEJ, jag tror inte att hon har förstått hur hon har behandlat mig under alla dessa år. Idag umgås vi inte och det är jätteskönt, jag träffar dock hennes två barn då de inte ska drabbas av att jag och syrran inte umgås. Mestadels har det skett tillsammans med mormor då hon ofta har dem hemma hos sig och då brukar jag passa på och hälsa på eller att vi gör utflykter tillsammans.

Hennes grabb är ett år äldre än min son och är nu 10 år gammal och jag tänkte att vi skulle åka till Tivoli i Köpenhamn bara han och jag för att få lite egentid. Så jag sänder iväg ett sms den 7 juli till min syster och frågar om den 27:e juli var ett bra datum för att ta med honom till Tivoli. Men fick inget svar, så efter tre dagar skickar jag ett nytt sms och får inget svar på det iheller. När jag ringer mor så var systersonen på besök där så jag pratade med honom och frågade om han skulle vara intresserad av att följa med, och det ville han gärna. Så jag bad honom att prata med sin mamma och påminna henne om mina sms. Det dröjer inte länge innan det kommer ett sms tillbaka.

-Varför vill du umgås med NN själv?
-Varför inte?, svararde jag.
-För att vi inte umgås
-Ja men det ska väl inte drabba barnen?

Sen fick jag inga mer sms och tolkade det som ett ok. Så igår skickade jag ett sms där jag skrev när jag skulle hämta honom den 27:e och att han skulle ha regnkläder med då det kanske skulle regna på kvällen i Köpenhamn. Tio minuter senare kom detta sms.

"Budskapet gick nog inte ändå fram märker jag. Men jag säger så här då, -Tack men nej tack till Tivoli i Köpenhamn på torsdag."

Varpå jag skickar ett saltat sms tillbaka om likheterna mellan henne och mitt ex, att de har precis samma destruktiva beteende och vill straffa mig, men straffar barnen istället. När mor sedan pratar med henne meddelar hon att hon inte tycker att Tivoli är ett barnvänligt utflyktsmål samt att hon känner sig jättesviken av mig. Om hon ny tyckte att Tivoli av någon anledning inte skulle vara ett barnvänligt utflyktsmål (då hon själv tar barnen till Liseberg) så kunde hon ha nämnt det redan den 7 juli. Det här känns som en efterkonstruktion för att hon inte vill att jag ska umgås med barnen själv, utan bara med mormor.

Det är tur att vi ska till Gotland om drygt en vecka, jag, mormor och systerbarnen. Då ska jag se till att jag får lite egentid med systersonen och hitta på lite roliga saker, kanske Gocart mm.

Det är så lågt att blanda in barnen och använda dem som vapen i en konflikt, så jäkla tråkigt. Det här ska inte sänka min semester, det tänker jag inte ge henne, den styrkan har jag arbetat upp. Så nu är det bara huvudet högt och fortsätta frammåt och njuta av varje dag jag har kvar av semestern. Tivoli blir av ändå, fast utan systersonen. Jag har ju blivit lite äldre sedan sist jag njöt av nöjesfällt, och för ett par år sedan var jag på Tivoli med kidsen i klassen och jag var inte så kaxig efter den vistelsen. Om inget annat kan man fika i den otroligt fina miljön i parken och titta på alla andra som mår illa.

Att använda sina barn som vapen i en separation är som att göra sina barn illa och rättfärdiga det med att man själv har blivit illa behandlad, dvs noll logik.