"Jag kommer när mörkast det är..."

Jag lyssnade på Luciatåget som tränade på sina sånger, solon och textläsningar i veckan. Jag fann mig själv ganska skör och det krävdes inte mycket för att tårarna skulle börja rulla ner längs kinden. Textläsningar varvat med sjönsjungande sång kan väl få vem som helst att reagera, men jag tyckte att det var så vackert. Det var sannerligen detta som julen egentligen handlar om. Att stå upp för varandra när det är mörkt och lysa upp vägen för de som famlar i blindo. Jag tillhörde dem som inget såg, utan jag har fallit en tid nu. Men där och då såg jag plötsligt och förstod. De sömnlösa nätterna, grubblandet och tröttheten har kommit tillbaka långsamt, så jag inget skulle märka förns det var försent, men detta Luciatåg som tränade inför den 13 december fick mig att öppna ögonen och jag kan nu handla innan det går för långt. Julen är och har alltid varit en jobbig period, men värst efter att mitt ex tog min son ifrån mig för 3,5 år sedan. Sedan dess har jag varit på resande fot under jul och nyrårshelgen, det är en överlevnadsstrategi då det är alldeles för tungt då tomrummet är så stort efter min son. Men att behandla julhelgen som en helt vanlig helg gör det hela lite lättare, samt att åka iväg och upptäcka nya platser för att spä på övertygelsen om att det är just en helt vanlig helg som alla andra under året.

I år kommer jag bokstavligen att åka rätt in i ett julkort då jag beger mig till Bergen i Norge under julhelgen. Med tanke på alla bilder därifrån under tidigare jular så kommer det att bli en härlig resa men också tuff då julen än mer står och knackar på dörren. Jag hoppas i och för sig att det kommer att bli en underbar vistelse då jag förmodligen kommer uppleva en hel del där i dess fantastiska miljö. Det kommer nog även bli mycket vila då det är det som är prio ett just nu. Jag har verkligen inga extra krafter kvar alls, utan nu är det bara på ren viljestyrka jag kommer upp på morgonen överhuvudtaget, även om det är svårare vissa dagar att ta sig upp. Jag vet att det är kroppens varningssignal om att kroppen behöver vila. Nu är det bara två veckor kvar och så länge jag kan ta mig upp på morgonen kommer jag att ta mig till jobbet de få dagar som nu är kvar. Räcker inte julledigheten till för vila kommer jag att handla därefter.

Hela lördagen har gått och jag har orkat ett projekt idag, att handla lite mat. Men annars har jag bara legat ner då jag är helt slut. Återigen kommer helgen inte att räcka till med att kunna vila ordentligt inför en kommande lång arbetsvecka. Men det är bara att ta en dag i taget. Snart får jag lite långledigt och jag har lite smått bokat in saker under våren för att ha ett och annat "pit stop" längs våren för att få en paus. En spontanbokning en vecka till Rom i mars med en god vän ser jag verkligen fram emot, plus en och annan weekend i Sverige eller Europa ska också hinnas med.

Men först måste jag verkligen vila, och bara vila så mycket det bara går. Krävs det att jag måste stanna hemma någon dag, så får det vara så då.


"Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket.
Det är när i fönstret vi har hyacinter, en julstjärna uppe, och ute är vinter.

Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket. Det är när man stökar och pyntar i husen. Och julkvällen, när vi har tänt alla ljusen.

Det bästa med julen varje år, det är inte godis och det som vi får. Det är att på julen man verkligen känner: man vill va´ tillsammans och trivas som vänner."