Gårdagens intensiva dag satte sina spår då jag inte kom upp idag innan frukosten plockades bort. Så jag fick vara utan frukost. Men, men. Klockan hade ändå passerat 12 så det var bara att gå ut och fixa lite lunch istället. Det underkylda regn som föll gjorde promenaden mot gågatan till ett äventyr på kullerstenarna. Jag trillade tack och lov inte men fick många tillfällen till det. Det var inte många ställen som hade öppet, men såg en Subway restaurang och Espresso House så det blev ett besök på båda ställena innan jag gick tillbaka till hotellet med lunchmaten samt efterrätt.
Jag satte mig sedan i soffan när jag kom tillbaka till hotellet och tittade på några Vänneravsnitt medan jag åt lunchen.
Igår bestämde jag och mina vänner att vi skulle ses idag innan jag åkte hem igen. Men vi var alla rätt sega efter gårdagen, men vi ryckte upp oss och jag blev hämtad för ett par trevliga timmar tillsammans innan vi sorgligt nog skulle gå skilda vägar. Det är alltid lika tungt att säga hej då. Och när deras son kastar sig runt halsen i bilen innan jag gått ur och sedan ger mig en kram utanför fick jag kämpa med tårarna. Det spelades upp en massa minnesbilder mellan mig och min son som jag inte riktigt var beredd på. Men fick helt enkelt bara stänga av tills jag lämnat parkeringen och sagt hej då.
Köpte en tidning och en vitamindryck och gick ut på perrongen och väntade på mitt tåg. Jag stod en stund i regnet utanför det skyddande taket. Då kunde ingen se skillnad på tårar och regn tänkte jag. Bilderna spelades upp igen och jag lät dem svisha förbi tills de tog slut lagom till tåget anlände. Lagom rödsprängda ögon och det måste ha synts när jag klev på tåget att en och annan tår hade fallit, men skit i det tänkte jag. Gick in i den tysta kupén och letade upp min plats. Det satt tre personer i kupén och min plats var bredvid en av dessa tre, en kvinna i 60 års åldern. Jag hade fönsterplatsen och hon mittengången där hon satt. På mitt säte låg en handväska och jag bad lite snällt om att få komma in till min plats. Hon tittar oförstående på mig och säger att det sitter bara tre personer här så välj en annan plats, det finns gott om dem. Men om det skulle bli fullt är du välkommen att sitta här bredvid. Jävla kärring tänkte jag och sa till henne att om tant inte vill ha nogon bredvid sig kanske tant ska köpa två biljetter istället eller ta taxi. Men fanskapet vägrade släppa in mig så jag fick helt enkelt sätta mig någon annanstans.
Satte mig ner och läste min tidning och skrev sedan i bloggen för att skingra tankarna. Markattan steg av i Helsingborg och jag hade övat en del på argablicket så jag släppte henne inte med blicken en sekund innan hon var utom synhåll. Jag riktigt kände hur hornen växte ur pannan på mig.
Jag ska skriva några rader hotellet också då jag på något sätt vill att de ger mig ersättning för första natten där jag ofrivilligt fick stiga upp då det var lögn att sova med bankandet i väggen. Får väl se vart det leder.
Tack och hej, leverpastej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar