Förvirrad!

Vaknade vid lunchtid, vilket i sig inte är ovanligt när jag är ledig och inte behöver stiga upp tidigare. Jag klädde på mig och gick direkt till köket för att fixa lunch som även fick bli min frukost. Maten intog jag sedan framför datorn och en film från Netflix. Black Mirror Bandersnatch. Det var en märklig film till en början med olika val som jag trodde karaktären i filmen gjorde, men det var istället jag som tittare som styrde filmen interaktivt, vilket jag fattade först efter halva filmen. Filmen hade dessutom fem olika slut som man kunde komma till genom de olika val man gör genom filmen. Det var lite som ett parallellt universum där historierna spelades bredvid varandra och med olika handlingar utifrån de val jag gjorde åt karaktären som tog berättelsen vidare.

Jag gillar inte sådan psykologiska filmer som får mig att grubbla något så in i norden. Jag kunde inte släppa tanken på alla val och dess betydelse. Är det så att jag kan gå tillbaka och göra om i en annan parallell del av mitt liv? Vad hade hänt om jag istället hade gjort annorlunda i många av mina val? Hur ser de olika vägarna ut och vart leder dom? Är det så att vägen redan är förutbestämd och att valen egentligen inte påverkar slutet eller finns det ett antal slutversioner som valen leder till? Det är frågor som vi förmodligen inte kan få svar på men de etsar sig fast i mitt huvud och jag kan inte låta bli att tänka tanken. Jag vet att jag nu inte kan sluta grubbla på detta och att dagen kommer att bli en grubbeldag. Samtidigt är det spännande men också farligt att fastna i då hela ens existens kan ifrågasättas till slut.

Filmen var frustrerande på det sättet att oavsett vad jag valde så slutade det illa och jag kände mig maktlös även om filmskaparna ville få mig att tro att jag bestämde vilken väg filmen skulle gå. De hade givetvis begränsat de antal val jag kunde göra utan att ta ifrån mig känslan av att jag styrde riktning vilket jag inte kände att jag gjorde då jag blev frustrerad över att inte kunna styra handlingen den väg jag ville att den skulle gå. Och så är det kanske i livet också att vi har några ödesvägar som är bestämda och hur vi än väljer så hamnar vi vid samma vägs ende? Jag vill inte tro det. Jag tror att vi har makt att bestämma över vilka val vi gör och att det faktiskt har betydelse för vår väg i livet. Filmen fick mig att ifrågasätta mina tankar kring ödet. Och visst är det nyttigt att göra det ibland? Samtidigt är det viktigt att inte låsa sina tankar eller hugga dom i sten. Våra tankar är helt klart levande och i ständig förändring. Det gäller att vara öppen för att ifrågasätta sig själv och sina tankar.

Nu ska jag nog spela lite Star Stable och låta tankarna vila en stund medans jag skuttar runt på en häst i en spelvärld byggd på vänskap.

Snart har jag ett helt nytt år framför mig med olika val jag kan göra. :P