Nu närmar sig Julafton och julfirandet i vårt avlånga land och i resten av världen som firar jul.
Jag får ofta kommentarer om mitt val att inte "fira" med min familj och att jag flyr julen.
Det verkar finnas en normaliserad mall som skall följas, den hur man firar jul på riktigt med alla måsten, så att man inte faller utanför ramen.
Måste man rulla alla de där köttbullarna som räcker i flera veckor, eller allt jobbet med julskinkan som man också äter resterna av fram till påsken typ och allt annat som måste stressas fram på julborden. Jag menar att ofta gnälls det över att det tar sådan tid, och man aldrig hinner njuta av julen tillsammans? Men ändå väljer många att stå där i köket år ut och år in och våndas inför julmiddagen och varje år fylla bordet med mat som kungligheterna gjorde på medeltiden. Man orkar ju ändå inte äta allt, är det inte lite slöseri att göra maträtter som ingen äter för att det är tradition att det skall vara på bordet för att man "alltid" har gjort det?
Och sen alla dessa julklappar som regnar över barnen varje jul. De får så många julklappar av föräldrar, fastrar, morbrödrar, mor och farföräldrar mm att de inte har möjlighet att känna uppskattning över vad de får. Det är ett leksaksregn utan dess like. Överrasknings momentet är borta sedan länge, nu vet barnen redan vad som finns i paketen, för nu kan de lämna en färdig inköpslista till alla de vill ha julklappar av.
Hur roligt är det att ge något som man har funderat och tänkt ut att detta vill jag ge, och mottagaren säger, "jag hoppas att du har sparat kvittot?" Eller att man jämför presenternas värde i pengar och kommenterar att man minsann köpt för 500 kr och fick bara en julklapp för ett värde av 300 kr?
Jag är absolut ingen Grinch eller Scrooge som tycker att julen är "humbug", verkligen inte, tvärtom. Jag älskar julen och vad den egentligen handlar om. Kärlek och gemenskap. Utan krav, utan måsten, och bara att få vara.
Att träffas och spela spel, umgås och äta något enkelt tillsammans, till exempel en lasagne som sköter sig själv i ugnen och att man har mer tid att umgås. Inte överrösa barnen med julkappar, utan lagom. Ett par stycken så att de har möjlighet att uppskatta det de har fått.
Jag gillar mer överraskningsmomentet när mottagaren inte förväntar sig en gåva, då är det roligt att ge. Födelsedagar, julaftnar mm har liksom förlorat sin charm. Ger hellre lite då och då under året då mottagaren inte förväntar sig det.
I år firar jag jul på ett fartyg i Östersjön med en god vän, inte för att fly, utan för att jag har valt att fira jul som det är tänkt genom, kärlek och gemenskap, utan krav och utan måsten, bara för att få vara.
God Jul Önskar Jag Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar