Stockholm/Handen dag 9

Jag vaknade vid kl.15 då jag tagit igen lite av den sömn jag missade under natten. Jag är sjukt trött och mör. Jag tog en dusch och gick till Handens centrum för att köpa lite choklad och gick sedan tillbaka till hotellet. Idag är en sådan dag där allt jag gör påminner mig om min son. Jag är okej med att det sker och jag har inte längre ångest över att jag inte tänker på det mellan gångerna som jag hade innan. För det handlar inte om att jag inte saknar min son, för det göra jag. Det handlar om att leva med det. Ibland blir det så mäktigt att tårarna faller som ett vattenfall ner längs kinderna och jag kan inte göra något åt det mer än att låta det komma. Dom dagarna gör det mest ont, men de är tack och lov inte så många längre. Idag är en sådan dag. Jag har mumsat i mig min choklad och låtit tankarna flyga tillbaka i tiden där ett gäng diabilder svischar förbi med minnen från när vi umgicks och hur kul vi hade, människor vi träffade, meningar som sades, kramar som delades, alla goda stunder helt enkelt. Det är de minnena som klamrar sig fast. För att distrahera mina tankar drog jag igång en film som heter Wonder och den triggade igång mitt högkänsliga jag ännu mera och Niagarafallen var ett faktum. Jag funderar på hur elaka vi människor kan vara mot varandra för att vi är osäkra istället för att bara se varandra och acceptera varandras olikheter då vi faktiskt alla är lika unika. Det är så lätt att klanka ner på en annan människa eller döma. Men har vi verkligen försökt att se och lära känna personen bakom? Har inte alla en rätt att bli sedda? Hur mycket jag än avskyr hur mitt ex har förstört umgänget mellan mig och min son, så tycker jag faktiskt mest synd om henne även om det här också drabbar vår son och det är synd om honom också att behöva falla i klorna på destruktiviteten hos sin mor. Idag är jag ledsen och så får det vara.

Nu sitter jag här uttorkad på gränsen till vätskebrist och funderar på vad jag ska äta då jag är jättehungrig får se om min gode vän har vaknat om hon har lust att äta med mig. Behöver nog något annat att tänka på innan sista natten i Stockholm.

"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."