Att jag sover med mobilen på ljudlöst är mer regel än undantag då jag prioriterar min sömn. Men igår kväll glömde jag stänga av ljud och vibration och när jag var i det djupaste mötet med John Blund plingar fanskapet till och jag vaknar direkt. Det var ett meddelande om att mitt tåg inte skulle gå som det var tänkt. Det var inställt en delsträcka och ersatt med buss. Det stod även att jag kunde avboka biljetten och få pengarna tillbaka, så det gjorde jag efter att jag hade bokat en flygbiljett istället för att garantera att jag kommer upp till Stockholm då man i södra Sverige inte klarar av några centimeter snö på spåren utan trafikbolagen lamslås. Men i Norrland funkar det minsann hur bra som helst i metervis med snö. Det är som om de varje år blir överraskade med att det snöar och inte har en handlingsplan.
Nu fick jag istället tänka om och boka om min resa mitt i natten och även köpa biljett med flygbussen. DÅ det inte går någon stadsbuss som passar, om jag inte vill stå och frysa i två timmar på Malmö C, så får jag åka färdtjänst till Centralstationen i arla morgonstund för att kunna ta första flygbussen till Sturup. Jag vågade inte köpa flygbiljett från Kastrup, för dit hade jag nog inte kommit alls så det fick bli Sturup. Innan jag ens kommit till Stockholm har det kostat mig snart lika mycket som hela resan Stockholm - Rom t o r kostar inklusive hotell.
Jag avskyr att flyga inrikes då det är så himla onödigt och verkligen inte miljösmart. Men när jag tvingas att göra det för att marktjänst inte kan uppfylla sitt uppdrag har jag inget val om jag vill komma iväg. Jag har längtat länge på att få komma till Rom, och jag ser fram emot det. Jag hoppas jag slipper mer problem på resan då jag vill kunna njuta och jag hoppas verkligen att mitt resesällskap kommer till Stockholm han med.
Det är ju lögn att jag nu när klockan snart slår 2 på natten ska gå och lägga mig. Gör jag det nu kommer jag garanterat inte upp. Om snart tre timmar kommer taxin så jag får nog hålla gluggarna öppna.
Att inte sova var nog den absolut mest korkade idé även om det innebar en ynka fördel som jag kommer till lite längre ner. När jag lastat in mig i taxin och fått lift till Malmö C började den långa väntan på flygbussen som inte var i tid. Och chauffören svarade helt sonika "den här bussen är aldrig i tid, var så goda och kliv på".
Väl på flygplatsen checkar jag in bagaget via självincheckning och droppar bagaget och går till säkerhetskontrollen som alltid bjuder på något. Varför skulle idag vara undantaget? Jag hade förberett och tagit av livremmen hemma och lagt i handbagaget och verkligen tänkt på allt. Någon gång ska jag väl lyckas? Promenaden genom bågen gick bra, så jag tittade frågande på säkerhetsvakten om jag skulle gå en gång till eller om händerna skulle kontrolleras. Det gjorde ju bara att blickarna föll mer på mig bland kollegorna. När handbagaget så rullar ut från röntgen viskar dom till varandra och pekar givetvis på min väska och frågar vems den är. Av någon annledning börjar jag titta runt på medresenärerna precis som om jag nyfiket undrar vems den är, innan jag till slut slänger upp handen lite försynt och harklar, den är min.
Vi går åt sidan och säkerhetsvakten frågar om jag har en tub i väskan. Jag tänker en bra stund då jag inte vill svara självsäkert och ha fel. Sedan säger jag förvånat, precis som om det var en magiker som stod framför mig och gjorde ett trick, hur visste du det? Sa jag och slängde ut armarna. Jag kom just ihåg att jag hade packat ner en tub med smärtstillande salva som mor köpt i Thailand till mitt resesällskap som jag skulle leverera, och skulle självklart ha lagt den i det incheckade bagaget. Säkerhetsvakten tittade länge på förpackningen som jag vaskade fram och öppnade den och tittade på tuben och läste. För en sekund trodde jag att hon skulle behålla den men jag fick den tillbaka och kunde smyga bort lite skamset och käka frukost.
Jag hade ca 45 min att vänta vid gaten innan vi skulle boarda planet och jag nickade till hela tiden, varpå jag blev väckt av olika säkerhetsvakter och en av dom tvingade mig att ta en promenad för att jag inte skulle somna igen.
När jag supertrött med röda ögon som knappt kan hålla sig öppna skulle boarda meddelar jag personalen att jag har super respekt för att flyga för att förvana dem och när jag hittat min plats satt mig kommer en mamma med ett spädbarn och sätter sig bredvid mig, med en skrikande unge. Och jag tänkte, nej inte det också. Men hon hade ett sällskap som satt längre bak och hon fick flytta bak av flygvärdinnorna och bredvid mig sätter sig en flygkapten som ska till Stockholm. Jag frågar honom om kollegorna har checkat allt så inte dörrar, luckor eller vingar trillar av. Han försäkrar mig att allt står rätt till och sedan slocknar jag, innan vi lämnat gaten i Malmö och vaknar när kaptenen ruskar om mig och säger att nu är vi i Stockholm.
Ibland är det en fördel att vara supertrött.
Nu har jag fyra timmar fördriva innan jag kan checka in på hotellet på Arlanda. Sen ska jag minsann sova eller kanske ta ett dopp i poolen på taket. Vem vet?
Snart är det i varje fall lunch och det är pasta eller pizza som står på menyn.
Pust och stön, hårfön! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar